Fisket har blivit en livlina för Stilla Havets öbefolkningar

Canberra, 201015 (IPS) – Hittills har befolkningarna på de små önationerna i Stilla Havet inte drabbats av coronavirusets direkta effekter. Men pandemin har lett till att många stadsbor och personer som arbetar inom turismen förlorat sina jobb – vilket i sin tur lett till att allt fler börjat försörja sig på kustnära fiske. Frågan är vilka de långsiktiga konsekvenserna blir.

Regionens regeringar och utvecklingsorganisationer tvingas nu försöka bemöta både de direkta behov som krisen gett upphov till, och de risker som ett ökat utnyttjande av de marina resurserna innebär.

– Vi har inte haft några fall av covid-19 på Vanuatu. Men hela världen runt oss har stängt ner och de inkomster som ursprungsbefolkningarna vanligen får via turismen har helt försvunnit, säger Leias Cullwick, ordförande för Vanuatus nationella kvinnoråd, i huvudstaden Port Vila, till IPS.

Vanuatu är enligt FN:s definition ett av världens minst utvecklade länder, och turismen beräknas stå för en mycket stor del av önationens inkomster.

– Det vi fortfarande har är våra marker där vi kan odla och havet varifrån vi kan få fisk, säger Leias Cullwick.

Småskaligt fiske har sedan länge varit en mycket viktig källa både för mat och inkomster för befolkningarna på många Stillahavsöar. Enligt den regionala utvecklingsorganisationen The Pacific Community, SPC, utgör fisket den främsta inkomstkällan för hälften av hushållen som bor längs regionens kuster. Nio av tio hushåll äter dessutom återkommande fisk.

Pandemin och de ekonomiska konsekvenser krisen gett upphov till har förstärkt befolkningarnas traditionella beroende av fisket.

Vid ett möte som nyligen hölls inom det mellanstatliga organet Pacific Islands Forum Fisheries Agency betonade dess generalsekreterare Manu Tupou-Roosen hur viktig fiskeindustrin just nu är. Både för befolkningarnas inkomster och deras möjligheter att kunna äta sig mätta.

Samtidigt har många av de stadsbor som förlorat sina arbeten nu begett sig till anhöriga som bor längs kusterna. Och det har fått konsekvenser, säger Andrew Smith, biträdande ordförande för SPC, till IPS.

– Vi har sett fall där personer som inte känner till de lokala områdena, eller fiskemetoderna, börjat fånga arter som är skyddade, eller fisk som inte är tillräckligt stor. Det har rapporterats om fiskare som begett sig in på skyddade områden eller på andra befolkningars traditionella fiskeområden, berättar Andrew Smith.

Detta har i sin tur skapat konflikter, säger han.

Ingen av regionens önationer har hittills rapporterat några fall av covid-19. Samtidigt har restriktioner mot stora folksamlingar införts och gränser stängts, för att hejda en eventuell smittspridning. Det har i sin tur lett till en kraftigt minskad handel.

I exempelvis Vanuatu har strikta restriktioner införts, som kommer att råda fram till årsskiftet.

Leias Cullwick berättar att alla Vanuatus större marknader stängdes under krisens första månader, men att dessa restriktioner nu har hävts. Krisens ekonomiska konsekvenser är dock tydliga.

– Människor kan bege sig ut och fiska, men det är väldigt svårt att sälja fisk – eftersom människors inkomster har minskat, berättar hon.

På Vanuatu och Salomonöarna är samtidigt fisket för husbehov klart dominerande. Över 70 procent av de totala fiskefångsterna beräknas vara för egen konsumtion.

Uppgifter från den internationella forskningsorganisationen WorldFish visar samtidigt att den svåra ekonomiska situationen lett till att fisket har ökat i regionen. Det leder i sin tur till större påfrestningar på de marina resurserna längs landets kuster, som redan är drabbade av både klimatförändringar, föroreningar och naturkatastrofer.

Andrew Smith säger att de tropiska orkaner som ofta drabbar regionen kan ha förödande konsekvenser, men att de ofta är begränsade.

– Covid-19-pandemin har däremot haft både en direkt inverkan, och kommer dessutom att få långvariga konsekvenser, likt en långsamt verkande katastrof. Detsamma gäller klimatförändringarna, vars effekter kommer ännu långsammare. Det innebär att naturresurser och habitat nu utsätts för flera påfrestningar samtidigt, säger han till IPS.

Catherine Wilson