Nairobi, 220311 (IPS) – Även om de kvinnliga regeringsmedlemmarna är många i vissa afrikanska nationer har politiken förblivit en manlig domän i de flesta av regionens länder. Många kvinnliga ledare vittnar fortfarande om hur svårt de har att göra sina röster hörda.
Teresa Lokichu är en etablerad kvinnlig ledare i sitt lokalsamhälle i regionen Rift Valley i Kenya, bland annat tack vare hennes kamp för fred och mot könsstympning. Men när hon deltog vid vad som beskrevs som ett konsultativt möte med högt uppsatta politiker och andra ledande samhällsföreträdare hade hon stora problem att få ordet.
Då valde hon att förbli stående i möteslokalen – ända fram till att de manliga deltagarna inte hade något annat val än att låta henne tala.
– Jag var tvungen att föra talan för alla de kvinnor och barn som drabbas hårdast av konflikter och den bristande säkerheten, berättar hon för IPS.
Hon är långt ifrån den enda kvinnan som har liknande erfarenheter. Och det drabbar hela samhället, konstaterar Grace Gakii, som forskar på jämställdhetsfrågor och är baserad i Nairobi:
– Vi måste komma till rätta med den djupt rotade mansdominansen och kvinnoföraktet och den systematiska diskrimineringen av kvinnor inom politiken och näringslivet, säger hon till IPS.
Men bilden är inte helt entydig. Siffror från FN visar att Rwanda är det land i världen som har störst andel kvinnliga riksdagsledamöter. Även Sydafrika, Senegal, Namibia och Moçambique hamnar högt upp på internationella rankningar.
– Rwanda är också ett av de 14 länder i världen där minst hälften av regeringsmedlemmarna är kvinnor. Samtidigt är det alltmer tydligt att det inte räcker med enbart kvinnlig representation. Kvinnorna måste också få möjlighet att påverka hur samhället ser på kvinnor och män och de roller de tillskrivs, säger Grace Gakii.
Uppgifter från FN visar att hälften av de kvinnor som sitter i regeringsställning i afrikanska länder ansvarar för sociala frågor. Grace Gakii betonar att detta återspeglar de fördomar som finns om kvinnor: Att de är bra på vårdande roller – men inte passar för att poster där mer anses stå på spel. Endast tre procent av de kvinnliga regeringsmedlemmarna i Afrika ansvarar för frågor som berör ekonomi, försvar, infrastruktur eller utrikespolitik.
Teresa Lokichu menar att den stora kvinnobristen på dessa poster i sin tur förstärker rådande fördomar.
Grace Gakii påpekar att detta även gäller inom näringslivet – trots att fler kvinnor med tiden fått plats i styrelserummen.
– De har blivit fler, men deras möjligheter att påverka är begränsad. Kvinnor måste också ha verklig makt för att ett paradigmskifte i människors kollektiva medvetande ska kunna ske, säger hon.
Förra året meddelade Afrikanska unionen, AU, att man ska verka för att kvinnors möjligheter inom det offentliga livet och som beslutsfattare ska förbättras.
Den bristande jämställdheten är dessutom ekonomiskt skadlig. Enligt AU orsakar den skeva könsfördelningen inom olika ekonomiska branscher att den afrikanska kontinenten går miste om stora delar av sin samlade bruttonationalprodukt.
