Paris, 100414 (IPS) – Samtidigt som matkrisen i utvecklingsländerna, med höjda livsmedelspriser, har blivit allt mer allvarlig de senaste två åren köper internationella investerare upp allt mer jordbruksmark i några av världens mest bördiga regioner, bland annat i Afrika.
Marken köps upp av rika företag för att trygga det egna landets mat- och energiförsörjning. Fortfarande är affärerna höljda i dunkel och de privata företagen som är inblandade motsätter sig en internationell uppförandekod som skulle garantera insyn.
Det är ofta den lokala eliten som tjänar på avtalen som dessutom bidrar till ökad korruption och en osäker livsmedelsförsörjning.
Medan en del kallar avtalen för “jordbruksinvesteringar” menar västerländska och afrikanska aktörer inom civilsamhället att det handlar om att utländska investerare lägger beslag på den bästa odlingsbara jorden.
När det sydkoreanska företaget Daewoo Logistics i november 2008 meddelade att de tecknat ett avtal med Madagaskar om leasing av 1,3 miljoner hektar jordbruksmark för produktion av majs och palmolja väckte det en våldsam debatt och ledde till oroligheter i landet.
För ett år sedan kom Internationella institutet för miljö och utveckling, IIED, med en rapport om jordbrukskontrakten där man konstaterar att det finns en stor risk att lokalbefolkningen förlorar tillgången till resurser som de är beroende av – inte bara marken, utan även vattentillgång och betesmark. Institutet har nyligen publicerat en vägledning för hur kontrakten gällande jordbruksmark bör utformas för att vara hållbara och rättvisa.
– Det saknas bindande regler som tvingar investerare att ta hänsyn till lokalbefolkningens intressen, säger Antoine Bouhey som följer utvecklingen för organisationerna Peuples Solidaires och ActionAids räkning, två organisationer som arbetar för småbönders rättigheter i utvecklingsländer.
FN:s livsmedelsorgan, FAO, Världsbanken och andra organisationer möttes i New York i september förra året för att ta fram ett utkast till riktlinjer för avtal för upplåtelse av jordbruksmark. Men enligt en anonym uppgiftslämnare är ämnet känsligt. Vissa länder har föreslagit en uppförandekod, men det har de privata företagen inte visat något intresse för.
Enligt IIED krävs det skydd i nationell lagstiftning samt bra förhandlade kontrakt som är öppna för insyn. Men enligt Camilla Toulmin, chef för IIED, sker många förhandlingar bakom stängda dörrar.
– Vissa avtal är beklämmande tunna och ger även utländska investerare företräde när det gäller tillgång till vattenresurser.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
