Washington, 030508 (IPS) – Har du h\u00f6rt talas om Leo Strauss? Om inte, s\u00e5 \u00e4r du inte ensam. Men efter ett par artiklar om Strauss i New York-tidningar s\u00e5 spekuleras det allt mer om huruvida den obskyre tysk-judiske filosofen, som dog 1973, kan vara en viktig faktor bakom dagens aggressiva amerikanska utrikespolitik. <\/p>\n
<\/p>\n
Pl\u00f6tsligt talas det i politiska Washington-kretsar mycket om Strauss, som kom till USA 1938 och undervisade vid flera stora universitet i landet, innan han dog 1973.<\/p>\n
Tack vare s\u00f6ndagens New York Times och en artikel i veckans utg\u00e5va av New Yorker har den politiska expertisen pl\u00f6tsligt blivit medvetna om att en stor del av de nykonservativa strategikerna bakom president Bushs utrikespolitik anser sig vara Strauss-anh\u00e4ngare.<\/p>\n
Den mest framst\u00e5ende av dem \u00e4r den bitr\u00e4dande f\u00f6rsvarsministern Paul Wolfowitz. Wolfowitz anses vara den viktigaste arkitekten bakom tanken om f\u00f6rebyggande attacker, som har styrt utrikespolitiken sedan den elfte september 2001.<\/p>\n
Tv\u00e5 andra inflytelserika straussianer \u00e4r Weekly Standards chefredakt\u00f6r William Kristol och Gary Schmitt, grundare av och ordf\u00f6rande i Project for the New American Century, en nykonservativ lobbygrupp bland vars anh\u00e4ngare man finner vicepresidenten Dick Cheney och f\u00f6rsvarsministern Donald Rumsfeld.<\/p>\n
PNAC:s r\u00e5d och \u00f6ppna brev till George W. Bush om hur terrorismen ska bek\u00e4mpas har p\u00e5 ett h\u00e4pnadsv\u00e4ckande s\u00e4tt f\u00f6rutsp\u00e5tt exakt vad administrationen sedan har genomf\u00f6rt i praktiken.<\/p>\n
William Kristols far Irving, som ses som de nykonservativas gudfader, har ocks\u00e5 sagt att Leo Strauss har varit en av hans viktigaste influenser.<\/p>\n
Artikeln i New York Times presenterade Strauss f\u00f6r l\u00e4sarna, och intresset v\u00e4xte \u00e4n mer den h\u00e4r veckan tack vare New Yorkers legendariska unders\u00f6kande journalist Seymour Hersh. I Hershs artikel ber\u00e4ttar han bland annat att Strauss ans\u00e5g att v\u00e4rlden \u00e4r en plats d\u00e4r ”isolerade liberala demokratier lever under konstant hot fr\u00e5n fientliga element i andra l\u00e4nder”, och att makthavarnas r\u00e5dgivare kan vara tvungna att f\u00f6ra sitt eget folk bakom ljuset, och ibland till och med lura makthavarna sj\u00e4lva, f\u00f6r att skydda sina l\u00e4nder.<\/p>\n
Shadia Drury, som 1999 skrev boken ”Leo Strauss och den amerikanska h\u00f6gern”, s\u00e4ger att Hersh har r\u00e4tt p\u00e5 den andra punkten, men inte p\u00e5 den f\u00f6rsta.<\/p>\n
– Strauss var varken liberal eller demokrat, s\u00e4ger hon i en telefonintervju fr\u00e5n sitt kontor p\u00e5 Calgarys universitet i Kanada.<\/p>\n
Hon ber\u00e4ttar att Weimar-republiken i Tyskland var hans bild av en liberal demokrati och f\u00f6r den hyste han ett djupt f\u00f6rakt, enligt Drury. Liberalismen i Weimar-republiken ledde enligt Strauss syns\u00e4tt till nazisternas f\u00f6rintelse av judar.<\/p>\n
Men teorin om att vilseleda allm\u00e4nheten \u00e4r d\u00e4remot en viktig del av Strauss teorier.<\/p>\n
– St\u00e4ndigt vilseledande av medborgarna \u00e4r avg\u00f6rande eftersom de beh\u00f6ver bli ledda, och de beh\u00f6ver starka h\u00e4rskare som talar om vad som \u00e4r bra f\u00f6r dem, s\u00e4ger Drury.<\/p>\n
