Hyderabad, 060313 (IPS) – Den 22-\u00e5rige l\u00e4raren Jai Kumar, p\u00e5 en skola f\u00f6r barn till tv\u00e5ngsarbetare i Hyderabad, vet vad han \u00f6nskar sina elever. “Jag kommer att se till att ingen av dem n\u00e5gonsin m\u00e5ste b\u00f6rja arbeta vid s\u00e5 l\u00e5g \u00e5lder som jag sj\u00e4lv var tvungen till”, s\u00e4ger han. <\/p>\n
<\/p>\n
Jai Kumar undervisar cirka 30 barn i en skola som drivs av den oberoende m\u00e4nniskor\u00e4ttskommissionen HRCP. Hans m\u00e5l \u00e4r att alla barnen i klassen ska g\u00e5 p\u00e5 en statlig skola snart. Skolan ligger i anslutning till Udehero Lal, ett av sju center f\u00f6r befriade slavarbetare i regionen kring Hyderabad. Jujho har bott h\u00e4r i n\u00e4stan fyra \u00e5r.<\/p>\n
– Allt jag s\u00e5g n\u00e4r jag v\u00e4xte upp var sv\u00e4lt och f\u00f6r\u00f6dmjukelse. Alla i min familj arbetade, \u00e4ven min mamma och min yngre syster. Min mamma sa att vi var tvungna att arbeta av l\u00e5n som min farfar tagit fr\u00e5n jord\u00e4garna. Och det spelade ingen roll hur h\u00e5rt och l\u00e4ge vi arbetade \u2013 den orimliga r\u00e4ntan p\u00e5 l\u00e5nen som farfar tagit betalades aldrig av. Slavarbetarna kallas 'haris' i Pakistan. De saknar alla r\u00e4ttigheter. Hela familjer, inklusive barnen, arbetar utan l\u00f6n f\u00f6r att betala av skulder de har till sina arbetsgivare \u2013 skulder som g\u00e5r i arv. Och det h\u00e4nder att m\u00e4n, kvinnor och barn s\u00e4ljs till en ny jord\u00e4gare utan att de vet om det.<\/p>\n
Nasreen Shakil Pathan, samordnare f\u00f6r HRCP:s arbetsgrupp mot slavarbete, s\u00e4ger att kommissionen har medverkat till att omkring 30 000 m\u00e4nniskor har befriats fr\u00e5n tv\u00e5ngsarbete i Sindh-provinsen.<\/p>\n
– De senaste 30 \u00e5ren har vi kontinuerligt belyst deras lidande i medierna, och ingripit f\u00f6r att de ska befrias, s\u00e4ger hon. Hur hamnar d\u00e5 lantarbetarna i skuld? Ali Nawaz Nizamani, en av ledarna f\u00f6r anti-tv\u00e5ngsarbetesorgansiationen Peblisa, s\u00e4ger att fattiga b\u00f6nder som arrenderar mark tvingas l\u00e5na mindre summor av jord\u00e4garen till sitt uppeh\u00e4lle, eftersom de bara f\u00e5r betalt efter att de har sk\u00f6rdat. L\u00e5nen tas till r\u00e4nta och stiger d\u00e4rf\u00f6r under \u00e5ret. Dessutom m\u00e5ste b\u00f6nderna ocks\u00e5 betala f\u00f6r uts\u00e4de, g\u00f6dsel och bek\u00e4mpningsmedel. N\u00e4r de sedan sk\u00f6rdar g\u00e5r ofta hela inkomsten direkt till att betala av l\u00e5net – och de m\u00e5ste l\u00e5na mer pengar.<\/p>\n
50-\u00e5riga Meghi ber\u00e4ttar att hon levde som slav i 20 \u00e5r.<\/p>\n
– Jag fick inte leva tillsammans med min man. I fyra \u00e5r v\u00e5ldtog jord\u00e4garna mig kontinuerligt. Jag f\u00f6rs\u00f6kte fly men f\u00e5ngades in och som straff kedjade de fast mig \u2013 som en buffel \u2013 s\u00e5 at jag inte skulle kunna fly igen, s\u00e4ger hon. Tv\u00e5ngsarbete f\u00f6rbj\u00f6ds i Pakistan 1992 men \u00e4r trots det fortfarande vanligt inom tegelindustrin, byggsektorn, mattindustrin, jordbruket, gruvindustrin, garverier och bland de som \u00e4r anst\u00e4llda i rikas hem.<\/p>\n
