Kvinnor med funktionsnedsättning kräver reproduktiva rättigheter

Nairobi, 191119 (IPS) – En av fem kvinnor i världen har en funktionsnedsättning, och de allra flesta lever i utvecklingsländer. Men trots att de har samma behov som alla andra kvinnor förnekas de i ännu högre grad sina sexuella och reproduktiva rättigheter.

Företrädare för personer med funktionsnedsättning som deltog vid ett toppmöte om reproduktiva rättigheter i Nairobi förra veckan, beskrev en dyster bild av de utmaningar de ställs inför.

– Vi betraktas som asexuella och därför anses satsningar på information om reproduktiv hälsa riktad till oss vara ett slöseri, säger Josephta Mukobe, som är förstesekreterare vid Kenyas departement för kultur och sport.

Hon har själv en funktionsnedsättning och menar att frågan om graviditet ofta är tabu för kvinnor som henne. Enligt Josephta Mukobe är det vanligt att en gravid kvinna med funktionsnedsättning blir förlöjligad eller bemöts med beklaganden.

– Människor stirrar och undrar vad det där är för stackare. De kan till och med bli chockade över att vi har könsorgan, säger hon och tillägger att personer med funktionsnedsättning har samma behov som alla andra av ett aktivt och hälsosamt sexliv, och av att kunna bilda familj.

Enligt internationella överenskommelser har stater ansvar för att se till att alla – även personer med funktionsnedsättning – har tillgång till sexuella och reproduktiva rättigheter. Men så fungerar det långt ifrån alltid i verkligheten.

Veronica Njuhi, som är ordförande för organisationen Women Challenged to Challenge, som arbetar mot de hinder och den diskriminering som möter kvinnor med funktionsnedsättningar, berättar om hur hon förnekades möjligheten att gå en utbildning om hiv och aids.

– Min arbetsgivare erbjöd alla anställa – utom mig – en utbildning om hiv och aids. När jag frågade varför blev han chockad, eftersom han inte ens hade tänkt att det var något som jag var i behov av, berättar hon.

Globalt beräknas det finnas närmare en miljard människor med funktionsnedsättning. Närmare 80 procent av dem bor i utvecklingsländer, där tillgången på sexuella och reproduktiva rättigheter ofta är mycket begränsad.

Särskilt svår är situationen för flickor och kvinnor, som dessutom löper en större risk att utsättas för våld. Yngre flickor med funktionsnedsättning löper en betydligt förhöjd risk att utsättas för övergrepp.

Jeffrey Jordan, ordförande för organisationen Population Reference Bureau, understryker att det inte är möjligt att uppnå målsättningarna om att alla ska erbjudas tillgång till sina sexuella och reproduktiva rättigheter – så länge som en miljard människor inte finns med i diskussionerna.

– I arbetet för att stärka dessa rättigheter globalt är det avgörande att vi når ut till de mest utsatta grupperna, säger han till IPS.

När personer med funktionsnedsättning i ännu lägre utsträckning erbjuds tillgång till kunskaper om sexuella och reproduktiva rättigheter så leder det också till förhöjda risker för att de blir utsatta för övergrepp, eller drabbas av oplanerade graviditeter och könssjukdomar.

– Sex är något privat som vi vill utforska på egen hand. Men om vi inte talar klarspråk så kommer vi att bli fortsatt ignorerade, säger Josephta Mukobe.

Hon säger att det krävs satsningar som är inriktade på att lösa de problem som möter människor med särskilda behov. Som exempel nämner hon att en person med hörselnedsättning i samband med att hon söker vård kan vara i behov av personal som kan teckenspråk – något som inte alltid är fallet.

Enligt Josephta Mukobe är många vårdinstanser mycket dåligt anpassade för att ta hand om patienter med särskilda behov.

Veronica Njuhi säger att kvinnor med funktionsnedsättning ofta möter en negativ inställning bland sjukvårdpersonal, vilket gör att många gravida väljer att föda sina barn hemma, utan hjälp av en utbildad barnmorska.

Joyce Chimbi