Glasgow, 211111 (IPS) – Behovet av klimaträttvisa har aldrig varit tydligare än nu och en av de allra viktigaste frågorna handlar om människors rätt till rent dricksvatten. Det skriver Kumi Naidoo vid det globala partnerskapet Sanitation and Water for All, i denna kommentar.
I samband med att FN:s stora klimatmöte i Glasgow närmar sig sitt slut är det viktigt att slå fast att vi behöver mer än tom politisk retorik. Det som verkligen behövs är ett nytt socialt kontrakt mellan beslutsfattare och befolkningar, som kan skapa en massiv uppslutning bakom klimatåtgärder och kopplar samman människor med planeten.
Världens ledare måste se till att deras klimatplaner bemöter ojämlikhet, fattigdom, orättvisor och sätter de mänskliga rättigheterna främst.
Klimatförändringarna innebär ett hot mot många av de mänskliga rättigheterna – däribland rätten till mat, god hälsa, anständiga bostäder, rätten till kultur och utveckling.
Men det finns en mänsklig rättighet som är särskilt hotad och som riskerar att få en dominoeffekt för alla rättigheter – människors rätt till rent dricksvatten. Det är en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna och en av de viktigaste frågorna i kampen mot klimatförändringarna.
Närmare 90 procent av den klimatpåverkan som drabbar människor är vattenrelaterade – och handlar till stor del om att man drabbas av för mycket eller för lite vatten.
Utvecklingen sker i en värld där en av fyra människor saknar tillgång till rent dricksvatten och där nästan hälften står utan välfungerande sanitära anläggningar och där 2,3 miljarder inte kan sköta sin handhygien hemma på grund av brist på vatten eller tvål.
Särskilt upprörande är det att de människor som har brist på vatten också är mest sårbara för klimatförändringarna – trots att de bär minst ansvar för de utsläpp som är orsaken.
Enligt en rapport från Unicef kommer det 2040 att finnas nästan 600 miljoner barn som lever i områden som är drabbade av extrem vattenstress. Samtidigt beräknas bara en bråkdel av de summor som satsas på att bemöta klimatförändringarnas effekter vara inriktade på att säkerställa tillgången på vatten för världens fattiga.
De som redan ligger längst efter kommer också att drabbas hårdast av ökande vattenbrist och fattigdom. För dessa grupper kommer bristen på vatten och sanitet att förvärras av extrema väderfenomen som i sin tur gör att den service de har behov av blir ännu dyrare och svårtillgänglig.
Vi behöver därför en radikal inställning där rätten till vatten garanteras genom åtgärder mot ojämlikheten och där människors behov sätts i främsta rummet.
Det skulle också innebära ett första steg i arbetet mot att motverka de kriser klimatförändringarna orsakar.
Det som är positivt är att lösningarna redan är välkända och finns tillgängliga. Välskötta vattensystem kan garantera tillgången på vatten under torkor och kraftiga avloppssystem bidrar till att motverka översvämningar.
Det handlar dessutom om extremt kostnadseffektiva satsningar. Varje dollar som spenderas på att skapa en infrastruktur som kan stå emot översvämningar beräknas spara 62 dollar i återuppbyggnadskostnader.
Om världsledarna beslutade sig för att prioritera tillgången på vatten och sanitet så skulle det innebära en långsiktig investering vars fördelar skulle uppgå till mångmiljardbelopp i dollar årligen. Dessutom skulle många miljarder fall av magsjukor och parasitsjukdomar förhindras.
Beslutsfattarna måste sammanföra klimatpolitiken med vattenfrågan. Effektiva klimatåtgärder och en hållbar tillgång på rent vatten och sanitära anläggningar handlar om mänskliga rättigheter
Om det däremot inte genomförs snabba insatser för att hejda klimatförändringarna och för att hantera de skador som redan uppkommit finns det i stället en risk för att människor i ännu högre grad kommer att sakna tillgång till vatten. Och utan fungerande avlopp kan vi inte garantera barn deras rätt att gå i skolan.
*Kumi Naidoo är global ledare för Sanitation and Water for All. Han var tidigare generalsekreterare för Amnesty International och har även varit chef för Greenpeace.
