Bangkok, 080220 (IPS) – Två skyskrapor kommer snart att dominera gatubilden i den kambodjanska huvudstaden Phnom Penh. Landet har de senaste åren haft en imponerande tillväxt, men det ekonomiska uppsvinget har främst gynnat städerna.
Sydkoreanska företag har meddelat att man kommer att bygga två skyskrapor i huvudstaden som ska stå färdiga till år 2011. Byggnaderna kan ses som symboler för den ekonomiska utvecklingen i landet, som de senaste åren haft en tillväxt på mellan nio och elva procent. Det är inte omöjligt att de två skyskraporna kommer att följas av flera, eftersom ett stort antal utländska bolag anmält intresse för att dra igång kostsamma byggprojekt i landet. Men den ekonomiska utvecklingen gäller i första hand bara tre urbana centrum i landet – Phnom Penh, Siem Reap och Sihanoukville, medan landsbygden halkar efter. Och det är på landsbygden 80 procent av Kambodjas 14 miljoner invånare bor. En ny rapport från FN:s livsmedelsprogram, WFP, slår fast att en stor andel av befolkningen på landsbygden lider av undernäring.
För närvarande lever nästan 35 procent av Kambodjas befolkning på mindre än en dollar om dagen, och av dessa lever närmare 90 procent på landsbygden. Enligt WFP är 37 procent av landets barn undernärda. En av de regioner som av WFP beskrivs som särskilt drabbade av undernäring är Siem Reap, en region som kan tjäna som en illustration till utvecklingen i landet. I flera år har staden Siem Reap haft en snabb tillväxt, och många fina hotell har byggts för att kunna ta emot de fullastade flygplan med turister som vill besöka det näraliggande templet Angkor Wat. Men dollarturisternas pengar tycks inte nå utanför staden Siem Reaps gränser.
– Siem Reap är en av landets fattigaste provinser. Turismen är enbart samlad inne i staden och bara några mil bortanför stadskärnan är befolkningen mycket fattig, berättar Thomas Keusters, chef för WFP:s kontor i Kambodja.
De som inte har tillräckligt med utbildning får heller inte ta del av tillväxten, berättar Keusters. – De som fått arbete är de som kan läsa och skriva och som kan arbeta inom turistindustrin.
Utanför städerna är Kambodjas skolväsende mycket svagt. Även Världsbanken menar att den ojämlika utvecklingen är ett problem, även om man framhåller Kambodjas framgångar på senare år, som att andelen fattiga sjunkit från 47 procent av befolkningen år 1994, till 35 procent ett årtionde senare. I en rapport från förra året påpekade Världsbanken att köpkraften hos landets rikaste femtedel ökat med 45 procent de senaste tio åren, medan den fattigaste femtedelen av befolkningen bara fått en ökad köpkraft på åtta procent. Shalmali Guttal, forskare vid den Bangkok-baserade tankesmedjan Focus on the Global South, menar att den ekonomiska klyftan inte går att avläsa med tillväxttal.
– Vanligt folk på landsbygden och i städerna har varit förlorare i flera år. Det finns ett systematiskt problem med hur resurserna fördelas.
Hon menar att inget talar för att de ekonomiskt marginaliserade i landet kommer att få det bättre inom den närmaste framtiden. Detta eftersom de fattiga förnekas rätten till egen mark, och numera även rätten att fiska i landets största sjö.
– Fiskerättigheterna har sålts till privata företag medan de lokala fiskarna bara fått en lite kvot, vilket innebär att de förlorar sina inkomster och sin främsta källa för proteinintag.
Amnesty International är bara en av flera människorättsorganisationer som kritiserat den kambodjanska regeringens politik som går ut på att vräka människor från marker som kan användas för kommersiella ändamål eller så kallade “utvecklingsprojekt”. Enligt Amnesty riskerar 150 000 kambodjaner att blir utkastade från sina hem och marker på grund av olika projekt som drivits fram av landets rika elit.
