Latinamerikas kvinnor hårdare drabbade av pandemins effekter på arbetsmarknaden

Lima, 220308 (IPS) – Många miljontals latinamerikaner förlorade sin försörjning i samband med coronapandemin. Effekterna har varit särskilt svåra för regionens kvinnor, som i lägre grad än männen har lyckats återfå sina arbeten.

Siffror från det regionala kontoret inom FN:s arbetsorganisation, ILO, visar tydligt hur coronakrisen i högre grad har drabbat kvinnorna. Av alla de manliga arbetstillfällen som gick förlorade under pandemins första månader beräknas 25,5 miljoner jobb nu ha återskapats. Detta samtidigt som 4 miljoner av de 23,6 miljoner arbeten som tidigare innehades av kvinnor fortfarande saknas.

– Orsaken är de strukturella problemen på den könsuppdelade arbetsmarknaden. Män och kvinnor har olika positioner på den formella arbetsmarknaden på grund av den patriarkala ordningen, säger den peruanska sociologen Karim Flores, som är expert på jämställdhetsfrågor och arbetsliv, till IPS.

Hon betonar att allt fler kvinnor under de senaste decennierna har tagit plats på den officiella arbetsmarknaden. Men trots det har löneskillnaderna mellan könen bestått, samtidigt som kvinnor har svårare att nå högre positioner och i högre grad erbjuds osäkra anställningsformer.

– Redan innan pandemin var dessutom arbetslösheten högre bland kvinnor än män, och de strukturella problemen med hur man ska hantera familj och arbetsliv finns kvar, säger Karim Flores.

De orättvisa förutsättningarna bidrar enligt henne till att det nu är svårare för kvinnor att återfå sina platser på arbetsmarknaden.

Flera av de branscher som drabbats hårdast av pandemin – däribland turismen och tillverkningsindustrin – är dessutom kvinnodominerade. Enligt FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Karibien, ECLAC, arbetar över hälften av de yrkesverksamma kvinnorna i Latinamerika inom de branscher som drabbades hårdast av krisen.

Samtidigt visar siffror från ILO att många kvinnor som förlorat sina arbeten har satsat på att skaffa sig andra försörjningsmöjligheter.

En av många som gjort just det är Aracelli Alava, 40. Innan pandemin arbetade hon som turistguide och tolk inom ett reseföretag – tills jobbet plötsligt försvann.

– Jag hade ett schema där jag reste ut fyra gånger i månaden, när gränserna stängdes och flygtrafiken stoppades. Det kom som en hemsk chock, berättar hon.

Hon beslutade sig då för att dra nytta av sin utbildning som utbildad tolk, genom att börja erbjuda översättningar via internet. På det viset har kunnat få in en del pengar till sin försörjning.

Nu har turisterna börjat komma tillbaka, även om det går väldigt långsamt. Aracelli Alava arbetar fortfarande med sina översättningsuppdrag.

– Mina inkomster är mycket mindre än tidigare, men jag är säker på att situationen kommer att förbättras framåt mitten av detta år, säger hon.

Tack vare vaccinationsprogrammen inleddes en återhämtning på arbetsmarknaden även för kvinnor under förra året – men det är fortfarande långt kvar till samma sysselsättningsnivåer som innan krisen. Enligt ILO är arbetslöshetsnivåerna i regionen flera procentenheter högre än de var innan krisen, 2019.

Många kvinnor som har lyckats behålla sina arbeten uppger dessutom att de tvingats godta sämre arbetsförhållanden och lägre inkomster.

Karim Flores säger att det som skulle behövas nu är riktade satsningar för att skapa en mer jämställd arbetsmarknad med hyggliga arbetsvillkor. Latinamerika anses vara världens mest ojämlika region, och det gäller även inom yrkeslivet. Hon menar att det som krävs är arbetsplatser som inte tillåter någon form av diskriminering och respekterar de anställdas rättigheter, inklusive rätten att organisera sig fackligt.

Hon påpekar att ungdomsarbetslösheten också har förblivit hög. I regionen ligger den nu på i genomsnitt dryga 21 procent, vilket är tre procentenheter högre än innan pandemin.

Karim Flores säger att ett av de stora problemen är de hinder som drabbar högutbildade kvinnor och andra kvinnor som vill ta nya steg i karriären. I synnerhet unga kvinnor förväntas enligt henne nöja sig med sämre arbetsvillkor, bara för att de är unga.

Mariela Jara