Kommentar: Afrikas bönder måste erbjudas fler valmöjligheter

Nairobi, 210908 (IPS) – FN kommer denna månad att stå värd för det första globala toppmötet om världens livsmedelssystem. Målsättningen är att hitta lösningar för de problem som hänger samman med hur maten produceras, säljs och konsumeras. För afrikanska bönder är en av de viktigaste frågorna att de erbjuds fler alternativ. Det skriver jordbruksexperterna Jemimah Njuki och Elizabeth Nsimadala i denna kommentar.

Fattigdomen och undernäringen är utbredd på den afrikanska kontinenten, vilket hänger samman med den låga produktiviteten inom jordbruket. Detta samtidigt som det finns enorma landområden på kontinenten som inte utnyttjas som åkermarker.

Vi växte båda upp i jordbruksfamiljer – i Kenya respektive Uganda – och har ägnat våra yrkesliv åt att studera de utmaningar och möjligheter som den afrikanska matproduktionen står inför. Och vi är väl medvetna om att livet som afrikansk bonde både kan vara en välsignelse och en förbannelse.

Närmare 90 procent av de afrikaner som bor på landsbygden försörjer sina familjer på småskaliga jordbruk och boskapsuppfödning.

I de fall jordbruken är produktiva och bönderna har en god tillgång till marknader kan verksamheten ge de inkomster de behöver för att betala för barnens skolavgifter och för sjukvård och extra inköp av mat. Jordbruksinkomster är särskilt viktiga för att ge kontinentens kvinnor ekonomiska möjligheter.

För många afrikaner är dock livet som jordbrukare till stora delar en börda. Detta eftersom de saknar de förutsättningar de behöver för att kunna lyckas – vilket i sin tur gör att de varken har tillräckliga inkomster eller tillräckligt med mat. Samtidigt innebär klimatförändringarna att stressen ökar ytterligare, och på senare tid har pandemin skapat ännu fler utmaningar.

Alltför många bönder kommer även i morgon att bege sig ut på sina åkrar utan att erbjudas de alternativ de så länge haft behov av. Det kan handla om bristande tillgång på utsäden som är mindre benägna att drabbas av växtsjukdomar, insatsvaror och tekniskt stöd som behövs för att återställa jordar som är på väg att utarmas – och en avsaknad av maskiner för att sköta odlingarna eller ta hand om skördarna.

I allt högre grad har problemen inom jordbruken blivit fler än fördelarna.

FN:s toppmöte, som hålls den 23 september, har som mål att bidra till lösningar på de näringsmässiga, miljömässiga och ekonomiska problem som finns inom dagens livsmedelsproduktion.

Vi menar att dessa mål aldrig kommer att kunna uppnås så länge de afrikanska bönderna inte erbjuds samma valmöjligheter som många andra av världens bönder har.

Samtidigt arbetar många organisationer för att föra fram ensidiga lösningar, vilket begränsar de afrikanska böndernas valmöjligheter – när de i stället har behov av motsatsen.

Det är viktigt att Afrikas bönder skyddas från exploatering, men vi måste också erkänna böndernas rättigheter att själva välja vad som passar bäst just för deras familjer samtidigt som de ekosystem de är beroende av skyddas.

Som exempel kan nämnas att många av Afrikas bönder i dag sparar fröer från sin produktion av majs, bönor eller andra grödor, för återplantering nästa säsong. De byter även fröer med varandra genom informella nätverk.

Detta trots att dessa utsäden sällan resulterar i stora skördar – vilket i många fall hänger samman med att de är sårbara för växtsjukdomar och förändrade klimatvillkor.

FN:s jordbruksorganisation, FAO, uppger att spannmålsskördarna per hektar i Afrika är mindre än hälften så stora jämfört med det globala genomsnittet.

Det är skälet till att ett växande antal afrikanska länder samarbetar med sina bönder för att utveckla nya och förbättrade utsäden, som bättre kan svara upp mot jordbrukens behov. Samtidigt finns det fortfarande hos en del bedömare en djup misstro mot kommersiella fröer – i synnerhet om dessa måste inhandlas igen inför varje ny säsong.

Vi menar i stället att bönderna bör få information om förutsättningarna och sedan ges möjlighet att välja själva.

I dag finns det en strömning som leder till att de afrikanska bönderna bestraffas för problem som till stora delar har sitt ursprung i världens rika länder. Resultatet blir att afrikanska bönder inte erbjuds kommersiella fröer, även om de efterfrågar detta. Detsamma gäller konstgödsel, även om det finns ett stort behov av en ansvarsfull användning av dessa. För närvarande använder afrikanska bönder i genomsnitt bara en bråkdel så mycket konstgödsel per hektar jämfört med det globala genomsnittet.  Dessutom tvingas fortfarande många afrikanska bönder att ploga sina åkrar med dragdjur och för hand.

Vi menar att det kommande toppmötet innebär en möjlighet att enas kring gemensamma mål vad gäller den framtida matproduktionen i Afrika.

Alla aktörer eftersträvar miljömässigt hållbara och ekonomiskt produktiva jordbruk som kan förbättra livsvillkoren för kontinentens landsbygdsbefolkningar och se till att alla afrikaner kan erbjudas nyttig och prisvärd mat. Vi är även överens om att det behövs en jordbrukspolitik som säkerställer en ansvarsfull användning av insatsvaror samt säkerställer att bönderna inte blir exploaterade.

Men det sämsta vi kan göra nu för bönderna och Afrikas sårbara mat- och ekosystem är att minska antalet möjliga lösningar. Av det skälet måste vi gemensamt inse att det kan finnas många metoder för att nå våra gemensamma målsättningar.

*Jemimah Njuki är chef för Afrika-avdelningen vid forskningsinstitutet International Food Policy Research Institute, IFPRI. Elizabeth Nsimadala är ordförande för Pan Africa farmers Organization, PAFO samt Eastern Africa Farmers Federation, EAFF.