Nairobi, 221207 (IPS) – I veckan inleds FN:s toppmöte för biologisk mångfald. Målet är att enas om ett avtal för att hejda de rekordsnabba förlusterna av arter och livsmiljöer. Insatser för den tidigare hotade blåfenade tonfisken visar samtidigt att skyddsåtgärder kan ge resultat.
Närmare en miljon arter i världen riskerar att utrotas, i många fall inom de närmaste decennierna, enligt FN:s expertpanel för biologisk mångfald, IPBES.
Inför det kommande toppmötet, COP15, som inleds i Kanada på onsdagen och kommer att pågå fram till 19 december, understryker IPBES ordförande Anne Larigauderie hur allvarlig situationen är.
– Naturen förstörs i en hastighet och omfattning som är oöverträffad i mänsklighetens historia, säger hon till IPS.
En av de arter som tidigare har varit allvarligt hotad är den atlantiska blåfenade tonfisken. Det är en fisk som kan bli mycket stor, väga över 700 kilo och bli över 30 år gammal. De kan simma över mycket långa avstånd, till Mexikanska golfen och till Medelhavet. Men tonfisken har också sedan länge varit ett hett villebråd för fiskare.
I en rapport konstaterar IPBES att efterfrågan på den blåfenade tonfisken snabbt började stiga under 1980-talet. Detta ledde i sin tur till att fiskare började använda sig av nya metoder för att fånga fisken. Arten utsattes även för ett omfattande illegalt fiske, och med tiden blev bestånden av blåfenad tonfisk allt mindre.
Under 1990-talet gick den internationella tonfiskorganisationen, ICCAT, tillsammans med miljöorganisationer ut med varningar om de allvarliga hoten mot tonfiskarten.
År 2007 började dock åtgärder för att skydda bestånden att genomföras, inom ett program som med tiden har blivit alltmer ambitiöst. Satsningen har bland annat resulterat i minskade kvoter för det legala fisket, men också på stärkta insatser för att övervaka fisket.
Och tack vare ett strikt genomförande har satsningarna också gett tydliga resultat. I dag är den blåfenade tonfisken inte längre utsatt för överfiske – utan i stället har bestånden börjat öka. På senare år har detta bland annat resulterat i att arten, efter att ha varit borta i flera decennier, återigen har börjat synas i svenska vatten.
IPBES konstaterar att insatsen utgör ett tydligt bevis för att effektiva åtgärder gentemot fiskeindustrin kan ge verkliga resultat – om den politiska viljan är stark.
