Lima, 220905 (IPS) – En fjärdedel av befolkningen i Peru identifierar sig som tillhörande ett ursprungsfolk. Det är en grupp som ofta utsätts för diskriminering och rasism och som i betydligt högre grad än den övriga befolkningen lever i fattigdom.
Diskrimineringen av personer som har sina rötter bland ursprungsfolken eller är svarta har en lång historia i Peru. Men trots de statliga insatser som har gjorts för att åtgärda orättvisorna återstår fortfarande mycket arbete. Och grupperna drabbas fortfarande ofta av fördomar och rasism.
Teresa Mestanza, 56, har i hela sitt liv försörjt sig som hushållsarbetare i Lima. Hon har sina rötter bland ursprungsfolket quechua och säger att många arbetsgivare ser ner på henne på grund av hennes ursprung.
– I alla hus där jag arbetar blir jag tilldelad en särskild personaltoalett. Det är som om de äcklas av bara tanken på att jag skulle använda deras badrum, berättar hon.
Hennes föräldrar kommer från den fattiga regionen Cajamarca, varifrån Perus nuvarande president Pedro Castillo också kommer.
En majoritet av Perus 33 miljoner invånare uppger att de har både europeiska och sydamerikanska rötter, visar den senaste folkräkningen, som gjordes 2017. Syftet med undersökningen var att få fram uppgifter om vilka satsningar som behövs för att bemöta de orättvisor som drabbar afroperuaner och ursprungsbefolkningar.
Enligt FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Karibien, Eclac, är Peru det land i regionen, efter Bolivia och Guatemala, där andelen av befolkningen som tillhör ursprungsfolken är störst.
Officiellt finns det 55 olika folkgrupper i landet som har sina egna språk och kulturer, varav quechua är överlägset störst. Enligt folkräkningen identifierar sig fyra procent av befolkningen som afroperuaner.
Båda dessa grupper är fortfarande eftersatta på många områden, trots införandet av lagar och regler mot diskriminering.
Sofia Carrillo är en känd peruansk journalist och programledare som är stolt över sina afrikanska rötter. Men hon säger att hon under hela livet har mött olika hinder på grund av sin hudfärg.
– Det ansågs exempelvis inte vara möjligt för mig att vara duktig i skolan, eftersom svarta människor inte antogs kunna vara intelligenta. Även på tv framställdes det så, och det gjorde mig upprorisk, säger Sofia Carrillo till IPS.
Hon menar att det peruanska samhället både är ”rasistiskt och sexistiskt” – och att de som är utsattas för fördomarna tvingas arbeta mycket hårdare än andra för att kunna lyckas. Samtidigt är rasismen ett ämne som många svarta helst undviker att tala om, enligt Sofia Carrillo.
– Det beror på att det gör mindre ont om man undviker att prata om situationen, det blir ett sätt att skydda sig, säger hon.
Sofia Carrillo säger att hon hela sitt liv har drabbats av förolämpningar och sexuella trakasserier på grund av sin bakgrund.
– Det har påverkat min psykiska hälsa, men jag har också insett att ett sätt att hantera det är genom att tala om mina upplevelser, säger hon.
Även Enrique Anpay Laupa, 24, känner allt för väl till hur det är att bli utsatt för rasism. Han tillhör quechuafolket och kommer från en fattig by i Anderna, men fick möjlighet att studera psykologprogrammet i Lima, tack vare ett statligt program som är inriktat på att stötta fattiga men begåvade studenter. Förra året blev Enrique Anpay Laupa klar med studierna och i dag bor han i sin hemregion igen, där han arbetar som psykolog.
Han säger att det är jobbigt att prata om den rasism han utsattes för på universitetet.
– År 2017 var vi 200 studenter som kunde börja på universitetet tack vare stipendieprogrammet, vilket var fler än tidigare. Och vi kände snabbt av det obehag studenterna från Lima kände inför oss. De påstod att toaletterna hade blivit skitigare efter att vi anlänt och att saker hade börjat försvinna. Det var chockerande och handlade bara om vår hudfärg, berättar han.
På grund av de jobbiga erfarenheterna har Enrique Anpay Laupa valt att inte stötta sin lillebror att söka till stipendieprogrammet – utan uppmanar i stället honom att läsa vidare på en lokal högskola.
Sofia Carrillo betonar hur hårt diskrimineringen och rasismen slår mot de drabbade grupperna. Hon påpekar att fattigdomstalen är dubbelt så höga bland landets svarta befolkning, och att siffran är ännu högre bland ursprungsbefolkningarna – jämfört med den del av befolkningen som identifierar sig som vita.
Sofia Carrillo menar att myndigheterna måste bekämpa diskrimineringen på fler plan än endast genom riktade insatser. Hon säger att det som behövs är en omfattande utbildningskampanj i syfte att motverka att rasismen fortsätter att gå i arv mellan generationerna.
- Hushållsarbetaren Teresa Mestanza kommer ursprungligen från ett quechuasamhälle i norra Peru och säger att det är orsaken till att vissa arbetsgivare ser ned på henne. Foto: Mariela Jara/IPS
- En familj tillhörande quechuafolket i Cuzco i sydöstra Peru. Många som tillhör ursprungsbefolkningen utsätts för diskriminering och rasism när de flyttar till landets större städer. Foto: Mariela Jara/IPS
