Harare, 080827 (IPS) – Det jublades i den lilla staden Gokwe i Zimbabwe när tidningen Herald den 13 augusti publicerade en artikel med rubriken “förhandlingarna avklarade”. Många trodde att Robert Mugabes parti Zanu-PF och oppositionens MDC äntligen kommit överens om en maktdelning.
Det lokala bussbolaget meddelade att de sänkte biljettpriserna på en resa från Gokwe till huvudstaden Harare från 300 zimbabwiska dollar till 250. Även priserna för andra destinationer sänktes.
Men när det några timmar senare stod klart att tidningsrubriken inte stämde så återinfördes de gamla biljettpriserna igen. Dagen efter hade biljettpriserna fördubblats, och en vecka senare kostade det hela 1000 zimbabwiska dollar att resa till Harare. – Hur förväntar de sig att vi ska kunna överleva? Som du kan se så har vi bara el på nätterna och mobilnätet ligger alltid nere, säger Noel Hove, som väntar på en buss till staden Burure, tio mil norrut.
Vid den här tiden på året brukar centrala Gokwe vara fullt av folk eftersom bomullsodlarna kommer in till staden för att lösa ut sina checker. I år är det dock lugnare. Bomullsskörden blev betydligt mindre i år på grund av de översvämningar som drabbade en stor del av distriktet. Sedan kom en torka som ytterligare förvärrade situationen. – Folk har inga pengar. Bomullen är vår inkomstkälla, men det har inte fungerat i år. Nu drabbas även andra sektorer. Frukt- och grönsakshandlare tvingas sälja till underpriser eftersom ingen har råd att handla annars. Folk har helt enkelt inga pengar, säger Hove. Clarence Ndlovu från Chitekete, som ligger norrut i distriktet, berättar att han tvingats slå läger i staden eftersom han inte fått ut tillräckligt med pengar från banken. Det högsta belopp man får ta ut är bara 300 zimbabwiska dollar om dagen, och den summan räcker inte till bussresan hem. – Jag kom hit i förra veckan för att ta ut pengar på banken, men insåg att det första uttaget inte räckte för resan hem, så jag beslutade mig för att stanna några dagar till och göra fler uttag. Men nu verkar det som om alla pengar kommer att gå till biljetten eftersom biljettpriset hela tiden stiger. Jag kommer inte att kunna köpa med mig några varor.
Maritha Shoko, som också kommer från Chitekete, säger att befolkningen innan valet fick beskedet att man skulle få hjälp med matbistånd.
– Men nu säger de att de organisationer som skulle gett oss maten har fått order att vänta eftersom vissa frågor måste lösas först. I juni stoppade regeringen alla privata humanitära organisationer från att verka i landet, efter att ha anklagat dem för att lägga sig i Zimbabwes inre angelägenheter. Myndigheterna introducerade istället ett program med subventionerade varor, för att lindra effekterna av den hyperinflationen. Vissa organisationer har dock varnat för att de flesta varorna inom det statliga programmet inte når fram till de behövande utan i stället säljs på en parallell marknad – av de tjänstemän som är satta att sköta hjälpprogrammet.
Medan befolkningen hoppas på att det politiska dödläget ska brytas finns det också en annan källa till spänningar i samhället – att de som fallit offer för det politiska våldet tvingas leva tillsammans med förövarna. Lilian Marufu från Chief Njelele berättar att hennes hem brändes ner och att hon själv misshandlades efter att ha anklagats för att stödja oppositionen.
– När förhandlingarna inleddes uppmanades vi att försonas med dem som trakasserat oss i samband med presidentvalet. Vissa har bett om ursäkt, men andra är samvetslösa. En pojke som bor nära mig ledde den milis som brände ner min hydda den 27 Maj. Medan många vanliga zimbabwier sätter sitt hopp till att regimen och oppositionen ska komma överens om en maktdelning, så menar professor Jonathan Moyo, som numera är oberoende parlamentsledamot, att det inte finns några snabba lösningar på den kris som landet just nu går igenom. När väl en uppgörelse gjorts börjar det verkliga arbetet, menar han.
– Det viktigaste är inte undertecknandet av ett avtal utan dess genomförande, säger Moyo.
