Afrikaner förstärker fotbollen i Nagorno-Karabach

Stepanakert, Nagorno-Karabach, 220930 (IPS) – Utlänningarna är få i den omstridda utbrytarregionen Nagorno-Karabachs huvudstad Stepanakert. Men här finns flera fotbollsspelare med afrikanskt ursprung som ska förstärka landslagstruppen.

Tidigare drömde Sow Ababacar, 22, om att någon gång få representera hemlandet Senegals landslag. Nu tränar han i stället med Nagorno-Karabachs landslag.

– Tiden går fort. Det har hunnit gå tre år sedan jag kom hit, berättar han.

Nagorno-Karabach är en utbrytarrepublik som främst bebos av armenier, men formellt tillhör Azerbajdzjan. Området har länge varit en källa till konflikt mellan Armenien och Azerbajdzjan. I realiteten fungerar Nagorno-Karabach som en självständig stat under Armeniens beskydd.

I september 2020 utbröt en ny väpnad konflikt mellan länderna om utbrytarrepubliken, i en konflikt som pågått ända sedan Sovjetunionens fall. Azerbajdzjan gick segrande ur striderna, och efter rysk medling i november 2020 har ryska styrkor haft ett fredsbevarande uppdrag i regionen.

Trots att återuppbyggnadsarbetet pågår över hela enklaven är antalet utlänningar få i Nagorno-Karabach. Endast ryssar och armenier tillåts resa in till regionen via den korridor till Armenien som kontrolleras av ryska styrkor.

I en stad där en överväldigande majoritet är armenier blir det ofta viss uppståndelse när Sow Ababacar rör sig ute på gatorna.

– Inställningen till svarta är densamma som på många andra platser. Överallt finns det vissa människor som kallar dig för ”apa”, berättar han för IPS.

Han säger att han har lärt sig leva med det, trots att det är sårande.

– Det är vuxna som säger sådant, inte barnen. Problemet är att det inte begriper vad de gör.

Sow Ababacar säger att det är lite svårt att få kontakt med människor i ett samhälle som är så konservativt. Inte minst gäller det kvinnor.

En annan som kommit hit på grund av fotbollen är 27-årige Valdo Junior från Kamerun, som även han säger att det är svårt att få kontakt med det motsatta könet.

– Men människor är vänliga och maten är jättegod, berättar han.

Valdo Junior kom hit efter att de senaste striderna hade tagit slut.

– Min familj där hemma vet att jag är någonstans i Kaukasus, men jag är inte säker på att de skulle kunna hitta platsen på kartan, förklarar försvarsspelaren.

De tränar båda med ett landslag som just nu håller på och förbereder sig inför den turnering som anordnas av organisationen Conifa senare i år. Conifa är ett paraplyförbund för alla fotbollsföreningar som står utanför den internationella fotbollsfederationen Fifa. Den kommande turneringen är också den enda som Nagorno-Karabach kan ställa upp med ett landslag i, på grund av att utbrytarenklaven inte är internationellt erkänd.

Nagorno-Karabach, eller Artsakh som regionen kallas av armenier, var värd för den förra europeiska Conifa-turneringen som spelades. Den vanns av Sydossetien, som gjorde matchens enda mål i finalen mot Västarmenien.

Mher Avanesyan, ordförande för Nagorno-Karabachs fotbollsförbund, säger till IPS att man just nu väntar på att Conifa ska meddela när turneringen ska avgöras – och att man innan dess ska se till att de utländska spelarna i truppen blir godkända som landets officiella representanter. Än så länge ingår inte de utländska spelarna i truppen, men de är med på träningarna.

Sammanlagt finns det numera åtta spelare med afrikanskt ursprung som spelar i olika lokala klubbar.

Att en utbrytarrepublik som fortfarande tvingas hantera effekterna av det krig som nyligen rasade har lyckats rekrytera så många utländska fotbollsspelare kan tyckas märkligt.

Men många menar att satsningar på fotbollen har en större betydelse än vad som sker på fotbollsplanen. Daniel Mkrtchyan, chef för idrottsavdelningen på Nagorno-Karabachs kulturdepartement, betonar hur viktigt fotbollslandslaget är:

– När Conifa-EM hölls här 2019 så kom det tusentals personer från hela världen. Mängder av internationella journalister reste hit för att rapportera om turneringen. Att delta i internationella sportevenemang gör att Artsakh blir känt i omvärlden, säger han till IPS.

Kriget 2020 blev dock mycket kostsamt. Över 10 000 människor dödades i en konflikt där armenierna förlorade en stor del av det territorium som de tidigare hade kontrollerat. Mycket infrastruktur förstördes och invånarna i Nagorno-Karabach tvingas numera leva med nästan dagliga gas- och elavbrott.

Daniel Mkrtchyan säger att även många fotbollsarenor och träningsanläggningar gick förlorade i områden som numera kontrolleras av Azerbajdzjan.

Utanför planen finns det inte många nöjen som lockar i Nagorno-Karabach, säger den 24-åriga afroamerikanen Tobi Jnohope, som ursprungligen kommer från Florida i USA.

– Man måste resa till Jerevan om man ska ha kul, säger han till IPS.

Tobi Jnohope flyttade nyligen hit, efter att ha lämnat den italienska klubben Palmese. Han säger att många vill ta selfies med honom när han går på gatorna. Livet i Nagorno-Karabach bjuder också på en del överraskningar:

– Du kan få en hel buss med människor att stirra på dig med öppen mun. Är inte det komiskt?, säger han och skrattar.

Anush Ghavalyan