Stockholm, 020926 (IPS) – 30 miljoner m\u00e4nniskor i USA \u00e4r s\u00e5 fattiga att de knappt kan skaffa tak \u00f6ver huvudet och mat f\u00f6r dagen, trots att de arbetar mer \u00e4n heltid. Barbara Ehrenreich, som i veckan bes\u00f6kte Sverige, har unders\u00f6kt deras livsvillkor. Skulle Sverige t\u00e5la en liknande granskning? <\/p>\n
<\/p>\n
– Jag \u00e4r \u00f6verv\u00e4ldigad av hur m\u00e5nga h\u00e4r som \u00e4r intresserade av mitt lands problem! s\u00e4ger den amerikanska journalisten och f\u00f6rfattaren Barbara Ehrenreich och blickar ut \u00f6ver en fullsatt sal i ABF-huset i Stockholm. Ehrenreich \u00e4r i Sverige f\u00f6r tala om sin senaste bok Barskrapad – konsten att hanka sig fram (Nickel and Dimed – On (Not) Getting By in America), som ov\u00e4ntat blev en f\u00f6rs\u00e4ljningssucc\u00e9 i USA och gavs ut p\u00e5 svenska av det lilla f\u00f6rlaget Leopard f\u00f6rra \u00e5ret.<\/p>\n
– De arbetande fattiga \u00e4r en osynlig grupp i USA, b\u00e5de i massmedia och i politiken. Ingen redakt\u00f6r var tidigare intresserad av att ta in de artiklar jag skrev om fattigdom, s\u00e4ger hon. Clintons v\u00e4lf\u00e4rdsreform, som gick igenom 1996, v\u00e4ckte hos Ehrenreich det engagemang som kom att leda till att boken skrevs. Reformen riktades i f\u00f6rsta hand mot ensamst\u00e5ende m\u00f6drar och skulle eliminera den statliga inkomsthj\u00e4lpen f\u00f6r kvinnorna. Syssels\u00e4ttning, menade man, var l\u00f6sningen p\u00e5 deras fattigdom.<\/p>\n
Idag har de allra flesta tidigare bidragstagare i USA inte bara ett, utan till och med tv\u00e5 eller tre jobb. Det m\u00e4rkliga \u00e4r bara att de fortfarande lever under fattigdomsniv\u00e5n. Lathet var s\u00e5ledes inte deras problem. S\u00e5 vad var det? Ehrenreich unders\u00f6kte p\u00e5 traditionellt Wallraff-vis dessa kvinnors verklighet under tv\u00e5 \u00e5rs tid. Mellan \u00e5ren 1998 – 2000 tog hon jobb som servitris, st\u00e4derska, v\u00e5rd- och aff\u00e4rsbitr\u00e4de. Som minst arbetade hon f\u00f6r en l\u00f6n p\u00e5 2,43 dollar – motsvarande cirka 20 kronor – och som mest f\u00f6r strax under 80 kronor timmen. F\u00f6r det billigaste boendet hon kunde komma \u00f6ver, vilket varierade mellan sjaskiga motellrum och hyrd husvagn p\u00e5 camping, betalade hon omkring absurda 2000 kronor veckan. Hennes kollegor tr\u00e4ngdes i liknande bost\u00e4der med barn och barnbarn, \u00e4kta m\u00e4n eller bekanta, f\u00f6r att f\u00e5 ekonomin att g\u00e5 ihop. En l\u00e4genhet var inte att t\u00e4nka p\u00e5, eftersom hyresv\u00e4rdarna utan undantag kr\u00e4vde deposition och f\u00f6rskottshyror p\u00e5 motsvarande 10 000 kronor – pengar som varken hon eller n\u00e5gon av de kvinnor hon arbetade med hade. – Hyrorna \u00e4r en konsekvens av att de rika blir allt rikare och kan betala hur mycket som helst f\u00f6r sitt boende. De fattiga tvingas helt enkelt flytta p\u00e5 sig, s\u00e4ger Ehrenreich.<\/p>\n
Den verklighet hon avt\u00e4cker i sin bok \u00e4r en milj\u00f6 d\u00e4r kvinnor – och m\u00e4n – bokstavligen jobbar livet ur sig, utan att p\u00e5 sin l\u00f6n kunna skaffa sig fast bostad och mat p\u00e5 bordet. Hon vittnar om dubbla arbetspass p\u00e5 upp till 16 timmar, d\u00e4r “medarbetarna” eller “lagmedlemmarna”, som arbetarna missvisande kallas av sina \u00f6verordnade, ibland inte ens ges tid att g\u00e5 p\u00e5 toaletten, dricka ett glas vatten eller \u00e4ta. H\u00e4r kan minsta ovaksamhet – en svordom, exempelvis – straffas med avsked.<\/p>\n
