Genève, 041020 (IPS) – Fler än 100 000 flyktingar från Bhutan lever fortfarande – efter 13 år av väntan – i läger i grannlandet Nepal. Trots att så lång tid har gått sedan bhutaneserna tvingades i exil har ännu inga förhandlingar lyckats lösa frågan.
Den bhutaneiske professorn Ratan Gazmere, som själv tvingades i exil 1992 och nu är flyktingarnas företrädare, säger att den långa väntan på att få återvända hem gjort flyktingarna extremt frustrerade. Gazmere säger att sedan slutet av 1990 har tiotusentals etniska nepaleser från södra Bhutan, främst hinduer, avvisats från sitt hemland och fråntagits sina medborgarskap. Gazmere tillhörde dem som protesterade mot politiken om ”en nation – en kultur”, som kung Jigme Singye Wangchuk införde 1990. I samband med det ändrade man medborgarskapsreglerna och tvingade alla bhutaneser att klä sig och leva enligt den buddistiska kultur som omfattar ungefär tre fjärdedelar av landets befolkning.
Etniska nepaleser som protesterade mot politiken föll enligt människorättsorganisationer offer för en kampanj av ”etnisk rensning” från myndigheterna, som började gripa personer som deltog i protesterna. Landets polis och armé var mycket brutala och genomförde enligt människorättsorganisationer bland annat gängvåldtäkter. Detta ledde till en massflykt från södra Bhutan till Nepal.
De etniska nepaleser som blev kvar i södra Bhutan, där de levt i århundraden, behandlas som andra klassens medborgare, enligt bland andra människorättsorganisationen Human Rights Watch. Enligt de senaste siffrorna från sydöstra Nepal lever över 104 000 människor – närmare en sjättedel av Bhutans befolkning – numera i något av de sju flyktingläger som sköts av FN:s flyktingorgan UNHCR. FNs flyktingkommissionär Ruud Lubbers sa vid ett UNHCR-möte i Genève nyligen att situationen för de bhutanesiska flyktingarna är svår. Lubbers påpekade även att den senaste utvecklingen i Nepal – där en maoistisk gerilla och regeringstrupper bekämpar varandra – ökat behovet av en lösning för flyktinggruppen.
Den tidigare politiske fången professor Gazmere berättar för IPS att oron växer bland flyktingarna.
– Vi är mycket oroade och vill att det internationella samfundet genast agerar.
Sedan 1993 har förhandlingarna om en lösning av flyktingfrågan enbart involverat Bhutans och Nepals regeringar. Från bhutanesiskt håll har man vägrat tillåta att UNHCR deltar i förhandlingarna.
Flyktingarna kräver att få återvända till sina hem och egendomar, och samtidigt få sin säkerhet garanterad samt återfå sina medborgarskap. Sedan 1998 har dock landets regim börjat förflytta buddister från andra regioner till de områden där flyktingarna tidigare levde.
De enda egentliga resultaten av förhandlingarna är att Nepal och Bhutan kommit överens om människorna i lägren ska klassificeras i olika kategorier, där de bhutanesiska myndigheterna sagt sig villiga att ta ansvar för de personer som tvingats lämna landet mot sin vilja. Hittills har de 12 500 flyktingar som lever i lägret Khudunabari blivit granskade.
UNHCRs representant i Nepal, Abraham Abraham, säger dock att hans organisation är oroad över resultatet av denna granskning, eftersom endast 293 personer klassificerades i den grupp som tvingats i exil. 70 procent av de övriga flyktingarna ansågs ha lämnat landets frivilligt – och därigenom förlorat sitt medborgarskap i enlighet med bhutanesisk lag.
– Dessutom kategoriserades 85 familjer som kriminella – varav en del småbarn som fötts i lägret, säger Abraham.
Human Rights Watch och andra ickestatliga organisationer har samtidigt varnat för att processen kan leda till att tiotusentals flyktingar blir statslösa.
Samtidigt säger flyktingföreträdare att de saknar förtroende för förhandlingarna mellan Nepal och Bhutan. Istället vill Gazmere att det internationella samfundet snarast organiserar en internationell konferens om deras situation.
