New York, 221004 (IPS) – FN planerar att införa en ny regel som innebär att anställda vid högkvarteret i New York och i andra västerländska storstäder i högre grad ska tjänstgöra ute på fältet.
De nya reglerna kommer att innebära att en stor majoritet av FN-personalen förväntas arbeta inom världsorganisationens olika uppdrag i Asien, Afrika, Mellanöstern eller Latinamerika – inklusive inom de tolv fredsbevarande missionerna. Endast anställda som arbetar nära ledningen, är tillfälligt anställda, samt en liten del av den övriga personalen kommer att undantas från det nya planerade regelverket.
Tanken är att personalen ska byta arbetsplats inom två till fem år. Innan perioden är över ska de FN-anställda anmäla intresse för framtida placeringar, och om de inte blir utvalda i enlighet med dessa val så ska personalen i stället kunna bli fördelade andra placeringar.
Aitor Arauz, ordförande för FN-anställdas förbund i New York, UNSU, säger till IPS att fackets medlemmar är med på införandet av ett rotationsschema som bidrar till personalens utveckling och en ökad förståelse för organisationens globala arbete.
– Men med tanke på att arbetet inom FN-sekretariatet är så diversifierat och specialiserat är vi inte övertygade om att all FN-personal återkommande kan flyttas runt – med mindre än att vi riskerar att gå miste om mycket expertis och kontinuitet inom programmen, säger han.
Aitor Arauz betonar också att förflyttningar innebär stora omställningar för personalen och deras familjer. Av det skälet arbetar fackförbundet, som representerar 7 500 anställda, nu för ett system som i högre grad bygger på frivillighet.
FN har en mycket stor samlad arbetsstyrka fördelade på 56 olika kontor.
En tidigare FN-anställd som arbetat både i New York och i Afrika, men som inte vill bli citerad med namn, påpekar samtidigt att all FN-personal befinner sig ”internationell tjänst”. Personen betonar därför att man inte kan förvänta sig att hela ens yrkesliv ska vara på FN-kontor i New York, Genève, Rom eller Wien – befattningar som inte är lika krävande som arbetet kan vara på andra platser.
Ian Richards, tidigare ordförande för FN-anställdas stora fackförbund CCISUA, betonar att man från fackligt håll är för en rotation bland personalen – bara det inte går till överdrift.
– Anställda söker sig till FN för att kunna arbeta i olika delar av världen, säger Ian Richards.
Han påpekar att förslaget innebär en tätare rotation än inom de flesta andra diplomatiska tjänster.
– Vi har fått veta att målet är att stötta personal i fredsbevarande missioner. Men det kommer att gälla all personal. Och jag förstår inte hur det ska hjälpa kollegor i Mali om vi flyttar översättare och deras familjer fram och tillbaka över Atlanten, säger Ian Richards.
Han påpekar att det också innebär stora extra kostnader att förflytta personal och deras familjer.
Palitha Kohona, som tidigare var chef för FN:s fördragssektion, menar dock att förslaget är mycket bra – och att ingen är oersättlig.
– Du bör inte bli internationell tjänsteman i syfte att trygga ett privilegium där du kan bosätta dig i New York eller Genève, där du köper en bostad och skickar dina barn till dyra skolor med hjälp av skattebetalarnas pengar, säger han.
Även Roderic Grigson, som tidigare arbetade vid FN:s högkvarter och senare ute på fältet i Mellanöstern, menar att det är viktigt att FN:s personal kommer ut i världen.
– Alla dessa viktiga människor på högkvarteret som aldrig har varit i en humanitär krissituation eller i ett konfliktområde bör få veta hur det är att leda i dessa förhållanden. Jag är övertygad om att det skulle gynna dem, säger han.
