010822 (IPS) – Adel al-Zaki är strax över 70 år. Han har samlat på musik så länge han kan minnas, berättar han. Zaki arbetade vid Egyptens officiella radiostation i Kairo under 40- och 50-talen. När han lämnade stationen efter 20 år tog han med sig hela arkivet till Damaskus. <\/p>\n
<\/p>\n
Han arbetade i tio år på Radio Damaskus. Sedan slutade han, köpte hela stationens musikbibliotek och öppnade en affär, Cham Dan, i centrala Damaskus.<\/p>\n
– Jag har inspelningar som inte finns någon annan stans i världen. En del artister har inte ens kopior av sina egna inspelningar. De kommer till mig för att köpa det de saknar, berättar Zaki.<\/p>\n
– En del artister spelade in privata konserter, eller framträdanden för kungar och statsöverhuvuden. De inspelningarna fanns förstås inte tillgängliga för allmänheten, utan förvarades på radiostationen i Kairo.<\/p>\n
Zaki minns en konsert med drottningen av arabisk musik, Oum Kalthoum.<\/p>\n
– I slutet av 1940-talet höll Kung Farouk en fest och bad Oum Kalthoum att sjunga för honom. Det gjorde hon, och hon sjöng kraftfullt, och ändrade melodierna och sjöng sånger som är väldigt ovanliga. Den konserten är en av mina käraste ägodelar.<\/p>\n
Han har också andra inspelningar än bara musik. Tal, pjäser, poesiuppläsningar, debatter och intervjuer. Bland skatterna finns en samling av Adolf Hitlers tal på tyska, tillsammans med tal av general Franco och Benito Mussolini. Dessutom har han en fullständig samling av allting som den egyptiske ledaren Gamal Abdel-Nasser sa i radio.<\/p>\n
– Jag har allting från hans första tal vid julirevolutionen 1952, via talet han höll när Suezkanalen nationaliserades 1956, unionstalet 1958, tronföljdstalet 1961, till hans avgångstal efter kriget 1967.<\/p>\n
När det gäller syriska inspelningar verkar Zaki först försiktig med att avslöja vad han har i sina samlingar, och hävdar bestämt att det enda han har är en komplett samling av presidenten Hafez Assads tal.<\/p>\n
Men senare under intervjun visar han att han har tal av dissidenten Salah al-Dinn al-Bitar, förbjudna politiska dikter av Nizar Quabbani, och konserter med den judiska gruppen Quatash, som ställdes inför rätta efter kriget 1948 och tvingades fly till Israel.<\/p>\n
Zaki medger att det är omöjligt att tjäna pengar på att sälja gammal musik.<\/p>\n
– Vi säljer även musik – eller så kallad musik – av moderna artister som Amr Diab och Ragheb Alameh.<\/p>\n
Men Zaki tillhör de som ser 40- och 50-talen som den arabiska musikens guldålder, och han har inte mycket till övers för de nya sångarna.<\/p>\n
– De har hemska röster, och om jag fick bestämma skulle de bli ombedda att skriva under en försäkran om att de ska syssla med vad som helst utom show business, säger han.<\/p>\n
Zaki är stolt över att han är den enda i Syrien som har “10 eller 13 olika versioner av varje sång som Oum Kalthoum har gjort.”<\/p>\n
En del av dem, påpekar han, är inspelade redan i början av 20- talet, innan hon blev verkligt känd, när hon var tonåring och sjöng på kaféer i Kairo.<\/p>\n
– När man lyssnar på de inspelningarna kan man höra kaféljuden i bakgrunden, med tärningar som rullar på borden och ljudet av vattenpipor. Fantastiskt!<\/p>\n
(010822)<\/p>\n
.<\/p>\n
\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
010822 (IPS) – Adel al-Zaki är strax över 70 år. Han har samlat på musik så länge han kan minnas, berättar han. Zaki arbetade vid Egyptens officiella radiostation i Kairo under 40- och 50-talen. När han lämnade stationen efter 20… Continue Reading