Marfa, Texas, 080919 (IPS) – Bortsett från det irakiska folket så har ingen bättre kunskap om vad USA:s militär gjort i Irak än soldaterna själva. I en nyutgiven bok berättar amerikanska Irakveteraner med egna ord om den förödelse kriget fört med sig.
Boken, som kom ut denna vecka, är en mycket obehaglig berättelse om vad den amerikanska militären utsatt både Irak och dess egna soldater för. “Winter Soldier Iraq and Afghanistan: Eyewitness Accounts of the Occupation”, har givits ut av Irakveteraner mot kriget, IVAW, i samarbete med journalisten Aaron Glantz.
Boken bygger på de vittnesmål som amerikanska krigsveteraner gav i samband med en flera dagar lång hearing i Maryland tidigare i våras.
– Jag minns en kvinna som gick förbi, berättade korporal Jason Washburn, som tjänstgjorde i Irak i tre omgångar.
– Hon bar på en stor säck och det såg ut som hon var på väg mot oss, så vi besköt henne med en Mark 19, som är en granatspruta. När röken skingrats insåg vi att hennes säck varit full av mat. Hon ville försöka ge oss mat och vi hade skjutit henne i bitar.
Washburn vittnade i en panel om de föreskrifter för strid som gällde för soldaterna i Irak. De blev allt svagare ju hårdare motstånd man mötte.
– Ju kraftigare hotet blev desto brutalare tilläts och förväntades vi besvara det, berättade Washburn.
I sitt känsloladdade vittnesmål berättade Washburn att soldaterna uppmuntrades att bära med sig “tapp-vapen”, eller “tapp-spadar”.
– Vi bar med oss dessa vapen eller spadar, för om vi av misstag skulle skjuta en civil kunde vi lägga detta vid offrets kropp för att få det att se ut som om vi hade skjutit en upprorsman, berättade Washburn.
Under fyra dagar pågick mötet i Maryland. De vittnesmål som finns samlade i boken utgör en svårsmält läsning. Sida efter sida är fylld av fruktansvärda berättelser om situationen i Irak. Här finns allt, från berättelser om “trofébilder” av döda till tortyren och dödandet av civila. Hart Viges, som ingick den amerikanska 82:a flygburna divisionen och tjänstgjorde i Irak under ett år, berättar om en order som gick ut via radion – alla taxibilar skulle beskjutas eftersom man befarade att de användes för farliga transporter.
– En av krypskyttarna svarade “ursäkta, men hörde jag rätt? Ska vi skjuta på alla taxibilar? Överstelöjtnanten svarade “du hörde rätt, skjut på alla taxibilar”. Sedan lystes hela staden upp när alla enheter sköt mot bilarna. Det var mitt första möte med kriget, och det satte prägeln för resten av min tjänstgöring.
Marinkårssoldaten Vincent Emanuele som tjänstgjorde i ett år i al-Qaim nära gränsen till Syrien berättar om hur soldaterna tömde flera magasin kulor in mot staden utan att ha några specifika mål i sikte, och om hur man med sina fordon körde rakt över döda kroppar.
– Något som hände ganska ofta var att man sköt enstaka skott mot bilar som körde förbi, berättar han.
Korpral Michael Leduc, som deltog i det amerikanska angreppet mot Fallujah i november 2004, berättar om den order han fick från sina överordnade innan man gick in i staden.
– Om du ser en individ med en vit flagga som gör något annat än att röra sig långsamt och lyda dina order, utgå från att det är en fälla och döda honom.
Boken innehåller berättelser som borde komma den amerikanska allmänheten till del. Inte minst med tanke på att mötet i Maryland fick så litet genomslag i landets etablerade medier. Alla stora medier förutom Washington Post, som hade en liten artikel om mötet, ignorerade veteranernas vilja att berätta om sina upplevelser. Irakveteranen Jon Turner berättade dessutom om hur krigstaktiken förändrades när det fanns “inbäddade reportrar” i närheten.
– Då förändrades vårt agerande drastiskt och allt sköttes enligt regelboken.
Boken berättar även om den brutalisering som drabbar de amerikanska soldaterna. Förutom krigets hemskheter utsätts de även för intern sexism och rasism, och när de återvänder hem är det mycket svårt att få tillgång till den hjälp de är i behov av. Scott Ewing, som tjänstgjorde i Irak mellan 2005 och 2006, berättade att de amerikanska enheterna brukade dela ut godis till irakiska barn av andra skäl än att de ville vara goda.
– När det fanns barn runt våra bilar utsattes vi inte för några attacker. Vi använde barnen som mänskliga sköldar.
