Washington, 050922 (IPS) – F\u00f6r precis fyra \u00e5r sedan publicerade den d\u00e5 ok\u00e4nda lobbygruppen Project for the New American Century, PNAC, ett \u00f6ppet brev till USA:s president George W Bush. I brevet f\u00f6rklarade man i detalj hur presidenten borde bedriva sitt nyutlysta “krig mot terrorismen”. <\/p>\n
<\/p>\n
F\u00f6rutom att st\u00f6rta talibanregimen i Afghanistan, uppmanade de f\u00f6retr\u00e4delsevis nykonservativa undertecknarna presidenten att anv\u00e4nda “alla tillg\u00e4ngliga medel” f\u00f6r att \u00e5stadkomma ett regimskifte i Irak. Och uppmaningen g\u00e4llde oavsett om det fanns n\u00e5gra direkta bevis f\u00f6r att Irak varit involverat i terrorattackerna mot USA den 11 september.<\/p>\n
I brevet uppmanade man ocks\u00e5 till bestraffningar av Iran och Syrien om de v\u00e4grade tillm\u00f6tesg\u00e5 USA:s krav p\u00e5 att upph\u00f6ra med st\u00f6det till Hizbollah, som enligt PNAC ingick i terrorn\u00e4tverket. Bist\u00e5ndet till den palestinska myndigheten skulle ocks\u00e5 dras in om inte de palestinska attackerna mot Israel upph\u00f6rde.<\/p>\n
Dessutom uppmanade man till en stor \u00f6kning av f\u00f6rsvarsanslagen, f\u00f6r att bem\u00f6ta den konflikt som vissa av undertecknarna – d\u00e4ribland den tidigare CIA-chefen James Woolsey – snart skulle kalla f\u00f6r ett v\u00e4rldskrig.<\/p>\n
Sex m\u00e5nader senare publicerade PNAC ett nytt brev. D\u00e4r uppmanades den amerikanska administrationen att “p\u00e5skynda planerna p\u00e5 att avl\u00e4gsna Saddam Hussein fr\u00e5n makten”, och att v\u00e4sentligt ut\u00f6ka f\u00f6rsvarsbudgeten f\u00f6r att se till att det kommande kriget skulle kunna bedrivas framg\u00e5ngsrikt p\u00e5 alla fronter. Uppmaningarna fick liten spridning i medierna. Detta tillsammans med den kommande h\u00e4ndelseutvecklingen gjorde att m\u00e5nga – i synnerhet i Europa och arabv\u00e4rlden – fick intrycket av att PNAC i hemlighet lyckats “er\u00f6vra” USA:s Mellan\u00f6stern-politik. Och n\u00e4r man studerar vad Bush-administrationen gjort i regionen och j\u00e4mf\u00f6r detta med PNAC:s rekommendationer, s\u00e5 \u00e4r verkligen likheterna sl\u00e5ende. Men det handlade knappast om n\u00e5gon hemlig konspiration. Sanningen \u00e4r att PNAC, vars personal bara best\u00e5r av ett halvdussin personer, hade publicerat brev, uttalanden och rapporter under flera \u00e5r. Kravet p\u00e5 ett regimskifte i Irak, som en del av ett st\u00f6rre utrikespolitiskt projekt, var fr\u00e4mst inspirerat av dokument skrivna av h\u00f6kar i Pentagon under den f\u00f6rre presidenten George Bushs tid vid makten, efter det f\u00f6rsta Gulfkriget. Men \u00e4ven av en artikel som skrevs redan 1996 av grundarna till PNAC: William Kristol och Robert Kagan. I artikeln uppmanade de USA att skapa en “v\u00e4lsinnad global hegemoni” baserad p\u00e5 “milit\u00e4r \u00f6verl\u00e4gsenhet och moraliskt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende”. Det som presenteras i dessa artiklar \u00e5terspeglar tankarna hos det som b\u00e4st kan beskrivas som en h\u00f6karnas koalition – best\u00e5ende av aggressiva nationalister, nykonservativa, och den kristna h\u00f6gern. Och det var denna koalition som tog initiativet i regeringen efter den 11 september 2001. Styrda av Kristol, som dessutom \u00e4r redakt\u00f6r f\u00f6r The Weekly Standard, blev PNAC koalitionens offentliga r\u00f6st. Bland dem som skrev under PNAC:s stadgar 1997 fanns vicepresidenten Dick Cheney, f\u00f6rsvarsministern Donald Rumsfeld, och deras tv\u00e5 viktigaste r\u00e5dgivare, I. Lewis Libby, och Paul Wolfowitz, samt flera andra h\u00f6gt uppsatta politiker. Det \u00f6ppna brev som PNAC skrev till Bush den 20 september 2001 “rekommenderade” s\u00e5ledes inget som Cheney, Rumsfeld och Wolfowitz inte redan arbetade f\u00f6r inom regeringens h\u00f6gsta organ. Men fr\u00e5gan i dag \u00e4r – hur g\u00e5r det f\u00f6r PNAC nu, fyra \u00e5r senare? Det snabba svaret \u00e4r – inte s\u00e5 bra. Eftersom de representerar en koalition av olika, men \u00e4nd\u00e5 likasinnade sorters h\u00f6kar – s\u00e5 \u00e4r gruppens genomslagskraft i h\u00f6gsta grad beroende av dess enighet.<\/p>\n
