Kommentar: Bakslag för Mexiko i kampen mot korruptionen

Mexico City, 220304 (IPS) – Mexikos regering har under de senaste åren uppgett att kampen mot korruptionen ska vara en av de mest prioriterade frågorna. Samtidigt visar nya studier att resultaten hittills är få. Det konstaterar den mexikanska människorättsaktivisten Rosi Orozco i denna kommentar.

Transparency Internationals senaste rapport om korruptionen inom offentlig förvaltning i världens länder visar att Mexiko ligger kvar på samma låga nivå som tidigare. För andra året i rad får landet endast 31 indexpoäng i en mätning där högsta betyg är 100 poäng.

Det innebär att landet får underkänt. De experter som deltagit i granskningen slår fast att Mexiko vare sig gått framåt eller bakåt mellan 2020 och 2021 vilket betyder att landet ligger kvar på samma låga nivå som flera länder som är drabbade av demokratiska kriser, Mexiko är närmare länderna i botten – som Syrien, Somalia och Sydsudan – än de bäst rankade länderna.

Resultatet betyder också att Mexiko är sämst rankat bland de 38 medlemmarna inom OECD.

Särskilt stort är detta bakslag för den sittande regeringen som kom till makten i slutet av 2018 med löften om att bekämpa korruptionen.

Regeringen har dock genomfört åtgärder. Däribland olika insatser för att öka insynen kring offentliga uppköp och för att tydligare informera om utgiftsposter i den federala budgeten. Dessa insatser är viktiga i kampen mot offentlig korruption.

Men det återstår fortfarande mycket att göra – i synnerhet inom landets rättsväsende.

För några månader sedan samlades åklagare som arbetar mot korruption och andra experter för att diskutera hur landet ska gå vidare. Mötet hölls i delstaten Coahuila, som under de senaste tio åren har genomgått en omfattande förvandling. Tidigare hade delstaten enorma problem med kriminella karteller, men i dag anses den i stället vara en av landets säkraste regioner.

Förvandlingen hänger samman med satsningar som slagit hårt mot den organiserade brottsligheten. Det handlar om insatser mot casinon, svartklubbar – och införandet av förbud mot annonser som marknadsför prostitution.

Åtgärderna har varit effektiva mot våldet i regionen, och lett till att kartellerna fått mindre resurser till att muta tjänstemän och andra samhällsaktörer.

Några år senare följde delstaten Tamaulipas efter och slog till mot många illegala verksamheter. Även där ökade tryggheten snabbt.

Åklagare som arbetar mot korruptionen menar att vägen framåt på nationell nivå även bör inriktas på införandet av nya system mot korruptionen, men också på bildandet av medborgarråd som arbetar med säkerhetsfrågor.

Det finns fortfarande mexikanska tjänstemän som är beredda att förhandla med kriminella grupper och i utbyte mot bland annat sexuella tjänster erbjuder straffrihet. Och det finns fortfarande åklagare som är beredda att lägga ner utredningar i utbyte mot pengar.

Jag minns exempelvis ett fall i delstaten Tlaxcala, där chefen för den federala domstolen ansågs vara en mycket kompetent åklagare. Bilden ändrades dock då det avslöjades att han hade suttit inne på stark bevisning i ett stort antal fall som gällde människohandel, kidnappningar och våldtäkter – medan förövarna gått fria.

Om kampen mot korruptionen ska lyckas är det avgörandet att flödet av smutsiga pengar stoppas. Men det krävs också mer.

Slutsatserna vid mötet i Coahuila är att små åtgärder kan ge stora resultat – men att detta också kräver en förändrad moral och en övertygelse om att alla medborgare har rätt att kunna leva ett liv som inte kantas av korruption. I grunden handlar det om en förändrad syn på människovärdet.