Genève, 070213 (IPS) – I förra veckan utsågs en lång rad personer till ordförandeposter inom Världshandelsorganisationen WTO:s olika organ. Det hela var en ganska rutinmässig affär där bara en sak var iögonfallande – att ingen av utnämningarna gick till en kvinna.
Under sin tolvåriga historia har WTO knappast haft någon tradition att lyfta fram kvinnor på de viktigaste posterna. Snarare tvärtom. Organisationen har istället anklagats för att följa sin föregångare, Gatt, som fungerade som en exklusiv klubb för äldre herrar med stor makt. På senare år tycktes dock en förändring kunna skönjas. År 2005 utsågs en kvinna, den kenyanska ambassadören Amina Mohamed, till ordförande för generalförsamlingen, WTO:s viktigaste organ i Genève. Dessutom utsåg organisationens chef Pascal Lamy affärskvinnan och diplomaten Valentine Sendanyoye Rugwabiza från Rwanda till en av fyra biträdande generalsekreterare. Men denna trend bröts helt i år då kvinnorna försvann från de ledande positionerna i den globala handelsorganisationens ledning.
Förra året utsågs bara en kvinna som ordförande till ett av organen, Claudia Uribe från Colombia. Men hon återvaldes inte i onsdags. Bristen på kvinnor på höga poster gör att man kan ställa sig frågande till om frågan om jämställdhet existerar inom WTO. – Det har inte varit tillräckligt många kvinnor på ledande positioner i denna organisation – och inte heller i andra, skulle jag vilja säga. Men det är något som jag tror att medlemmarna är medvetna om, säger Keith Rockwell, ordförande för WTO:s informationsavdelning.
Kvinnorna håller istället till lägre ner i hierarkin. En stor andel av de 630 personer som arbetar på WTO:s sekretariat är kvinnor. Rockwell påpekar att många kvinnor arbetar inom organisationen, men att väldigt få kvinnor har ledande befattningar. Däremot menar han att man inom organisationen gör sitt bästa för att se till att också kvinnor ska kunna klättra uppåt.