Liksom Platon l\u00e4rde Strauss att inom ett samh\u00e4lle finns det en del som \u00e4r \u00e4mnade att leda, och andra som ska bli ledda. Men till skillnad fr\u00e5n Platon, som ans\u00e5g att ledarna m\u00e5ste vara m\u00e4nniskor med s\u00e5 h\u00f6gtst\u00e5ende moral att de kunde motst\u00e5 maktens frestelser s\u00e5 menade Strauss att ”de som \u00e4r l\u00e4mpade att h\u00e4rska \u00e4r de som inser att det inte finns n\u00e5gon moral, utan att det endast finns naturr\u00e4tten – r\u00e4tten f\u00f6r den \u00f6verl\u00e4gsna att styra \u00f6ver den som \u00e4r underl\u00e4gsen”.<\/p>\n
F\u00f6r Strauss \u00e4r religionen det kitt som h\u00e5ller ihop samh\u00e4llet, s\u00e4ger Drury, och till\u00e4gger att Irving Kristol och andra nykonservativa har h\u00e4vdat att det st\u00f6rsta misstaget de som grundade den amerikanska republiken gjorde var att skilja p\u00e5 staten och kyrkan.<\/p>\n
– Ett sekul\u00e4rt samh\u00e4lle \u00e4r enligt deras syns\u00e4tt det v\u00e4rsta som finns, s\u00e4ger Drury. Detta eftersom det leder till individualism, liberalism och relativism – just de drag som kan uppmuntra opposition, vilken i sin tur p\u00e5 ett farligt s\u00e4tt kan f\u00f6rsvaga samh\u00e4llets f\u00f6rm\u00e5ga att hantera externa hot.<\/p>\n
Strauss var ocks\u00e5 starkt influerad av Thomas Hobbes. Liksom Hobbes ans\u00e5g han att m\u00e4nniskans inneboende aggressivitet bara kunde h\u00e5llas tillbaka av en m\u00e4ktig stat som bygger p\u00e5 nationalism.<\/p>\n
”Eftersom m\u00e4nniskan i sitt innersta v\u00e4sen \u00e4r grym, m\u00e5ste hon styras”, skrev Strauss, och fortsatte: ”Ett s\u00e5dant styre kan dock bara uppst\u00e5 n\u00e4r m\u00e4nniskor \u00e4r enade – och de kan bara enas mot andra m\u00e4nniskor”.<\/p>\n
”Strauss anser att en politisk ordning bara kan vara stabil om den enas av ett externt hot”, skriver Drury i sin bok. ”I linje med Machiavelli h\u00e4vdar han att om det inte existerar n\u00e5got externt hot, s\u00e5 m\u00e5ste det uppfinnas. Om han hade levt s\u00e5 l\u00e4nge att han hade f\u00e5tt se Sovjetunionens kollaps hade han blivit djupt oroad, eftersom det ‘onda rikets' kollaps utgjorde ett hot mot USA:s inre stabilitet”.<\/p>\n
– Enligt Strauss syns\u00e4tt m\u00e5ste man st\u00e4ndigt sl\u00e5ss. P\u00e5 det s\u00e4ttet \u00e4r det v\u00e4ldigt spartanskt. Fred leder till dekadens. St\u00e4ndigt krig, inte evig fred, \u00e4r vad straussianerna tror p\u00e5, s\u00e4ger Drury.<\/p>\n
Och s\u00e5dana \u00e5sikter leder naturligtvis till en aggressiv, stridslysten utrikespolitik, menar hon.<\/p>\n
N\u00e4r det g\u00e4ller hur en straussiansk v\u00e4rldsordning skulle se ut s\u00e4ger Drury att filosofen ofta talade om Jonathan Swifts ber\u00e4ttelse om j\u00e4tten Gulliver i Lilleputtlandet.<\/p>\n
– N\u00e4r Lilleputt brann, urinerade Gulliver p\u00e5 staden, inklusive p\u00e5 palatset.<\/p>\n
P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt r\u00e4ddade han hela Lilleputt fr\u00e5n en katastrof, men lilleputtanerna var ursinniga och \u00e4cklade \u00f6ver hans respektl\u00f6shet.<\/p>\n
F\u00f6r Strauss \u00e4r det en handling som visar \u00f6verl\u00e4gsenheten hos en ledare i ett samh\u00e4lle. Och man kan t\u00e4nka sig att detsamma g\u00e4ller ett ledande land gentemot resten av v\u00e4rlden.<\/p>\n
\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Washington, 030508 (IPS) – Har du h\u00f6rt talas om Leo Strauss? Om inte, s\u00e5 \u00e4r du inte ensam. Men efter ett par artiklar om Strauss i New York-tidningar s\u00e5 spekuleras det allt mer om huruvida den obskyre tysk-judiske filosofen, som… Continue Reading