Bulawayo, 201110 (IPS) – Bland Zimbabwes politiska partier pågår nu arbetet med att välja företrädare till en rad positioner. Men kvinnliga kandidater ställs inför en lång rad hinder, en situation som ytterligare förvärras av det våld och hårda tonläge som omgärdar politiken i landet.
– Jag har sedan länge gett upp den aktiva politiken, säger Gertrude Sidambe, 36, som tillhör ett av landets största oppositionspartier, till IPS.
Hennes inställning är långt ifrån ovanlig bland kvinnor som engagerat sig inom politiken. Tidigare trodde Gertrude Sidambe att hennes flera år långa engagemang skulle leda till att hon en dag skulle bli utsedd till en av partiets kandidater. Men den dagen kom aldrig.
– Och det beror inte på att jag inte försökte. Alla tycktes anse att jobbet skulle bli bättre utfört av en man, säger hon.
Förra månaden kritiserade kvinnliga företrädare för landets styrande parti Zanu-PF att manliga partimedlemmar uppträdde för hårt och våldsamt i deras strävan efter att nå höga positioner inom partiet. Det fick partiets minister med ansvar för kvinnofrågor, Mabel Chinomona, att hänvisa till att kvinnorna i stället borde ge sig in kampen och ”slåss” på samma sätt som alla andra.
Zimbabwes politik omgärdas ofta av våldsamheter, och nyligen gick unga anhängare till Zanu-PF till våldsamt angrepp i provinsen Midlands. Våldet anses vara ytterligare en bidragande orsak till att så få kvinnor lyckas ta sig fram inom politiken.
Just nu är partierna på väg att välja representanter till ett antal lokala positioner, samt för det fyllnadsval som ska hållas till lediga platser i parlamentet.
Även inom det största oppositionspartiet MDC-A uppger kvinnliga kandidater att de blir förbisedda. Detta samtidigt som kritiker hävdar att män har blivit utsedda som kandidater för platser som tidigare varit reserverade för kvinnor.
– Det har blivit något normalt att kvinnor bara ska mobilisera stöd för manliga kandidater. Till sist når du en punkt där du bara tröttnar och lägger av, säger Gertrude Sidambe.
Priscilla Misihairambwi-Mushonga är en av få kvinnor i landets parlament, där hon företräder oppositionen. Hon säger att landets partier inte har några fasta riktlinjer för hur den kvinnliga representationen ska öka, vilket gjort att många kvinnor hålls utanför. Detta trots att det finns en officiell målsättning om att öka andelen kvinnliga representanter.
– Det finns inga regler inom partierna som slår fast att de måste leva upp till målsättningarna. Det finns inga uppförandekoder som måste följas, det handlar bara om tomma ord som ingen behöver ställas till svars för, säger hon.
De hinder som kvinnor utsätts för inom partierna syns även i landets parlament, där endast 26 av de 210 platserna sedan valet 2018 upptas av kvinnliga företrädare.
Detta trots att Zimbabwe ställt sig bakom en deklaration från den regionala samarbetsorganisationen SADC, som slår fast en målsättning om att hälften av platserna i parlamentet ska upptas av kvinnor.
En tidigare rapport från organisationen International Foundation for Electoral Systems visar att det politiska våldet gör att många zimbabwiska kvinnor inte vågar att engagera sig politiskt. Rapportförfattarna konstaterar också att kvinnliga parlamentariker ofta utsätts för nedvärderande kommentarer från manliga kollegor på grund av sitt kön.
Priscilla Misihairambwi-Mushonga säger att det som krävs är tydliga regler som partierna och deras företrädare måste följa.
– Kvinnor har ingenstans inom partierna att vända sig med sina klagomål, och partierna vet att de inte kommer att drabbas av några sanktioner, säger hon.
Tidigare i år uppmanades Zimbabwe av FN:s kommitté mot diskriminering av kvinnor att i högre grad leva upp till de målsättningar om ökad jämställdhet som landet officiellt slagit fast.
Samtidigt finns det grupper i landet som strider för att åstadkomma en förändring. Nyligen lanserade organisationen Women’s Academy for Leadership and Political Excellence en nätbaserad kampanj med målet att fler kvinnor och flickor ska engagera sig politiskt. Batanai Gwangwawa vid organisationen betonar samtidigt att kvinnor ställs inför betydligt svårare hinder än sina manliga kollegor.
– Även på högsta nivå utsätts kvinnliga kandidater för verbala påhopp och kvinnohat, säger Batanai Gwangwawa till IPS.
