001115 (IPS) – Champeta-musiken spirar bland de unga i Nelson Mandela, ett område i den colombianska kuststaden Cartagena där många av inbördeskrigets flyktingar lever. Champeta är en blandning av afrikanska och karibiska rytmer som har spridit sig som en löpeld i området, trots att moralens väktare ropar på förbud. <\/p>\n
<\/p>\n
Mandela-området grundades för sex år sedan av familjer som tvingats lämna sina hem på grund av våldsamheterna i de tre provinserna Antioquia, Bolivar och Córdoba, och det täcker i dag ett stort område i sydvästra Cartagena. Ungefär 70 000 människor som lämnat sina hem på grund av inbördeskriget som utkämpas av gerillagrupper på vänsterkanten, paramilitära högergrupper och regeringens styrkor lever i Cartagena.<\/p>\n
Invånarna i Mandela kallas nedsättande för ''champetúos'' av de rikare människorna i staden. Ordet champetúo kommer av “champeta”, som är en lång kniv som används för att rensa fisk. Kniven används också ofta som vapen när fester i Mandela-området slutar i bråk.<\/p>\n
Men invånarna i Mandela förknippar numera ordet champeta med en rytm som påminner om deras afrikanska rötter.<\/p>\n
Musiken har gett dem en chans att skapa en känsla av tillhörighet och att göra sig hörda, inte bara i Cartagena utan även längs resten av Colombias karibiska kust, och till och med i flera europeiska huvudstäder, där man just nu visar en dokumentärfilm om fenomenet.<\/p>\n
En viktig beståndsdel i champeta-kulturen är picón. En picó är en kraftig och färgrik ljudanläggning som används vid fester i de fattigare områdena i Colombias karibiska kuststäder.<\/p>\n
Från början köpte picó-ägarna skivor från Ghana, Nigeria och Zaire (nuvarande Kongo-Kinshasa) av sjömännen i hamnstäderna, och sedan improviserade man sina egna texter till musiken. Ibland härmar sångarna afrikanska dialekter, och ibland använder de sig av Palenquero, en dialekt från Palenque de San Basilio, en stad i närheten av Cartagena.<\/p>\n
I Palenque de San Basilio bor ättlingar till afrikaner som vägrade utnyttjas som slavar. De har bevarat sina förfäders kultur och många av deras seder.<\/p>\n
Tills för några år sedan hade picó-ägarna monopol på musiken, men populariteten gjorde att det började dyka upp inhemska inspelningsstudios. Den mest kände musikern är Viviano Torres i gruppen Anne Swing.<\/p>\n
Men alla är inte lika förtjusta i rytmen, och den vågade dansen. I vissa städer har man försökt förbjuda champeta. I ett ökänt fall förbjöd de lokala myndigheterna i staden Malambo invånarna att spela champeta på allmän plats. Myndigheterna hävdade att musiken leder till våldsamheter<\/p>\n
(001114)<\/p>\n
.<\/p>\n
\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
001115 (IPS) – Champeta-musiken spirar bland de unga i Nelson Mandela, ett område i den colombianska kuststaden Cartagena där många av inbördeskrigets flyktingar lever. Champeta är en blandning av afrikanska och karibiska rytmer som har spridit sig som en löpeld… Continue Reading