Den enigheten b\u00f6rjade dock spricka redan d\u00e5 amerikanska trupper var p\u00e5 v\u00e4g till Irak. Kristol och Kagan, och andra nykonservativa, ans\u00e5g att i synnerhet Rumsfeld inte var tillr\u00e4ckligt h\u00e4ngiven att satsa p\u00e5 en styrka som var n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att “transformera” Irak och regionen i \u00f6vrigt. Och d\u00e4rf\u00f6r b\u00f6rjade man kritisera f\u00f6rsvarsministern och kr\u00e4va hans avg\u00e5ng. Vissa kritiker har \u00e4ven anklagat de nykonservativa f\u00f6r att ha inbillat sig sj\u00e4lva och Bush att de amerikanska trupperna skulle tas emot med \u00f6ppna armar i Irak. Att Wolfowitz gick i exil till V\u00e4rldsbanken och bitr\u00e4dande f\u00f6rsvarsministern Douglas Feith avgick b\u00f6r ses i skenet av detta. Men sammanbrottet i koalitionens enighet har lika mycket att g\u00f6ra med externa faktorer, som de irakiska upprorsgruppernas ih\u00e4rdighet. Detta har satt stopp f\u00f6r koalitionens tidigare dr\u00f6mmar om en arm\u00e9 som \u00e4r beredd att ingripa var som helst och n\u00e4r som helst. De of\u00f6rv\u00e4ntade och enorma kostnaderna f\u00f6r ockupationen av Irak har dessutom visat – b\u00e5de f\u00f6r budgetmedvetna h\u00f6gernationalister, liksom \u00f6vriga v\u00e4rlden – att de pengar som kr\u00e4vs f\u00f6r en milit\u00e4rmakt av det format som PNAC alltid arbetat f\u00f6r, helt enkelt inte finns. Den allm\u00e4nna bilden av att Irak f\u00f6rvandlats till ett “gungfly” har ytterligare lagt en b\u00f6rda p\u00e5 PNAC:s koalition, vars medlemmar nu m\u00e5ste \u00e4gna allt mer tid till att f\u00f6rsvara invasionsbeslutet. En grupp som temperamentsm\u00e4ssigt \u00e4r b\u00e4st l\u00e4mpad att ligga p\u00e5 offensiven har under de senaste tv\u00e5 \u00e5ren alltmer tvingats inta f\u00f6rsvarsst\u00e4llning. Men det vore samtidigt ett misstag att tro att PNAC och den koalition man representerar \u00e4r utr\u00e4knade. Detta i synnerhet med tanke p\u00e5 \u00f6vriga rekommendationer som man levererade f\u00f6r fyra \u00e5r sedan. Att man b\u00f6r konfrontera Iran, i synnerhet nu under ledning av den h\u00e5rdf\u00f6re presidenten Mahmoud Ahmedinejad, \u00e4r n\u00e5got koalitionen fortfarande \u00e4r enig kring. \u00c4ven om PNAC inte \u00f6ppet gett uttryck f\u00f6r vad som b\u00f6r g\u00f6ras i fr\u00e5ga om Iran, s\u00e5 r\u00e5der det ingen tvekan om att man – liksom h\u00f6karna i regeringen – \u00e4r helt eniga om att driva en h\u00e5rd linje mot landet. Hur man ska agera mot Syrien \u00e4r dock mer os\u00e4kert, \u00e4ven om de h\u00e5rdaste h\u00f6karna i koalitionen \u00e4ven d\u00e4r klart f\u00f6respr\u00e5kar “regimskifte”. Men precis som i fallet med Irak, har man \u00e4nnu inte t\u00e4nkt ut vad som ska komma i dess st\u00e4lle.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Washington, 050922 (IPS) – F\u00f6r precis fyra \u00e5r sedan publicerade den d\u00e5 ok\u00e4nda lobbygruppen Project for the New American Century, PNAC, ett \u00f6ppet brev till USA:s president George W Bush. I brevet f\u00f6rklarade man i detalj hur presidenten borde bedriva… Continue Reading