Lima, 211125 (IPS) – Många av Latinamerikas länder har på senare år skärpt lagarna mot våld i nära relationer. Trots det har problemen fortsatt. Enligt experter har situationen förvärrats ytterligare under pandemin – vars effekter i synnerhet har drabbat regionens kvinnor.
– Införandet av lagar och regler har inte kunnat stoppa våldet eller de könsbaserade morden på kvinnor. Det råder en slags förlamning inom de latinamerikanska samhällena, med ett bristande intresse för det som pågår, säger professor María Pessina Itriago som är expert på jämställdhetsfrågor vid UTE-universitet i Ecuadors huvudstad Quito.
Hon menar att regionens kvinnor fortfarande betraktas som andra klassens medborgare – och betonar att det könsbaserade våldet har varit ett allvarligt problem alldeles för länge och kan jämföras med en långvarig pandemi.
Tidigare i år rapporterade Världshälsoorganisationen, WHO, samt FN:s kvinnoorgan, UN Women, om studier som visade att en av tre kvinnor i världen utsatts för våld. Det handlar dessutom om ett problem som uppges ha förvärrats i samband med de restriktioner och nedstängningar som genomförts under coronakrisen.
I en studie som kom tidigare konstaterade WHO att det våld som i varierande omfattning drabbar en tredjedel av världens kvinnor har förödande effekter.
Samtidigt har FN-organet Eclac konstaterat att 4 640 latinamerikanska kvinnor föll offer för så kallade femicid, könsbaserade mord på kvinnor, enbart under 2019. Eclac varnar också för att våldet mot regionens kvinnor har förvärrats under pandemin.
Även på andra sätt har pandemin ökat sårbarheten för kvinnor, genom att många har förlorat sina inkomster och därmed blivit mindre självständiga. FN:s arbetslivsorgan, ILO, uppger att de latinamerikanska kvinnorna i högre grad har förlorat sina arbeten under krisen – och det är en situation som tycks bli bestående den närmaste framtiden.
Sociologen Cecilia Olea har varit med och grundat den feministiska paraplyorganisationen AFM, som består av en mängd grupper från elva länder i regionen. Hon betonar att det har gjorts stora framsteg i kampen mot det könsbaserade våldet under de senaste 30 åren. En av de stora förändringar är enligt henne att myndigheter inte längre anser att våld i nära relationer är något som i första hand ska betraktas som en privat angelägenhet.
Samtidigt menar Cecilia Olea att de lagar som stiftats inte har efterföljts av andra satsningar för att stärka jämställdheten och motverka nedvärderingen av kvinnor.
– Många män känner sig fria att utöva förtryck. Och regeringarna har inte tagit ansvar för att se till att en grundläggande sexualundervisning ingår i skolutbildningen, och därmed går möjligheten att lära ut andra former av maskulinitet förlorad, säger hon till IPS.
Cecilia Olea menar att ländernas regeringar inte bara måste se till att våldet mot kvinnor förebyggs och bekämpas – utan också måste se till att det finns tillräckligt med resurser för att bemöta problemen.
Även professor María Pessina Itriago betonar behovet av att tillräckliga resurser tillsätts, men efterlyser också ett starkare samarbete mellan myndigheter och organisationer – där även marginaliserade grupper som ursprungsbefolkningar ingår.
Hon betonar att det som behövs på sikt är kulturella förändringar som drivs fram av yngre personer som har insett vikten av jämställdhet.
– Det finns allt fler unga feminister som arbetar för förändringar och inom något årtionde kanske diskussionerna har förändrats. Denna nya generation består inte bara av kvinnor utan också av män – vilket gör att vi kan hoppas på förändringar.
