Colombo, 070419 (IPS) – En g\u00e5ng i tiden var Sri Lankas te landets solskensgr\u00f6da och fr\u00e4msta exportvara. Men s\u00e5 \u00e4r det inte l\u00e4ngre – p\u00e5 grund av den stora bristen p\u00e5 plantagearbetare, som inleddes med massutvisningen av indiska tamiler p\u00e5 1960-talet.<\/p>\n
<\/p>\n
I oktober 1964 skrevs ett avtal mellan Indien och Sri Lanka enligt vilket 600 000 plantagearbetare, som blev ben\u00e4mnda “indiska tamiler”, skulle repatrieras till Indien. Ungef\u00e4r 375 000 av dessa fick ist\u00e4llet lankesiskt medborgarskap, men m\u00e5nga av dem fick flytta till \u00f6ns norra och \u00f6stra delar d\u00e4r m\u00e5nga av Sri Lankas tamiler redan bodde. F\u00f6r dem som blev kvar i teodlingsdistrikten har med tiden traditionen att barnen ska g\u00e5 i f\u00f6r\u00e4ldrarnas fotsp\u00e5r g\u00e5tt f\u00f6rlorad. Nya m\u00f6jligheter har gjort att m\u00e5nga av plantagearbetarnas barn ist\u00e4llet studerar och g\u00f6r andra karri\u00e4rval. – Jag kommer inte att skicka mina barn att arbeta p\u00e5 plantagen. Jag vill att de ska bli lyckliga och f\u00e5 andra arbeten, s\u00e4ger P. Jayarani som arbetar p\u00e5 en teplantage i Hatton. – Det finns ingen v\u00e4rdighet i arbetet p\u00e5 en teplantage.<\/p>\n
S. Rajeswarie, som ocks\u00e5 \u00e4r plantagearbetare och har indiska r\u00f6tter, vill inte heller att barnen ska f\u00f6lja i hennes fotsp\u00e5r. – Jag har jobbat h\u00e4r de senaste 13 \u00e5ren och mitt liv har inte blivit b\u00e4ttre. Jag t\u00e4nker inte skicka mina barn till att arbeta p\u00e5 en plantage \u00e4ven om de skulle be om det, de \u00e4r v\u00e4rda ett b\u00e4ttre liv.<\/p>\n
De indisk\u00e4ttade plantagearbetarna skickades fr\u00e5n delstaten Tamil Nadu i Indien till Sri Lanka f\u00f6r mer \u00e4n ett \u00e5rhundrade sedan av den d\u00e5varande brittiska kolonialmakten. Dagens plantage\u00e4gare bekr\u00e4ftar att allt f\u00e4rre indisk\u00e4ttade barn vill f\u00f6lja tidigare generationers yrkesval.<\/p>\n
Samtidigt har \u00e4ven chefsjobben inom teindustrin f\u00f6rlorat i status. F\u00f6r n\u00e5gra decennier sedan kunde de som g\u00e5tt ut landets finaste utbildningar med h\u00f6gsta betyg b\u00f6rja arbeta p\u00e5 plantagerna som mellanchefer. Det var ett liv som lockade, med ett boende i koloniala villor och ett stort antal tj\u00e4nare, samt ett socialt liv centrerat kring de vackra societetsklubbar som britterna l\u00e4mnat efter sig. Men i dag \u00e4r situationen annorlunda \u2013 m\u00e5nga arbetare har organiserat sig fackligt och \u00e4r b\u00e4ttre medvetna om sina r\u00e4ttigheter, vilket bland annat resulterar i m\u00e5nga strejker. Och f\u00f6r unga chefer \u00e4r detta en situation som de har sv\u00e5rt att hantera.<\/p>\n
– Gifta m\u00e4n i mellanchefsst\u00e4llning tycker inte om att arbeta i teindustrin, till skillnad fr\u00e5n hur det var f\u00f6rut, s\u00e4ger J. Abeywickrama, minister p\u00e5 departementet f\u00f6r landets plantager. Varje \u00e5r minskar b\u00e5de antalet mellanchefer och plantagearbetare i landet. Av de cirka en miljon m\u00e4nniskor som jobbar och lever p\u00e5 teplantagerna arbetar i dag bara 400 000 i sj\u00e4lva teindustrin. Enligt Malin Goonatillake, ordf\u00f6rande f\u00f6r Teplantag\u00e4garnas f\u00f6rbund, jobbar i dag 1,9 personer i varje hush\u00e5ll som bor p\u00e5 plantagerna med teodling. Tidigare var siffran 2,6.<\/p>\n
– Det betyder att f\u00e4rre familjemedlemmar som bor p\u00e5 plantagerna arbetar d\u00e4r. Antagligen arbetar de n\u00e5gon annanstans medan de kan dra f\u00f6rdel av alla f\u00f6rdelar med att bo p\u00e5 plantagen – som gratis bostad, gratis h\u00e4lsov\u00e5rd f\u00f6r barnen och barnpassning medan f\u00f6r\u00e4ldrarna arbetar, s\u00e4ger Goonatillake. Goonatillake tror att de plantage\u00e4gare som har sv\u00e5rt att hitta arbetskraft kommer att satsa p\u00e5 en mer industriell teplockning med hj\u00e4lp av saxar. Samtidigt \u00e4r Sri Lankas te k\u00e4nt f\u00f6r att just vara sk\u00f6rdat f\u00f6r hand, och den finns en oro f\u00f6r att marknaden ska reagera negativt om detta f\u00f6r\u00e4ndras.<\/p>\n
Sri Lankas te \u00e4r enligt m\u00e5nga v\u00e4rldens fr\u00e4msta. Men p\u00e5 senare tid har inga nya plantager startats i landet, och vissa av de st\u00f6rsta tef\u00f6retagen har s\u00e5lt verksamheten f\u00f6r att ist\u00e4llet satsa p\u00e5 andra branscher. Numera \u00e4r kl\u00e4dindustrin samt hemskickade pengar fr\u00e5n lankeser som lever utomlands de fr\u00e4msta k\u00e4llorna till inkomster fr\u00e5n utlandet. F\u00f6rra \u00e5ret drog teexporten in motsvarande 0,8 miljarder dollar, medan kl\u00e4dindustrin inbringade 2,7 miljarder dollar, och 2,1 miljarder dollar skickades hem av lankeser som jobbar i andra l\u00e4nder. Intressant att notera \u00e4r att i alla dessa tre sektorer har kvinnor en s\u00e4rskilt viktig roll. Det \u00e4r med andra ord landets kvinnor som h\u00e5ller ekonomin ig\u00e5ng.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Colombo, 070419 (IPS) – En g\u00e5ng i tiden var Sri Lankas te landets solskensgr\u00f6da och fr\u00e4msta exportvara. Men s\u00e5 \u00e4r det inte l\u00e4ngre – p\u00e5 grund av den stora bristen p\u00e5 plantagearbetare, som inleddes med massutvisningen av indiska tamiler p\u00e5… Continue Reading