– Det finns idag tv\u00e5 olika niv\u00e5er f\u00f6r moral, s\u00e4ger Ehrenreich. Stj\u00e4l du som f\u00f6retagsledare 50 miljoner dollar anses du vara en stor entrepren\u00f6r. Men l\u00e4ngst ner i samh\u00e4llshierarkin m\u00e5ste du vara ett levande, prickfritt f\u00f6red\u00f6me. F\u00f6rsvinner det fem dollar fr\u00e5n kassan p\u00e5 Wal-Mart under ditt arbetspass kommer polisen och tar dig. Det mest f\u00f6r\u00f6dmjukande var enligt Ehrenreich dock anst\u00e4llningsproverna. Fr\u00e5geformul\u00e4r d\u00e4r den potentiellt blivande “lagmedlemmen” tvingas svara p\u00e5 fr\u00e5gor s\u00e5som “under det senaste \u00e5ret har jag stulit varor fr\u00e5n mina arbetsgivare f\u00f6r en summa motsvarande x dollar”. – Som jag ser det \u00e4r det konstigt att inte fler beg\u00e5r brott p\u00e5 sin arbetsplats, n\u00e4r de konsekvent behandlas som kriminella, s\u00e4ger hon. Och d\u00e4rtill kommer drogtestet.<\/p>\n
– Det \u00e4r f\u00f6rnedrande att uppt\u00e4cka att n\u00e4r man i \u00f6vrigt kvalificerat sig till det s\u00f6kta arbetet, s\u00e5 \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 inneh\u00e5llet i ens urin som betyder mest, s\u00e4ger Ehrenreich.<\/p>\n
I USA kan man sparkas fr\u00e5n sitt jobb om man arbetar fackligt. Bara 15 procent av arbetarna \u00e4r anslutna till facket, j\u00e4mf\u00f6rt med Sveriges 80 procent. Det finns ingen k\u00e4nsla av ett “vi”; av att m\u00e4nniskor tillsammans kan \u00e5stadkomma en f\u00f6r\u00e4ndring till det b\u00e4ttre.<\/p>\n
– Alla mina kollegor p\u00e5 l\u00e5gl\u00f6nearbetsmarknaden var \u00f6vertygade om att just de hade haft en v\u00e4ldig otur, ber\u00e4ttar Ehrenreich. Att just deras hyresv\u00e4rd tog osk\u00e4lig hyra, att just de f\u00e5tt ett underbetalt jobb f\u00f6r att just de inte hade lyckats skaffa sig h\u00f6gre utbildning. Att de var ett undantag fr\u00e5n regeln.<\/p>\n
Undantaget omfattar dock n\u00e4stan 33 miljoner amerikaner, som idag klassificeras som fattiga och tj\u00e4nar mindre \u00e4n 84 000 kronor om \u00e5ret, s\u00e5 naturligtvis handlar det inte om individuella misstag eller undantag.<\/p>\n
– Vad vi beh\u00f6ver \u00e4r h\u00f6jda, avtalsenliga l\u00f6ner, boende och barnomsorg till ett sk\u00e4ligt pris och rimliga sjukf\u00f6rs\u00e4kringar f\u00f6r de fattiga. Men Bush tycks inte ens fundera p\u00e5 problemet med fattigdomen i v\u00e5rt land, och \u00e4ven om han skulle b\u00f6rja g\u00f6ra det, vad skulle han hitta p\u00e5? Bomba den? s\u00e4ger Ehrenreich. I efterordet till Ehrenreichs bok skriver Dan Andersson, chef f\u00f6r LO:s enhet Ekonomisk politik och arbetstagares r\u00e4ttigheter, att det \u00e4r en hemsk verklighet som skildras i boken. Den kan dock inte j\u00e4mf\u00f6ras med Sverige, eftersom den st\u00f6rsta majoriteten av arbetskraften i v\u00e5rt land \u00e4r fackansluten. Men de som inte \u00e4r det, som hankar sig fram p\u00e5 svartjobb, studerar i brist p\u00e5 arbete, som g\u00f6ms i arbetsmarknads\u00e5tg\u00e4rder? Och de arbetsl\u00f6sa, heml\u00f6sa, meddell\u00f6sa i v\u00e5rt land? Individuell l\u00f6nes\u00e4ttning och drogtester. Marknadsanpassade hyror. Privatiseringar inom sjuk- och socialv\u00e5rd, skola och barnomsorg. \u00c4r det n\u00e5gon som k\u00e4nner igen sig? En Wallraff bland Sveriges l\u00e5gavl\u00f6nade och fattiga skulle kanske vara p\u00e5 sin plats, inte minst f\u00f6r att ha n\u00e5got att j\u00e4mf\u00f6ra med om tio \u00e5r.<\/p>\n
\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Stockholm, 020926 (IPS) – 30 miljoner m\u00e4nniskor i USA \u00e4r s\u00e5 fattiga att de knappt kan skaffa tak \u00f6ver huvudet och mat f\u00f6r dagen, trots att de arbetar mer \u00e4n heltid. Barbara Ehrenreich, som i veckan bes\u00f6kte Sverige, har unders\u00f6kt… Continue Reading