Sydney, 211014 (IPS) – Bönder och fiskare i Mikronesiska federationen lever i klimatkrisens frontlinje. De drabbas i allt högre grad av extrema väderfenomen som slår mot deras försörjning och tillgång på mat.
Robby Nena har tvingats uppleva hur översvämningar, erosion, hård nederbörd, värmeböljor, torkor och andra extremväder blivit allt vanligare.
– Varje gång det regnar blir vår bostad och våra åkrar översvämmade. Nyligen förstördes våra odlingar helt i samband med en översvämning, berättar han för IPS.
Robby Nena bor på en av de många öar som ingår i Mikronesiska federationen, som i sin tur utgör en av Stilla havets 22 små önationer. Tillsammans står dessa länder bakom mindre än 0,03 procent av världens samlade utsläpp av växthusgaser.
Samtidigt är önationer bland de mest utsatta för klimatförändringarnas effekter och de stigande havsnivåerna. En stor del av befolkningarna i Stillahavsregionen är bosatta i närheten av kusten.
Robby Nena bor tillsammans med sin mamma, sin hustru och parets två barn, i ett hus som ligger nära en flod och bara ett par hundra meter från havskusten.
– Floden och havet går samman här, så vi drabbas ofta av inträngande saltvatten, berättar han.
Medan klimatkrisens effekter blir allt tydligare i form av ökande problem med tillgången på mat och försörjningsmöjligheter, menar också kritiker att de hårdast drabbade regionerna inte erbjuds det internationella stöd de är i ökande behov av.
FN:s gröna klimatfond är den största internationella mekanismen som syftar till att hjälpa utvecklingsländer att minska sina utsläpp och att kunna hantera klimatförändringarnas effekter.
Belinda Hadley, vid den myndighet inom Mikronesiska federationen som ansvarar för ansökningar hos klimatfonden, säger samtidigt att det är ett komplicerat arbete att kunna leva upp till alla kriterier som krävs. Inte minst eftersom ansökningarna ska göras på engelska medan många lokala projekt är inriktade mot öar där befolkningarna talar egna lokala språk.
Belinda Hadley säger att ansökningarna dessutom måste innehålla tydliga data, där det som är klimatrelaterat kan separeras från andra uppgifter.
– Det är svårt för oss, eftersom vi bara har sammanslagna datauppgifter, då befolkningen är liten och utspridd.
Mikronesiska federationen består av över 600 olika öar som är utspridda inom fyra olika delstater. Den utspridda geografin gör arbetet med katastrofberedskap svårt och kostsamt.
På senare tid har dessutom all kraft fått läggas på att försöka bemöta hotet från pandemin.
Samtidigt har landet genom en regional samarbetsorganisation nyligen lyckats få stöd från klimatfonden för en satsning på stärkt matsäkerhet, via den nationella organisationen MCT.
– Det första bidraget kommer att satsas på de grupper som har störst behov av det, och det är utsatta bönder och fiskare, säger MCT:s ordförande Lisa Ranahan Andon till IPS.
Hon säger att planen är att det nationella projektet ska inledas i början av nästa år. Förhoppningen är att den godkända ansökan även ska bana väg för fler klimatanpassningsåtgärder i landet.
Mikronesiska federationen har vid sidan av den gröna klimatfonden även fått ett visst stöd i sitt klimatarbete från andra internationella institutioner, däribland Världsbanken och EU.
