Vattenbrist tvingar Caracas befolkning att gräva egna brunnar

Caracas, 210310 (IPS) – Vattenkranarna sinar för stora delar av befolkningen i det krisdrabbade Venezuelas huvudstad Caracas. Familjer har därför börjat gå samman och anlitar firmor för att gräva egna vattenbrunnar utanför deras hus.

Tusentals familjer i Caracas använder numera sina sparpengar, eller tar lån, för att få tillgång till rinnande vatten i sina hem igen. Detta i ett land som är drabbat av en mycket svår och djup ekonomisk och politisk kris.

– Det var inte lätt att få fram pengarna, men det var värt det. Att vi har kunnat säga farväl till plastdunkarna har förändrat våra liv, berättar den tidigare läraren Cristina Hernández, som lever på en mycket blygsam pension.

Hon visar IPS hur vattnet kökskranen flödar igen i hennes lägenhet i stadsdelen Los Palos i östra Caracas.

Att installera en ny vattenbrunn kan kosta upp till motsvarande 250 000 kronor, beroende på de lokala förhållandena.

– Det är dyrt, men det är vatten vi pratar om, säger Ronny Castro.

Han får nu sitt vatten via en brunn som har finansierats av 76 familjer som bor i fyra närliggande lägenhetshus. Och enligt Ronny Castro var vattenkostnaden hög även tidigare, när familjerna fick köpa sitt vatten av en tankbil.

– Vi kunde inte fortsätta leva så – det kunde gå hela veckor utan att vi fick en droppe vatten från Hidrocapital.

Hidrocapital är det statliga vattenbolaget.

Under de senaste två åren har hundratals nya brunnar grävts fram i Caracas, en stad med närmare fyra miljoner, oftast utan något tillstånd från myndigheterna.

Det finns gott om vatten under marken i den dalgång där centrala Caracas ligger, och reserverna fylls hela tiden på av den nederbörd som rinner ner från bergen.

– Det är en mycket generös vattenreservoar som inte utnyttjades särskilt mycket tidigare. Men nu exploateras den på ett ganska kaotiskt sätt av befolkningen eftersom de frånvarande myndigheterna inte längre fullgör sin service, säger José María De Viana, som var Hidrocapitals chef under 1990-talet, till IPS.

Länge var vattenproblemen i Caracas främst koncentrerade till de stora överbefolkade kåkstäderna längs bergen, där stadens fattiga befolkning bor.

Någon brist på kranvatten var det dock inte nere i själva staden, i synnerhet inte i de mer välbeställda stadsdelarna. Med tiden har dock situationen förändrats, och på senare år har det börjat råda svår brist på vatten även nere i dalgången.

Venezuela har mängder med floder och anses vara ett av de länder i världen som har störst vattentillgångar.

De flesta vattenresurserna finns dock i landets södra delar, främst i deltat kring floden Orinoco, som är en av Latinamerikas största.

Samtidigt bor mer än 80 procent av Venezuelas 28 miljoner invånare i landets norra och västra delar – där vattenresurserna är betydligt sämre.

Caracas får sitt vatten från reservoarer som ligger betydligt lägre än huvudstaden. Det innebär att det vid sidan av ett stort antal reningsanläggningar även krävs stora energiresurser för att pumpa vattnet till Caracas, och ett stort nätverk av vattenledningar.

Vatteninfrastrukturen är hela tiden drabbad av problem – och i takt med att den svåra ekonomiska krisen i landet har fördjupats har det blivit allt mer svårare att få reparationer och utbyte av utrustning genomförda.

I dag pumpas bara hälften så mycket vatten fram till Caracas som under slutet av 1990-talet. Det innebär i sin tur att myndigheterna inte längre lever upp till författningen, som slår fast att alla landets hushåll har rätt att få tillgång till alla grundläggande tjänster.

I medelklasskommunen Chacao, som ligger i östra Caracas, har den lokala ledningen därför valt att agera för att förbättra vattentillgången till de 80 000 invånarna.

– Vi har börjat gräva brunnar på grund av vattenbristen och befolkningens behov. Men vi gör det med de tillstånd som krävs, säger Chacaos borgmästare Gustavo Duque till IPS.

Hittills har kommunen grävt flera nya vattenbrunnar, varav den senaste invigdes i februari. Genom den har nästan 15 000 invånare fått en förbättrad tillgång på vatten.

Borgmästaren säger att han skulle vilja gräva flera ytterligare brunnar. Problemet är bara att dessa måste betalas med utländsk valuta, medan skatteintäkterna som kommer i den lokala valutan hela tiden fortsätter att minska i värde.

Även flera andra kommuner öster om Caracas, som liksom Chacao styrs av borgmästare som tillhör oppositionen – men som valdes in som oberoende kandidater, har grävt nya brunnar eller restaurerat gamla vattentillgångar.

Ingenjören Jean Paul Regnault säger till IPS att utvecklingen har skjutit fart under det senaste året – men han menar att det skulle behövas bättre studier innan nya brunnar grävs. Detta för att skydda miljön, men också för att kunna slå fast att vattnet är av god kvalité.

Samtidigt innebär lösningen med lokala vattenbrunnar också att en grundläggande service privatiseras – och bara blir tillgänglig för de grupper som har råd att genomföra och driva projekten.

Humberto Márquez