Ekologiska odlingar stärker kvinnliga bönder i Peru

Cuzco, Peru, 221017 (IPS) – Kvinnliga bönder har en avgörande roll för matproduktionen i Peru – samtidigt som de utsätts för orättvisa villkor. Men i Anderna har en satsning på ekologiska odlingar blivit ett lyft för många kvinnor.

Småbonden Lourdes Barreto, 47, säger att hennes liv har blivit mycket bättre sedan hon fick möjlighet att utbilda sig i ekologisk odlingsteknik.

– Jag har insett både mitt eget och Moder jords värde, säger hon.

Lourdes Barreto står på sin åker strax utanför byn Huasao, som ligger på det andinska höglandet i regionen Cuzco. Liksom för de allra flesta kvinnliga bönder i Peru har Lourdes Barretos liv präglats av många prövningar. Hon förlorade sina föräldrar tidigt och blev mamma redan som 18-åring. Men genom sin syster fick hon för fyra år sedan möjlighet att ställa om till ekologiska odlingsmetoder.

En undersökning visar att färre än sex procent av landets uppskattningsvis 700 000 kvinnliga bönder har fått möjlighet att gå någon utbildning eller erbjudits tekniskt stöd.

Trebarnsmamman Lourdes Barreto säger att den ekologiska odlingen har gjort livet lättare för hela hennes familj – och lett till en minskad arbetsbelastning för henne.

– Jag lyckas producera tillräckligt med mat, och har även börjat tjäna en del egna pengar, säger hon.

I dag är hon helt övertygad om behovet av att få bort alla kemiska insatsvaror från jordbruket och använder sig bara av gödsel från sina boskapsdjur samtidigt som hon tillverkar sitt eget ekologiska bekämpningsmedel.

Under pandemin började många peruanska landsbygdskommuner att organisera lokala matmarknader – vilket i sin tur har gett många kvinnliga ekobönder en möjlighet att hitta nya kunder.

Det gör att Lourdes Barreto numera varje helg reser till den närmaste staden, Oropesa, för att där sälja sina produkter på en ekomarknad.

Hon säger att framgångarna också har inneburit att relationen med hennes man har blivit bättre – eftersom hennes ekonomiska ställning har stärkts.

Lourdes Barreto är medlem i organisationen APPEQ, som samlar ett 40-tal kvinnliga ekobönder i regionen där befolkningen tillhör ursprungsbefolkningen.

Organisationens ordförande Maribel Palomino säger att målsättningen är att de produkter APPEQ säljer under det gemensamma namnet Pacharuru ska bli kända i hela regionen.

Utbildningen har kvinnorna fått genom ett program som drivs en lokal organisation som arbetar för att stärka kvinnor på landsbygden.

Maribel Palomino säger att satsningen på ekologiska jordbruk kommer att få stor betydelse.

– Vi går i täten för förändringar som inte bara förbättrar situationen för våra barn och familjer, utan också för oss själva som individer och som kvinnliga bönder, säger hon.

Maribel Palomino säger att kvinnorna på landsbygden ställs inför en rad hinder – många får ingen möjlighet att utbilda sig och blir mammor tidigt, samtidigt som åkermarkerna ägs av männen. Och få kvinnliga bönder erbjuds några möjligheter till vidareutbildning.

– Detta gör att det blir väldigt svårt att bli en medborgare med rättigheter, säger hon.

En nationell undersökning visar att en stor majoritet av Perus kvinnliga bönder bedriver småskaliga jordbruk som inte ger några inkomster – och att de har en större arbetsbörda än sina manliga kollegor. Andra undersökningar visar också att det könsbaserade våldet är som mest utbrett på landsbygden.

Samtidigt säger Maribel Palomino att hennes organisation står för något annat – en annan typ av kvinnligt ledarskap:

– Jag är ensamstående mamma till en nioårig son som har tillgång till utbildning, näringsrik mat och ett hem präglat av kärlek och omvårdnad. Genom mig kan han se en kvinna som kämpar och är stolt över att arbeta på åkern och som försvarar sina rättigheter och sina medlemmar i APPEQ, säger hon.

Organisationens mål är tydligt, säger Maribel Palomino.

– Vi vill nå ut till fler – för att fler kvinnor ska kunna känna framtidshopp.

Samtidigt betonar hon att vägen fortfarande är lång.

– Viktiga framsteg har uppnåtts, men det återstår fortfarande mycket arbete innan man kan säga att vi är medborgare med fullvärdiga rättigheter. Och det främsta ansvaret för det vilar hos de myndigheter som ännu inte har prioriterat vårt arbete, slår Maribel Palomino fast.

Mariela Jara