010410 (IPS) – Han fick en kort stund av berömmelse utanför Vietnam under kriget. Då sjöng han låtar om fred och kärlek och döptes till "Vietnams Bob Dylan" av västerländska medier. Men i Vietnam förblev han älskad för sina beskrivningar av livet i landet. <\/p>\n
<\/p>\n
Musikern Trinh Cong Sons avled i förra veckan i en diabetesrelaterad sjukdom vid 62 års ålder.<\/p>\n
Hans musik hjälpte miljontals vietnameser att kämpa vidare i svåra tider, både under kriget och i de vardagliga vedermödorna.<\/p>\n
Och när hans kista fördes med vagn genom Ho Chi Minh-stadens gator kantades kortegen av vietnameser i alla åldrar och från alla samhällsgrupper.<\/p>\n
Många som följde kistan ända till gravplatsen vid Quang Binh- pagoden sjöng på hans låtar som en sista hyllning till landets mest älskade singer-songwriters.<\/p>\n
Enligt många av Sons fans lyckades hans texter få dem att uppskatta och njuta av livets skönhet. Detta trots att texterna i sig ofta var ganska sorgsna.<\/p>\n
Men de som var unga under Vietnamkriget minns Son bäst för hans antikrigslåtar, som fick många att kräva fred och förkasta krigets meningslöshet.<\/p>\n
Flera årtionden senare har de fortfarande klara minnesbilder av hur Son mitt under brinnande krig brukade kliva upp barfota på scenen för att spela för de hungerstrejkande ungdomarna i Saigon och Hue. Han kallade sin musik för ca khuc da vang – låtar av gulskinnade människor.<\/p>\n
– Vi ville alla vara med där på de samlingarna, för att kunna andas in luften som fylldes av Sons pacifistiska låtar. För oss unga som levde i Sydvietnam innan landet enades 1975 är Sons musik en del av våra själar – full av patriotism, fredlighet och nationalism. Det fanns en tid när unga stadsbor åt, andades och sov med Sons musik, säger journalisten Ly Quy Chung.<\/p>\n
Sydvietnams regering var däremot inte lika entusiastisk. Son anklagades för att arbeta för fienden. Samtidigt i det kommunistiska Nordvietnam lyssnade unga människor som vill undslippa militärtjänsten i hemlighet på Sons musik och drömde om fred.<\/p>\n
När så kommunisterna tagit makten förbjöds Sons musik att framföras offentligt eftersom den ansågs vara för vek för den revolutionära andan.<\/p>\n
Men det är samtidigt talande att när Saigon föll den 30 april 1975 valde radiostationen Liberation att spela Sons numera klassiska antikrigslåt Noi Vong Tay Lon (Förena era händer i fast samförstånd).<\/p>\n
Sons låtar var skrivna av ren kärlek till landet. Han var motståndare till kriget eftersom det slet sönder landet och dödade såväl syd- som nordvietnameser.<\/p>\n
Son fortsatte att skriva musik ända fram till sin död. Han beskrev sina senare texter som mer konkreta och närmare människorna, jämfört med de tidigare.<\/p>\n
– Jag försöker beskriva ögonblickets känslor och stämningar. Och så länge jag inte behöver tvinga min musik på någon betyder det att mina upplevelser är desamma som deras, skrev Son.<\/p>\n
Enligt Van Cao, Vietnams mest respekterade musiker, fanns det inget i Sons musik som påminner om den västerländska musiken.<\/p>\n
– Med sina originella och överraskande arrangemang och bilder, tillsammans med de speciella strukturerna, blev Sons musik en slags vietnamesisk folkmusik.<\/p>\n
Det betyder däremot inte att Sons musik är daterad. Hans senaste låtar sjöngs av popidolen Hong Nhung, vilket innebar att Son fick en ny generation fans.<\/p>\n
(010410)<\/p>\n
.<\/p>\n
\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
010410 (IPS) – Han fick en kort stund av berömmelse utanför Vietnam under kriget. Då sjöng han låtar om fred och kärlek och döptes till "Vietnams Bob Dylan" av västerländska medier. Men i Vietnam förblev han älskad för sina beskrivningar… Continue Reading