Kommentar: Ökande hunger måste bemötas med andra metoder

Boston, 210903 (IPS) – Antalet hungrande i Afrika ökar snabbt – och det är tydligt att den satsning på en grön revolution som organisationen Agra företräder har misslyckats. Behovet av strukturella förändringar för hur maten odlas, skördas, distribueras och konsumeras har aldrig varit större än nu. Det skriver jordbruksexperten och författaren Timothy A. Wise i denna kommentar.

FN planerar just nu inför ett toppmöte om de globala matsystemen, som ska hållas den 23 september.

Samtidigt visar den nyligen släppta årliga hungerrapporten från FN:s livsmedelsorgan FAO att antalet undernärda i världen ökade mycket snabbt mellan 2019 och 2020. Ökningen mellan åren ligger på uppemot hela 25 procent – då någonstans mellan 720 och 811 miljoner människor i världen beräknas ha varit undernärda förra året.

I Afrika söder om Sahara har upp till 44 miljoner fler människor drabbats av undernäring, och hela två tredjedelar av regionens invånare uppges ha problem med bristande tillgång på mat.

Denna utveckling återspeglas dock inte i den årsrapport som Alliansen för en grön revolution i Afrika, Agra, släppte samtidigt som FAO publicerade sina alarmerande siffror.

I stället hävdar Agra att coronakrisen och klimatförändringarna har inneburit utmaningar, samtidigt som rapporten lyfter fram påstådda bevis om att produktiviteten har förbättrats för bönderna, liksom utsädet och deras inkomster.

Till skillnad från de välgrundade data som FAO lyfter fram består Agras material snarare av slarvigt ihopsamlade uppgifter som presenteras tillsammans med noggrant utvalda exempel som syftar till att visa på framgångar. (Jag har gjort en djupare analys av rapporten som finns att läsa här.)

Agra tycks leva i en annan värld än de fattiga afrikanerna på landsbygden, omedvetna om de dokumenterade bristerna i deras teknikbaserade förhållningssätt till jordbruksutveckling.

Både organisationens ledande företrädare och dess finansiärer tycks ha missat att antalet svårt undernärda människor i Afrika söder om Sahara har ökat kraftigt sedan Agra bildades 2006.

Detta är också orsaken till att afrikanska organisationer som företräder bönder, trossamfund och lokala grupper nu uppmanar biståndsorgan och internationella institutioner att sluta finansiera den 15-åriga satsningen.

Pandemin är givetvis en starkt bidragande orsak till att hungern snabbt ökade i världen under förra året – liksom klimatförändringarna och pågående konflikter. Men felaktiga jordbrukspolitiska satsningar bär också en del av ansvaret.

De senaste årens växande problem med undernäring fick FN:s generalsekreterare Antonio Gutierres att under förra året utlysa det kommande toppmötet om matfrågor. Detta i en värld som på inga sätt är på väg att uppfylla det avgörande globala målet om att få ett slut på den svåra hungern till 2030.

Men redan från början har toppmötet omgärdats av kontroverser. Ett av skälen är att generalsekreteraren utnämnde Agras ordförande Agnes Kalibata som särskilt sändebud för det kommande toppmötet.

Stora organisationer som företräder civilsamhället har bojkottat det förberedande arbetet inför toppmötet – som de menar sätter tekniska företagslösningar i centrum, på bekostnad av människors rätt till mat.

Under de senaste 15 åren har ”den gröna revolutionen” varit den dominerande strategin i Afrika. Utvecklingen har letts av Agra från dess högkvarter i Nairobi med hjälp av en finansiering som främst kommer från Bill and Melinda Gates Foundation, men också från Rockefeller Foundation och ett mindre antal bilaterala bidragsgivare.

Afrikanska regeringar har bidragit genom att erbjuda bönder stora subventioner åt det som ”den gröna revolutionen” säljer – kommersiella fröer, konstgödsel och andra insatsvaror.

Den bärande tanken är lika enkel som den är felaktig – att småskaliga bönder ska erbjudas utsäde och konstgödsel och att det ska leda till att deras skördar och inkomster fördubblas. Detta ska säkra deras tillgång till mat, både via den egen produktionen och den mat de därmed ska få råd att köpa själva.

Samtidigt visar fakta att inget av detta har infriats. Få använder sig av det dyra och moderna utsädet, trots statliga subventioner. Och många av de bönder som har följt uppmaningarna har trots detta inte fått betydligt större skördar. Få har ökat sina inkomster medan andra har blivit skuldsatta efter att ha drabbats av missväxt. Och den bristande matsäkerheten har förvärrats från redan höga nivåer.

Agra förväntas snart att lägga fram något som utan tvekan kommer att beskrivas som en ny, djärv strategi. Men det mesta talar för att det snarare kommer att handla om en justering av dess tidigare satsningar – på samma sätt som man har gjort förr.

Den fallerande premissen som bygger på att hungern och fattigdomen dramatiskt ska kunna minskas på den afrikanska landsbygden med hjälp av kommersiella fröer och konstgödsel kommer att stå fast.

Tiden är nu inne för biståndsgivare att lyssna på de ledare för det afrikanska civilsamhället som motsätter sig Agra – och organisationens påståenden om att de företräder afrikaner – samtidigt som de begär ytterligare miljontals dollar för att kunna fortsätta sin misslyckade strategi.

*Timothy A. Wise är senior rådgivare vid Institute for Agriculture and Trade Policy och författare till ”Eating Tomorrow: Agribusiness, Family Farmers, and the Battle for the Future of Food”.