New York, 210429 (IPS) – I olika delar av världen utnyttjar myndigheter digitala spionprogram för att övervaka journalister och deras närstående. Det innebär ett stort hot mot källskyddet och därmed mot pressfriheten, konstaterar Jonathan Rozen vid Kommittén för skydd av journalister i denna kommentar.
När reportrars mobiler eller datorer hackas så kan de inte längre prata fritt med sina källor eller samla in och granska information. Spionprogrammen innebär därför ett hot mot journalisters möjligheter att sköta sina uppdrag – att sprida viktig information och granska makten.
En som utsatts är Samia Errazzouki, som är amerikansk medborgare och baserad i USA, men arbetar för den marockanska nyhetssajten Mamfakinch. Hon var en av 15 medarbetare på redaktionen som utsattes för en attack där spionprogram installerades på deras digitala verktyg.
– Attacken visade att om de marockanska myndigheterna bestämmer sig för att samla in information så spelar det inte någon roll var jag befinner mig, eller vilket medborgarskap jag har. Och det förhindrar dig från att arbeta, eftersom du inte vill utsätta dina källor för faror, säger Samia Errazzouki.
Kommittén för skydd av journalister har kartlagt dussintals händelser på nästan alla kontinenter där journalister har blivit utsatta för avancerad hemlig övervakning. De utpekade myndigheterna har köpt in mjukvaran från företag baserade i Israel och Europa och med hjälp av dessa gränsöverskridande kunnat övervaka reportrarnas aktiviteter.
Samia Errazzouki säger att hon numera ständigt oroar sig för att kamerorna och mikrofonerna i hennes digitala utrustning ska vara övervakade.
– Eftersom det handlar om en faktisk fara så påverkar det vardagen. Jag byter inte om framför datorn och stoppar ned mobilen i en låda när jag ska föra ett privat samtal. En viss nivå av paranoia smyger sig på, säger hon.
Den digitala och hemliga övervakningen av journalister har även kartlagts av bland andra Citizen Lab vid Torontos universitet, Amnesty International och Reuters. Granskningarna visar hur allvarliga hoten är mot journalisters möjligheter att verka fritt.
Spionprogrammen sprider även rädsla och uppmuntrar till självcensur, samtidigt som användningen av tekniken kan leda till att journalister hotas eller grips. Detta skedde förra året då de marockanska reportrarna Omar Radi och Maati Monjib greps efter att ha blivit utsatta för spionmjukvara. Omar Radi sitter fortfarande häktad. Även i Indien greps en journalist förra året efter att ha utsatts för hemlig digital övervakning.
Exakt hur dessa gripanden hänger samman med övervakningen av deras mobiltelefoner har inte klarlagts. Men exemplen visar på en oroande trend där journalister utsätts för både digitala och fysiska hot.
I Nigeria har polisen använt sig av journalisters samtalsdata för att kunna snärja och gripa dem, medan landets militär har eftersökt källor i redaktörers mobiltelefoner och datorer.
I Ghana oroar sig samtidigt landets reportrar för att myndigheterna ska använda sig av inköpt sofistikerad programvara för att komma åt information på beslagtagen utrustning. Den oron är befogad med tanke på att Washington Post rapporterat om hur programvara använts i Myanmar för att få fram information från mobiltelefoner som tillhörde två gripna Reutersjournalister.
Om inte världens regeringar, företag och befolkningar agerar genom att säkerställa skyddet finns det en stor risk för att journalisters mobiltelefoner och datorer i stället för att vara värdefulla arbetsredskap förvandlas till att bli allvarliga säkerhetsrisker.
* Jonathan Rozen bevakar situationen i Afrika för pressfrihetsorganisationen Kommittén för skydd av journalister, CPJ. Artikeln är skriven inför Internationella dagen för pressfrihet den 3 maj.
