Jordbruksexporten allt viktigare för Brasiliens ekonomi

Rio de Janeiro, 220215 (IPS) – De storskaliga jordbruken har blivit allt viktigare för Brasiliens ekonomi. Men för att få bukt med fattigdom och ojämlikhet krävs det också att andra sektorer utvecklas, menar experter.

Medan det exportinriktade jordbruket vuxit sig allt starkare i Brasilien har andra sektorer, som industrin, halkat efter.

Carlos Guanziroli, ekonomiprofessor vid Fluminenses universitet, påpekar samtidigt att de exportintäkter som jordbruket bidrar med kan öka välståndet för alla medborgare – om resurserna används till sociala satsningar

Han påpekar att Brasilien tidigare tvingades importera mat och bara producerade runt 50 miljoner ton spannmål 1980 – en siffra som 2020 hade ökat till runt 250 miljoner ton. Den snabba tillväxten hänger i första hand samman med en ökande produktivitet. Men under perioden utökades också åkermarkerna från 40 till 64 miljoner hektar, enligt siffror från landets jordbruksdepartement. Det är också en utveckling som har bidragit till skövlingen av regnskog.

Brasilien har med tiden blivit världens största producent av sojabönor, kött, socker, apelsinjuice och sedan tidigare även av kaffe.

Detta samtidigt som klyftorna har förblivit stora i landet. På landsbygden och i städernas slumområden lever många fortfarande i fattigdom.

Fram till 1980-talet var det främst industrin som växte snabbast, men de senaste decennierna har jordbrukssektorn blivit allt viktigare för ekonomin.

Samtidigt har urbaniseringen fortsatt. I mitten av 1900-talet bodde bara en dryg tredjedel av landets befolkning i städerna. I samband med den senaste folkräkningen beräknades i stället hela 84 procent av de 214 miljoner invånarna bo i städer.

Att så många övergett landsbygden anses hänga samman med att jordbruket blivit alltmer mekaniserat och att ägarkoncentrationen av mark är så stor – samt att satsningarna på så kallade monokulturer har brett ut sig.

Carlos Guanziroli betonar att de stora jordbruken även skapar mängder av indirekta jobb inom tillverkningsindustri och transporter. Enligt honom står denna värdekedja för 28 procent av alla arbetstillfällen i landet.

Samtidigt finns det fler än tio miljoner människor som är verksamma inom landets familjejordbruk – som är viktiga för att stärka tillgången på mat och för de lokala ekonomierna. De fungerar även som barriärer för utbredningen av fler monokulturer.

– Dessa jordbruk kräver större arbetsinsatser, men är också bättre på att bemöta de lokala matbehoven och efterfrågan på ekologiska varor, säger ekonomen Rafael Cagnin vid Institutet för studier av industriutveckling, IEDI.

Studier har visat att familjejordbruken stod för 28 procent av den totala jordbruksproduktionen i landet under 2017. Men det var en lägre siffra än tidigare, vilket anses hänga samman med en långvarig torka i landets nordöstra delar, där en stor del av dessa jordbruk finns.

Landets småjordbrukare har sedan länge kunnat få olika former av stöd, bland annat genom det nationella programmet Pronaf – som erbjuder lån till fördelaktiga räntor och villkor. Inte ens landets nuvarande högernationalistiska regering under Jair Bolsonaro, som inte anses hysa någon sympati för småbönderna, har vågat dra tillbaka det programmet.

Carlos Guanziroli säger att landets familjejordbrukare fortfarande har stora behov av att få tillgång till mer tekniskt stöd.

Rafael Cagnin menar dock att även landets industri skulle behöva utvecklas för att få fart på den ekonomiska och sociala utvecklingen. Han menar att det också är viktigt eftersom jordbruksexporten står inför flera framtida hot i form av bland annat klimatförändringar och förändrade konsumtionsmönster. Och en ekonomi som är beroende av ett fåtal exportprodukter löper enligt honom stora risker.

Mario Osava