{"id":15609,"date":"2012-03-08T13:40:01","date_gmt":"2012-03-08T13:40:01","guid":{"rendered":"http:\/\/ipsnews.net\/svenska\/2012\/03\/08\/bilden-fick-henne-att-borja-tala-om-trauman-fran-forintelsen\/"},"modified":"2012-03-08T13:40:01","modified_gmt":"2012-03-08T13:40:01","slug":"bilden-fick-henne-att-borja-tala-om-trauman-fran-forintelsen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/ipsnews.net\/svenska\/2012\/03\/08\/bilden-fick-henne-att-borja-tala-om-trauman-fran-forintelsen\/","title":{"rendered":"Bilden fick henne att b\u00f6rja tala om trauman fr\u00e5n F\u00f6rintelsen"},"content":{"rendered":"

Jerusalem, 120308 (IPS) – 74-\u00e5riga Bracha Aris \u00f6verlevde F\u00f6rintelsen men har aldrig kunnat tala om sina hemska barndomsupplevelser. Inte f\u00f6rr\u00e4n hon hittade en bild p\u00e5 sig sj\u00e4lv som \u00e5tta\u00e5ring p\u00e5 internet.<\/p>\n

<\/p>\n

N\u00e4r Bracha Aris satt och tittade igenom United States Holocaust Memorial Museums hemsida fick hon pl\u00f6tsligt se en bild som f\u00f6rest\u00e4llde henne sj\u00e4lv som \u00e5tta\u00e5ring, tagen efter andra v\u00e4rldskrigets slut.<\/p>\n

-Jag f\u00f6rstod att det var jag p\u00e5 bilden. Det stod “Berthe Moskowicz, \u00e5tta \u00e5r gammal” p\u00e5 den. Och det var mitt tidigare namn. D\u00e5 ringde jag till museet.<\/p>\n

Hemsidan som Bracha Aris tittade p\u00e5 lanserades f\u00f6r ett \u00e5r sedan och g\u00e5r under namnet “Remember Me”. Det \u00e4r en satsning d\u00e4r bilder p\u00e5 1 100 barn som blev f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa eller kom bort fr\u00e5n sina f\u00f6r\u00e4ldrar i samband med nazisternas jakt p\u00e5 judar finns publicerade. Personalen p\u00e5 museet i Washington hoppas att kampanjen ska leda till att en del av de sista som \u00f6verlevde f\u00f6rintelsen d\u00e4rmed ska kunna identifieras – och att deras ber\u00e4ttelser ska hinnas samlas in. Det \u00e4r en kamp mot tiden.<\/p>\n

Nazisterna m\u00f6rdade runt sex miljoner europeiska judar \u2013 varav \u00f6ver en miljon var barn eller ton\u00e5ringar. P\u00e5 bara n\u00e5gra \u00e5r utpl\u00e5nades hela familjer och sl\u00e4kter bara p\u00e5 grund av att de var judar.<\/p>\n

N\u00e4r kriget \u00e4ntligen var \u00f6ver fanns det \u00f6verlevande som inte hade n\u00e5gon aning om vad som hade h\u00e4nt med deras n\u00e4rmaste. Ofta stod de ensamma kvar med f\u00f6rhoppningen om att en dag kunna \u00e5terf\u00f6renas med sina familjer.<\/p>\n

F\u00f6rst nu kan Aris ber\u00e4tta sin egen historia.<\/p>\n

-Allt b\u00f6rjade n\u00e4r de tog min mamma fr\u00e5n mig, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

Det enda hon har kvar \u00e4r kopior av gamla dokument och slitna barndomsfoton.<\/p>\n

Bracha Aris f\u00f6ddes 1937 i Paris och fick namnet Berthe Moskowicz. Hon var enda barnet till Chana Moskowicz och Noah Flambaum, polsk-f\u00f6dda judar som hade tr\u00e4ffats i Frankrike.<\/p>\n

Hon vet inte mycket om vad som h\u00e4nde hennes f\u00f6r\u00e4ldrar, mer \u00e4n att hon f\u00f6rlorade dem i det d\u00e5 tyskockuperade Frankrike. Hennes pappa internerades i ett l\u00e4ger i Pithiviers n\u00e4r hon var tre \u00e5r gammal.<\/p>\n

-Jag minns honom inte. Jag visste inte ens vad han hette, ber\u00e4ttar hon.<\/p>\n

Det enda minne Aris har av sin pappa \u00e4r en handgjord penna och en kuvertkniv som han lyckades skicka till henne fr\u00e5n l\u00e4gret. P\u00e5 dessa st\u00e5r det inristat “Till min \u00e4lskade Berthe, fr\u00e5n din pappa som \u00e4lskar dig s\u00e5 mycket”. Ett \u00e5r senare, i juni 1942, skickades han till f\u00f6rintelsel\u00e4gret Auschwitz. Men det fick Aris veta f\u00f6rst l\u00e5ngt senare.<\/p>\n

Hon minns dock den d\u00e4r \u00f6desdigra dagen i juli 1942, d\u00e5 den franska polisen genomf\u00f6rde en razzia och samlade 14 000 judar som var boende i Paris.<\/p>\n

-Mamma fick order fr\u00e5n polisen att g\u00f6ra sig beredd. Hon packade en resv\u00e4ska. Vi v\u00e4ntade nere hos portvakten p\u00e5 att bli upph\u00e4mtade. Tv\u00e5 franska poliser och en Gestapo-officer kom och h\u00e4mtade oss. Men officeren sa till min mamma “l\u00e4mna flickan h\u00e4r hos portvakten, ta inte henne med dig”.<\/p>\n

