General Güemes, 211104 (IPS) – För befolkningen i El Impenetrable i norra Argentina präglas livet av bristen på vatten. Efter att regionen drabbades av svåra översvämningar för två år sedan har det nästan inte kommit något regn alls.
Bredvid tegelhusen i El Impenetrable står stora plasttunnor utplacerade för att samla upp regnvatten från plåttaken. Tunnorna är dock snustorra, och så har det varit länge nu.
– Situationen är mycket svår. Det kom lite regn under en dag i september, men bara väldigt lite, säger Francisco Montes.
Han har bott i ett avlägset beläget hus i området i 35 år. Landskapet domineras av träd och buskar och på den lilla grusvägen som leder fram till hans hem kan man möta kossor, getter, hästar och grisar. De djur som föds upp av befolkningen här får strosa runt fritt i jakt på bete.
El Impenetrable ligger i den argentinska delen av regionen Chaco och har fått sitt namn av att landskapet domineras buskar och att det saknas vägar. Här är fattigdomen utbredd.
Ett annat kännetecken för regionen är de torra förhållandena och vattenbristen. Vanligtvis kommer det bara regn under tre månader varje år. Men under de senaste två åren har regnen nästan uteblivit helt och torkan har blivit allt värre. Detta efter att befolkningen drabbades hårt av förödande översvämningar de två föregående åren – då det i stället regnade extremt mycket.
Francisco Montes och hans hustru har inte något rinnande vatten installerat. I stället har paret installerat en stor cementtank på gården, där de har möjlighet att lagra tusentals liter regnvatten. Men den har varit tom länge. Dessutom har de en vattenbrunn som är elva meter djup. Men enligt Francisco Montes skulle brunnen numera behöva grävas ännu djupare.
– Det skulle krävas en brunn som är 20 meter djup för att hitta vatten av god kvalitet, säger han till IPS.
Några kilometer bort, nära ingången till El Impenetrables nationalpark, ligger en anläggning med två stora vattentankar som kan lagra många tusentals liter regnvatten. De installerades för två år sedan för att stötta lokalbefolkningen, som en del av ett regionalt utvecklingsprogram som syftar till att stärka regioner där arbetstillfällena är få.
I programmet ingår en satsning på förnybara energikällor som har resulterat i att solpaneler och klimatsmarta spisar har installerats i områden där de flesta fortfarande tvingas elda med ved.
Esteban Argañaraz bor nära den offentliga vattenlagringsanläggningen. Men det vatten han får därifrån är inte tillräckligt, vilket innebär att han måste åka till den närmaste tätorten – sex mil bort – för att köpa sitt dricksvatten.
– I år köpte jag en tank med åtta tusen liter vatten, som kostade mig 700 pesos. Problemet var att transportera hem den. Transporten kostade 4 000 pesos, berättar han för IPS.
Esteban Argañaraz har grävt ett dike framför sitt hus, för att samla in regnvatten åt boskapen. Men diket är helt uttorkat.
Han och hans fru har en trädgård där de tidigare odlade grönsaker och frukter – något de tvingades sluta med under förra året på grund av vattenbristen.
Ingenjören Hugo Rohrmann, som tidigare var chef för regionens vattenmyndighet, säger till IPS att de uteblivna regnen och vattenbristen orsakar allt större problem.
– Det gör att livet blir allt svårare för lokalbefolkningen, säger han.
Constanza Mozzoni kommer från Buenos Aires, men har de senaste två åren bott i El Impenetrable där hon arbetar för en miljöorganisation i anslutning till nationalparken. Och hon menar att det finns en avgörande fråga som berör alla som bor i regionen.
– Allting kretsar kring hur man ska få tag på vatten, konstaterar hon.
