Bristol, 211203 (IPS) – Coronakrisen har lett till en sådan ökning av våldet i nära relationer att FN beskriver det som en ”skugg-pandemi”. För att bryta utvecklingen krävs det att vi agerar mot de systematiska könsorättvisorna. Det skriver Jade Levell, expert på våld mot kvinnor och verksam vid Bristols universitet, i denna kommentar.
I sin mest brutala form resulterar våldet i så kallade femicid – mord som begås mot kvinnor på grund av deras kön. Dessa mord skiljer sig från mord på män eftersom de i de flesta fall begås av kvinnans nuvarande eller tidigare partner och ofta föregås av att offret utsätts för trakasserier, våld och kontrollerande beteenden.
Våld i nära relationer hänger samman med bristen på jämställdhet. Med hjälp av våld och övergrepp skaffar sig förövaren makt och kontroll över sitt offer.
En studie gjord av Världshälsoorganisationen och London School of Hygiene and Tropical Medicine visar att över 35 procent av alla mord på kvinnor i världen begås av deras partner. Det kan jämföras med endast 5 procent av alla mord som begås på män. I genomsnitt beräknas 137 kvinnor om dagen bli mördade någonstans i världen av en nära familjemedlem.
Även om det ännu inte finns någon statistik om det ökande våldet mot kvinnor under pandemin så har det från många länder kommit rapporter om en ökning av antalet samtal till olika hjälplinjer. I vissa länder handlar det om femfaldiga ökningar av dessa samtal.
Och många studier har visat att våldet i nära relationer och det sexuella våldet mot kvinnor ökar i samband med kriser.
Detta samtidigt som nedstängningarna gjort det ännu svårare för offren att söka hjälp.
Dubravka Šimonović, FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor, har dessutom kritiserat de ”könsblinda” nedstängningar av samhällen som har lett till att fler kvinnor riskerar att bli inlåsta hemma med sina förövare.
Samtidigt ställs många av förövarna aldrig till svars för sina brott. FN har bland annat konstaterat att en överväldigande majoritet av de könsbaserade morden i Latinamerika aldrig leder till åtal.
En del av problematiken ligger i en ovilja att koppla samman femicid och våld och övergrepp i nära relationer med rådande patriarkala maktstrukturer.
Detta pågår samtidigt som kvinnors rättigheter drabbats av bakslag i ett bredare perspektiv, bland annat genom skärpta regler mot abort i olika delar av världen och att allt fler reaktionära röster protesterar mot feminismen.
Dessutom har det internationella samarbetet mot könsbaserat våld drabbats av oroande bakslag genom att Turkiet valt att lämna den så kallade Istanbulkonventionen, det första juridiskt bindande regionala instrumentet om våld mot kvinnor i Europa.
Könsfrågan är viktig i förståelsen av våldet, eftersom nio av tio mord som begås i världen har manliga förövare. En del bedömare menar att frågan därför bör ha det manliga våldet i fokus – oavsett vilka offren är.
Världens länder måste dessutom i högre grad även fokusera på de offer som överlever våldet – i form av alla barn som lever vidare efter att deras mamma blivit mördad. För några år sedan blev Italiens det första landet i Europa som stiftade en särskild lag med fokus på dessa barn, som ger dem rätt till särskilda stödinsatser.
I många fall tvingas annars dessa barn hoppas på stöd från välgörenhetsgrupper eller ickestatliga organisationer.
I Storbritannien slår lagen mot våld i nära relationer fast att drabbade barn ska ses som särskilda offer, vilket är ett steg framåt jämfört med tidigare lagar.
Termen femicid belyser att det handlar om ett könsrelaterat våld som är kopplat till mäns våld mot kvinnor. Samtidigt handlar det fortfarande om ett brott som ofta förbises, är underrapporterat och i alldeles för få fall leder till åtal i stora delar av världen.
Och även om viss uppmärksamhet har riktats mot den skuggpandemi som det könsbaserade våldet utgör så har en stor del av ansvaret för dess effekter tvingats axlas av underfinansierade ickestatliga organisationer.
Det är avgörande att inse att femicid egentligen utgör symptom på mycket större problem. Nämligen de patriarkala normer och den brist på jämställdhet som både är orsaken till och konsekvensen av det könsbaserade våldet i samhället.
För att uppnå förändringar måste vi agera mot de systematiska könsorättvisorna och mot toleransen för våldet mot kvinnor. Dessutom krävs det en ordentlig finansiering av de tjänster som krävs för att hjälpa offren – och att förövarna ställs till svars. Detta samtidigt som det genomförs andra insatser för att åstadkomma förändringar.
Femicid är inte en ofrånkomlig del av tillvaron. Morden på kvinnor kan förebyggas.
*Jade Levell är expert på våld i nära relationer och verksam vid Bristols universitet.
