010221 (IPS) – När nationen Bangladesh föddes för trettio år sen fanns det bara fem multimiljonärer i landet. I dag är antalet, enligt vissa uppskattningar, fler än tre tusen. Och enligt kritiker har många i landet – ett av världens fattigaste – blivit rika på utländskt bistånd. <\/p>\n
<\/p>\n
Nästan hälften av det sydasiatiska landets 127 miljoner invånare lever under den officiella fattigdomsgränsen. Nittio miljoner människor saknar tillgång till sanitära utrustningar, medan 70 miljoner inte får modern hälsovård. Ungefär tio miljoner barn lider av undernäring.<\/p>\n
Sedan staten Bangladesh bildades 1971 har landet tagit emot bistånd till ett värde av ungefär 360 miljarder kronor.<\/p>\n
Men dessa summor tycks inte ha lyckats särskilt väl när det gäller att stimulera den ekonomiska tillväxten och höja levnadsstandarden i landet.<\/p>\n
Ungefär 30 miljoner människor lever på en inkomst under tio kronor om dagen. Massfattigdomen beror i första hand på bristen på inkomstmöjligheter i denna jordbrukarnation, där modern industri bidrar med mindre än en tiondel av de nationella inkomsterna.<\/p>\n
Enligt en rapport från den asiatiska utvecklingsbanken skulle det ta Bangladesh 44 år att bli av med fattigdomen om utvecklingen i landet fortskrider i samma makliga takt som idag.<\/p>\n
En stor andel av landets ekonomer anser att det utländska biståndet inte är till någon hjälp för Bangladesh längre. De menar att landet istället borde försöka finna utländskt kapital för investeringar i jordbruk och industri.<\/p>\n
Abul Barkat, ekonom vid Dhakas universitet, hävdade nyligen vid ett möte för utvecklingsanalytiker att tre fjärdedelar det utländska bistånd som givits till Bangladesh har sugits upp av “egenintressen”.<\/p>\n
Vid mötet, som organiserades av Bangladeshs ekonomiska förbund, lade Barkat fram ett dokument i vilket han hävdade att utländska leverantörer, agenter och konsulter tagit 25 procent av biståndet. Ytterliggare 30 procent har enligt Barkat försvunnit till byråkrater, politiker, agenter och konsulter inom landet, medan 20 procent sugits upp av den rika eliten.<\/p>\n
Det var Bangladeshs finansminister S.M.S. Kibria som bjudit in till mötet, och han sa att en stor del av biståndet används till att betala utländska konsulter. Konsulter som valts ut av givarorganisationerna eller biståndsländerna.<\/p>\n
Barkat menar att biståndet har bidragit till att göra en del människor rika, men misslyckats med att skapa möjligheter för social och ekonomisk utveckling i landet.<\/p>\n
Men Barkats uppgifter om vart biståndpengarna tagit vägen har ifrågasätts av diplomater och andra ekonomer i landet.<\/p>\n
EU-diplomaten Korg Volker Ketelsen håller med om att en del av biståndspengarna runnit av vid sidan, men menar att det inte kan röra sig om så mycket som 75 procent.<\/p>\n
Atiur Rahman, forskare vid den ledande tankesmedjan Bangladeshs institut för utvecklingsstudier, säger att Barkats utlåtanden är “lite svepande och ensidiga”. Men Rahman tillade också att en ny klass har växt fram efter Bangladeshs frigörelse – en klass av människor som gjort sig rika på det utländska biståndet.<\/p>\n
Enligt Omar Haider Chowdhury, utredningschef vid samma institut, har biståndet inneburit att landet dragit på sig en börda i form av enorma skulder till utlandet, istället för att hjälpa folket.<\/p>\n
– Biståndet har haft en väldigt liten påverkan på människors socioekonomiska liv, säger han.<\/p>\n
Finansminister Kibria säger att även om givare ibland ställer villkor för biståndet, så är villkoren inte alltid av ondo.<\/p>\n
– Om villkoren är acceptabla, bör man ta emot bistånd när det är nödvändigt, säger Kibria. Men han anser att Bangladesh måste försvara sina egna intressen, även om man kan ta emot förslag från donatorer. Som exempel nämnde han hur Världsbanken förordade att landet skulle slopa jordbrukssubventionerna eftersom dessa skulle leda till inflation.<\/p>\n
– Men vi gav subventioner. Och resultatet blev att bönderna, som kände sig uppmuntrade, producerade rekordskördar, sa han.<\/p>\n
Den tidigare finansministern Saifur Rahman säger att biståndet i sig inte är tillräckligt för att höja levnadsstandarden i landet.<\/p>\n
– Vi måste garantera de mänskliga rättigheterna, rättssystemet och ett bra styre. Endast ett demokratiskt styre kan garantera att biståndsspengarna används på rätt sätt, säger han.<\/p>\n
(010221)<\/p>\n
.<\/p>\n
\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
010221 (IPS) – När nationen Bangladesh föddes för trettio år sen fanns det bara fem multimiljonärer i landet. I dag är antalet, enligt vissa uppskattningar, fler än tre tusen. Och enligt kritiker har många i landet – ett av världens… Continue Reading