Washington, 210503 (IPS) – En av militärens första åtgärder efter att de tagit makten i Myanmar var att ytterligare strypa möjligheterna till digital informationsspridning. Det vara bara ett av över 500 exempel på hur världens makthavare på senare år har begränsat tillgången på internet, skriver Michael De Dora vid Kommittén till skydd för journalister, i denna kommentar.
Efter militärkuppen i februari agerade militären i Myanmar snabbt mot nyhetsredaktioner och stängde tillfälligt ned internet- och mobilnät samt blockerade tillgången på sociala medier. Detta i ett land där situationen redan tidigare var svår för medierna. Efter kuppen har dock situationen förvärrats ytterligare. Dussintals journalister har gripits, redaktioner har anklagats för brott och militären har meddelat att de inte har några planer på att lätta på restriktionerna inom den närmaste framtiden.
Resultatet är att det blivit omöjligt att publicera eller få tillgång till oberoende information vid en tidpunkt då det behövs som mest. Samtidigt som ett snabbt maktskifte har drivits igenom i landet har befolkningen inte fått veta några detaljer om förändringarna.
Nedstängningar av internet är en åtgärd som ingen regering bör ägna sig åt. Samtidigt är det just vad som återkommande sker i många av världens länder.
Bara under de senaste tre åren har internet blockerats vid över 500 tillfällen i ett 30-tal olika länder.
Kommittén till skydd för journalister, CPJ, har återkommande dokumenterat hur dessa åtgärder slår mot pressfriheten. Reportrar drabbas hårt när de inte kan kontakta sina källor, utföra faktakontroller – eller publicera sina artiklar online.
Blockeringarna slår även hårt mot allmänheten när de inte längre får tillgång till saklig information om vad som sker i landet, eller kanske inte ens längre kan ringa sina vänner.
Det är inte enbart auktoritära stater eller diktaturer som genomför dessa åtgärder – det sker även i demokratier.
Ett exempel är vad som hände i den indiska delen av Kashmir i augusti 2019. Där vaknade befolkningen en morgon till nyheten att landets regering hade slopat regionens relativa autonomi samtidigt som den federala kontrollen skärptes. Men ingen kunde gå ut på nätet för att läsa några nyheter eller ringa en vän eftersom landets regering hade infört en blockering av internet och telefonnät. Åtgärder som kom att bestå långt in på 2020.
Det finns många fler exempel. I januari i år blockerades nätet i Uganda i samband med presidentvalet och i Belarus släcktes lokala nyhetssajter i samband med de protester som genomfördes i landet i september förra året. Även i Etiopien valde myndigheterna att bemöta protester genom att stänga av internet, samtidigt som razzior genomfördes mot redaktioner och journalister. Och även i Iran och Indonesien har internet tillfälligt blockerats i samband med protester och oroligheter.
Det främsta skälet till dessa åtgärder är att regeringarna vill skydda sitt maktinnehav, och det är ingen slump att blockeringarna i första hand inträffar i samband med protester eller val.
Problemen har förvärrats under coronapandemin. Flera regeringar, i synnerhet i auktoritära stater, har sett ett behov av att kontrollera vilken information som sprids om smittspridningen, eller om myndigheternas arbete för att hejda viruset.
Samtidigt kan blockeringen av internet i samband med folkhälsokriser få dödliga konsekvenser. Detta eftersom befolkningen då heller inte nås av den information de behöver för att kunna skydda sig själva och sina närstående.
I takt med utvecklingen har allt fler organisationer börjat samarbete under kraven att världens regeringar inte längre ska blockera tillgången på internet i samband med val och kriser – samt att de journalister som arbetar under svåra förhållanden ska erbjudas ett bättre stöd.
Detta är krav som regeringar som säger sig värna demokrati och mänskliga rättigheter måste ställa sig bakom.
Nedsläckningar av internet och mobilnät slår mot de grundläggande rättigheterna. Människors fria åsiktsbildning och yttrandefrihet är beroende av möjligheterna att kunna läsa, publicera och utbyta information, tankar och idéer.
De repressiva åtgärderna är dessutom kontraproduktiva. I oroliga tider kanske det kan framstå som att stabiliteten kan upprätthållas bättre om befolkningarna inte känner till vad som pågår. I själva verket är det tvärtom. Åtgärderna visar befolkningarna att makthavarna är så svaga att de inte klarar av att bli granskade eller omdiskuterade. Och de visar upp regeringens sanna natur för omvärlden. Blockeringar av internet skapar inte stabilitet, utan visar upp hur regeringarna ser på sin maktutövning.
*Artikeln är skriven av Michael De Dora, som arbetar för Kommittén till skydd för journalister i Washington