Till en b\u00f6rjan v\u00e4grade mamman att l\u00e4mna sin dotter, men Gestapo-officeren \u00f6vertalade henne genom att h\u00e4vda att de snart skulle \u00e5terses hemma igen.<\/p>\n

-Det blev min r\u00e4ddning. Hon l\u00e4mnade mig hos portvakten. Jag vet inte varf\u00f6r den tyske officeren beordrade min mamma att l\u00e4mna mig kvar. Han kanske tyckte synd om mig. Det var det sista jag s\u00e5g av henne.<\/p>\n

Hennes mamma skickades till Auschwitz, och d\u00e4r slutar sp\u00e5ren efter henne.<\/p>\n

Efter n\u00e5gra dagar hos portvakten l\u00e4mnades Aris till ett barnhem, varp\u00e5 hon f\u00f6rdes ombord p\u00e5 ett t\u00e5g.<\/p>\n

-Det var m\u00e5nga tyska soldater p\u00e5 t\u00e5get. Jag fick order om att h\u00e5lla tyst, och att inte prata om vad som hade h\u00e4nt, minns hon.<\/p>\n

Hon hamnade hos en familj p\u00e5 en bondg\u00e5rd i v\u00e4stra Frankrike. D\u00e4r blev Aris kvar i tv\u00e5 \u00e5rs tid.<\/p>\n

-Det fanns inte mycket v\u00e4rme i familjen, men de behandlade mig v\u00e4l. Jag hj\u00e4lpte till att k\u00e4rna sm\u00f6r f\u00f6r hand och att f\u00f6ra ut kossorna p\u00e5 bete. Jag fick \u00e4ven g\u00e5 i skolan.<\/p>\n

I samma omr\u00e5de h\u00f6lls ytterligare 35 judiska barn g\u00f6mda. Men barnen k\u00e4nde till varandras identitet.<\/p>\n

-Det var en hemlighet som vi alla h\u00f6ll inne med, ber\u00e4ttar Aris.<\/p>\n

N\u00e4r kriget var slut f\u00f6rdes hon till ett barnhem i n\u00e4rheten av Paris. Det foto hon hittade p\u00e5 n\u00e4tet togs antagligen i syfte att f\u00f6rs\u00f6ka \u00e5terfinna hennes f\u00f6r\u00e4ldrar. I tre \u00e5rs tid v\u00e4ntade Aris p\u00e5 att de skulle \u00e5terfinna henne, till ingen nytta.<\/p>\n

-Jag hade ingen kvar.<\/p>\n

\u00c5r 1948 skickades Aris ist\u00e4llet till Israel.<\/p>\n

-N\u00e4r jag fick fr\u00e5gan om vad min pappa hette s\u00e5 sk\u00e4mdes jag \u00f6ver att inte veta det. S\u00e5 jag hittade helt enkelt p\u00e5 ett namn, Max. Sedan dess har namnet “Max” funnits med p\u00e5 mina identitetshandlingar.<\/p>\n

Berthe byggde upp ett nytt liv d\u00e4r hennes f\u00f6rflutnas Bracha f\u00f6rtr\u00e4ngdes. Hon fick med tiden tre barn och \u00e5tta barnbarn. F\u00f6r tre \u00e5r sedan avled hennes man.<\/p>\n

F\u00f6r en tid sedan hittade hon en lista med namnen p\u00e5 alla de 76 000 judar som skickades fr\u00e5n Frankrike till de tyska d\u00f6dsl\u00e4gren – varav endast 2 500 \u00f6verlevde. Enligt den listan hade b\u00e5da hennes f\u00f6r\u00e4ldrar varit d\u00f6da n\u00e4r de anl\u00e4nde.<\/p>\n

Aris har inte ber\u00e4ttat mycket om sin egen historia f\u00f6r sina egna barn.<\/p>\n

-Jag ville inte prata om det, varf\u00f6r vet jag inte. Det \u00e4r f\u00f6rst nu som jag har b\u00f6rjat \u00f6ppna mig lite.<\/p>\n

Efterforskningarna har lett till att hon f\u00e5tt veta mer om vad som h\u00e4nde hennes anh\u00f6riga.<\/p>\n

-Min enda \u00f6verlevande sl\u00e4kting var en farbror som emigrerade till Amerika innan kriget, ber\u00e4ttar hon.<\/p>\n

\u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge har hon dock inte kunnat lokalisera vart denna farbror tog v\u00e4gen.<\/p>\n

Varje m\u00e5nad ringer \u00f6ver ett tusen m\u00e4nniskor till det telefonnummer som \u00e4r kopplat till kampanjen “Remember Me”. Hittills har 230 av barnen kunnat identifieras, varav 13 fortfarande \u00e4r i livet.<\/p>\n

F\u00f6r Aris har ett l\u00e5ngt liv g\u00e5tt d\u00e4r de pl\u00e5gsamma minnena har f\u00f6rtr\u00e4ngts.<\/p>\n

-Jag har levt hela mitt liv utan n\u00e5gra k\u00e4nslor, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

*IPS kan erbjuda v\u00e5ra prenumeranter bilder till vissa av v\u00e5ra artiklar. Dessa s\u00e4ljs separat till ett fast pris p\u00e5 500 kronor styck, eller genom s\u00e4rskilda bildabonnemang. Om ni vill publicera denna bild var v\u00e4nlig och mejla v\u00e5r svenska redaktion p\u00e5: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni anv\u00e4nt den.<\/p>\n