Teheran, 030825 (IPS) – – Det iranska islamistiska systemet drivs av en regim som lider av djupt rotad paranoia och som tappar fattningen väldigt lätt, säger bokhandlaren Ardeshir Masali.
39-årige Masali äger en blygsam liten bokhandel i en shoppingarkad i den iranska huvudstaden Teheran.
– Polisen slår inte bara gripna i huvudet – de krossar deras skallar, så som de gjorde med Zahra Kazemi, säger han. Fallet med den iransk-kanadensiska fotojournalisten Kazemi fick stor uppmärksamhet i somras. Den 11 juli dog Kazemi av en blödning i hjärnan i polisens häkte. Hon anses ha misshandlats upprepade gånger av polisen efter det att hon greps den 23 juni för att ha tagit bilder av fängelset Evin norr om Teheran. Kazemi hade både iranskt och kanadensiskt pass och hennes död ledde till en diplomatisk strid mellan de båda länderna. Tragedin skapade också kraftiga protester från iranska mediearbetare. – Att mörda Kazemi när hon satt i fängelse var så chockerade att det fick de iranska journalisterna att arrangera en sittstrejk den 8 augusti, säger Mashallah Shamsulvaezeen, styrelsemedlem i det iranska journalistförbundet. I mitten av juni och juli organiserades många protester mot den iranska regimen i landet. Efter det har trakasserierna mot landets medier ökat. De senaste veckorna har många mediearbetare gripits. Dagstidningen Irans vd greps nyligen på grund av en artikel som ansågs sprida propaganda mot etablissemanget. Han släpptes senare mot borgen. Cheferna för dagstidningarna Kayhan, Siyasat-i Ruz och Etemad tvingades inställa sig i domstolen den 13 augusti för att stå till svars för artiklar tryckta i deras tidningar. Dessutom har veckotidningen Nameh-yi Qazvin stängts av myndigheterna efter anklagelser om att den tryckt artiklar som misskrediterade det iranska prästerskapet.
De senaste fyra åren har över 90 tidningar och tidskrifter förbjudits vilket har gjort över 2 000 journalister arbetslösa, berättar Mohammad Hydari, chef för webbsajten Parspejvak.com. – Det finns två möjligheter för journalister och författare i Iran – knåda om orden och köra med dubbla budskap och hålla en låg profil eller skriva fritt och bli en martyr, säger Mohammad Hydari.
Trots de upprepade trakasserierna, åtalen och hotet om arbetslöshet fortsätter många iranska journalister att försöka göra sitt jobb. – Som journalist skriver jag för att försvara alla medborgares grundläggande rättigheter och jag är redo att betala priset för det, säger 33-åriga Nader Karimi, redaktör för tidskriften Gozaresh. Och Karimi har fått betala dyrt för sitt patos. Han fängslades nyligen och är just nu fri mot borgen. Shamsulvaezeen på journalistförbundet säger att han är mycket oroad över situationen för landets journalister. Mordet på Kazemi visar hur sårbara iranska journalister är, säger han.
– Den islamistiska regimen lider av en kronisk legitimitetskris. Det är den främsta anledningen till dess paranoia och därför agerar den impulsivt och panikartat, säger han. Det finns tecken på att olydnaden mot regimen växer bland medierna – trots att hoten ökar. Den 16 augusti krävde journalistförbundet att de som förbundet anser bär ansvaret för förtrycket mot journalister, intellektuella och studenter avgår. Kravet gäller landets minister med ansvar för kultur och islamska värderingar, Ahmad Masjedjamei, och Teherans allmänne åklagare.