– Lagen finns men man ser inte till att den efterlevs. Ett stort problem \u00e4r att f\u00e5 domare f\u00f6rst\u00e5r lagen, och att de inte heller har kunskap om hur slavbetet fungerar, s\u00e4ger Zulfiqar Shah, forskare som \u00e4r specialiserad p\u00e5 tv\u00e5ngsarbete.<\/p>\n
Det vanligaste s\u00e4ttet f\u00f6r slavarbetare att bli fria \u00e4r att de flyr eller att de befriats av polisen under r\u00e4der. Efter att ha befriats kan de f\u00e5 hj\u00e4lp av HRCP med att genom en domstolsprocess f\u00e5 tillst\u00e5nd att leva fria liv. Domstolarna ger de f\u00f6re detta slavarebetarna azadi-kort, frihetskort, som ska skydda dem fr\u00e5n sina gamla “\u00e4gare”.<\/p>\n
Men dessa frihetskort hj\u00e4lper inte alltid. 70-\u00e5riga Munoo Bheel har i tre \u00e5rs tid demonstrerat utanf\u00f6r Hyderabads pressklubb i protest mot att nio medlemmar i hans familj 1998 kidnappades av deras f\u00f6re detta arbetsgivare\/\u00e4gare Abdul Rehman Marri. De nio \u00e4r fortfarande f\u00f6rsvunna, trots l\u00f6ften fr\u00e5n politiker och domstolar. Bheel s\u00e4ger att han har blivit erbjuden n\u00e4stan 50 000 kronor f\u00f6r att ge upp kampen f\u00f6r sina sl\u00e4ktingar.<\/p>\n
– Jag har k\u00e4mpat i \u00e5tta \u00e5r f\u00f6r att f\u00e5 tillbaka min familj. Tror de att de kan tysta mig med sina erbjudanden?, s\u00e4ger han. Ali Nawaz Nizamani p\u00e5 Peblisa s\u00e4ger att myndigheter och politiker m\u00e5ste \u00e4ndra reglerna f\u00f6r hur arrendatorer betalar sin hyra och att de borde uppr\u00e4tta s\u00e4rskilda “hari-domstolar”.<\/p>\n
– Men det kanske aldrig h\u00e4nder. Eftersom m\u00e5nga politiker sj\u00e4lva \u00e4r mark\u00e4gare skulle de aldrig f\u00f6respr\u00e5ka en arrendatorsrefom, s\u00e4ger han. Vissa befriade tv\u00e5ngsarbetare har f\u00e5tt utbildning och arbete av NRSP, som samarbetar med HRCP. Bland annat har 40 000 kronor delats ut som mikrokreditl\u00e5n till n\u00e4stan 1 000 familjer.<\/p>\n
NRSP har ocks\u00e5 startat 12 skolor f\u00f6r barnen. Omkring 1 000 barn f\u00e5r gratis undervisning, b\u00f6cker och skoluniformer. Men eleverna slutar ofta.<\/p>\n
– Problemet \u00e4r migration. M\u00e5nga familjer lever ett slags nomadliv. De flyttar och letar efter arbete och tar med sig barnen, eftersom \u00e4ven de ofta arbetar p\u00e5 f\u00e4lten, s\u00e4ger Nizamani. NRSP driver nu \u00e4ven ett husprojekt. Organisationen har k\u00f6pt mark, som man har styckat upp i sm\u00e5 tomter. F\u00f6re detta haris har sedan f\u00e5tt f\u00f6rm\u00e5nliga l\u00e5n f\u00f6r att kunna k\u00f6pa tomterna. Enbart kvinnor har kunna k\u00f6pa marken och de allra fattigaste har f\u00e5tt f\u00f6retr\u00e4de. Projektet har varit mycket lyckat och m\u00e5nga familjer har redan kunnat betala tillbaka sina l\u00e5n och \u00e4ger en jordbit. 47 familjer bor redan p\u00e5 sina markbitar, i tillf\u00e4lliga bost\u00e4der som de har satt upp, och 38 riktiga hus har b\u00f6rjat byggas.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Hyderabad, 060313 (IPS) – Den 22-\u00e5rige l\u00e4raren Jai Kumar, p\u00e5 en skola f\u00f6r barn till tv\u00e5ngsarbetare i Hyderabad, vet vad han \u00f6nskar sina elever. “Jag kommer att se till att ingen av dem n\u00e5gonsin m\u00e5ste b\u00f6rja arbeta vid s\u00e5 l\u00e5g… Continue Reading