Washington, 050704 (IPS) – Aggressiv nationalism och en allt starkare tro p\u00e5 milit\u00e4ra l\u00f6sningar. Det \u00e4r temat i tv\u00e5 viktiga b\u00f6cker som det senaste \u00e5ret publicerats om den amerikanska utrikespolitiken. Den kritik som levereras \u00e4r m\u00e5h\u00e4nda inte ny f\u00f6r v\u00e4nsteranalytiker, men b\u00f6ckernas f\u00f6rfattare kan knappast anklagas f\u00f6r att tillh\u00f6ra det l\u00e4ger som alltid ger USA skulden f\u00f6r tillst\u00e5ndet i v\u00e4rlden. <\/p>\n
<\/p>\n
Anatol Lieven, skribent vid Financial Times, varnar i sin bok “America Right or Wrong: An Anatomy of American Nationalism”, f\u00f6r att den amerikanska staten \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att \u00f6verge medborgarpatriotismen, r\u00e4ttssamh\u00e4llet och de politiska j\u00e4mlikhetsstr\u00e4vandena. Ist\u00e4llet menar Lieven att landet \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g mot en “amerikansk antites” i form av en radikal och h\u00e4mndlysten typ av nationalism.<\/p>\n
I sin bok “The New American Militarism: How Americans Are Seduced by War,” skriver den pensionerade arm\u00e9\u00f6versten Andrew Bacevich att landets nyfunna k\u00e4rlek \u00e4r milit\u00e4r styrka och att upph\u00f6jandet av soldaten utg\u00f6r ett hot mot den milit\u00e4ra institutionen. Detta eftersom politikerna f\u00f6rv\u00e4ntar sig att milit\u00e4ren ska l\u00f6sa alltfler problem. Men han menar ocks\u00e5 att denna utveckling \u00e4r ett hot mot de ideal p\u00e5 vilka USA grundades. Bacevich citerar vad den tidigare presidenten James Madison skrev s\u00e5 tidigt som 1795: “av alla fiender till folkets frihet \u00e4r kanske kriget det som b\u00f6r fruktas allra mest…Ingen nation kan bevara sin frihet under st\u00e4ndigt \u00e5terkommande krigf\u00f6ring”. I b\u00e5da b\u00f6ckerna, som publicerats av Oxford University Press, levereras den kanske skarpaste och mest nydanade kritiken av USA:s utrikes- och f\u00f6rsvarspolitik sedan invasionen av Irak i mars 2003. Deras analyser av denna politik, och de st\u00f6rre sociala och kulturella trender som ligger i botten av den, \u00e4r inte obekanta f\u00f6r v\u00e4nstersinnade analytiker. Men ingen av f\u00f6rfattarna kan kopplas samman med de USA-kritiker som s\u00e5 ofta f\u00e5tt agera syndabockar i USA \u00e4nda sedan Vietnamkrigets dagar. Bacevich \u00e4r sj\u00e4lv Vietnamveteran och har gjort karri\u00e4r inom milit\u00e4ren. Han brukade skriva f\u00f6r neokonservativa Weekly Standard och den mycket h\u00f6gerinriktade National Review. Lieven, som \u00e4r brittisk medborgare, hyser varma k\u00e4nslor f\u00f6r USA, bland annat efter sin tid som student i landet. B\u00e5da f\u00f6rfattarna skriver med utg\u00e5ngspunkt fr\u00e5n en djup oro \u00f6ver vart USA nu \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g. Lieven, som arbetar vid New American Foundation, menar att tv\u00e5 former av nationalism l\u00e4nge k\u00e4mpat om herrav\u00e4ldet i USA. Den ena beskriver han som en medborgarnationalism, baserad p\u00e5 upplysningen, vilken ledde fram till sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsdeklarationen f\u00f6r 229 \u00e5r sedan. Den andra formen \u00e4r enligt Lieven betydligt aggressivare och exkluderande, den “amerikanska antitesen”. Den nationalism som \u00e4r baserad p\u00e5 upplysningens ideal \u00e4r optimistisk, hyser tilltro till f\u00f6rnuftet och r\u00e4ttssamh\u00e4llet. Antitesen \u00e4r ist\u00e4llet anti-modern, radikal och till och med paranoid. Under st\u00f6rre delen av den amerikanska historien har den dessutom varit djupt rasistisk, inte bara mot svarta, utan alla minoritetsgrupper. De b\u00e5da formerna av nationalism har dock en sak gemensam, enligt Lieven. N\u00e4mligen att USA \u00e4r exceptionellt genom sin lojalitet till demokrati och frihet, och d\u00e4rav ocks\u00e5 ett enast\u00e5ende land. Och av den anledningen f\u00f6rtj\u00e4nar landet stor makt och kan genom sin natur inte anv\u00e4nda makten f\u00f6r onda syften. Denna fundamentala tro p\u00e5 Amerikas godhet – vilken l\u00f6per fr\u00e5n de f\u00f6rsta pilgrimerna genom Woodrow Wilson fram till George W. Bush – f\u00f6rst\u00e4rker naturligtvis det som m\u00e5nga icke-amerikaner upplever som anst\u00f6tligt i den amerikanska utrikespolitiken.<\/p>\n
Det handlar om en moralisk absolutism och ett f\u00f6rakt f\u00f6r historien som kan f\u00e5 allvarliga konsekvenser, i synnerhet n\u00e4r landet \u00e4r den enda kvarvarande supermakten. De flesta amerikanska medborgare kombinerar i olika h\u00f6g grad de tv\u00e5 olika formerna av nationalism. Men enligt Lieven har det republikanska partiet sedan 60-talet n\u00e4rmat sig antitesen, \u00e4ven om man samtidigt lovsjunger den andra formen av nationalism. Lieven p\u00e5pekar att det funnits tider i den amerikanska politiken – senast under McCarthy-eran – n\u00e4r antitesen f\u00e5tt \u00f6vertaget i politiken. Men varje g\u00e5ng har pendeln sv\u00e4ngt tillbaka och r\u00e4ddat “nationen fr\u00e5n att falla in i ett auktorit\u00e4rt styre eller ett permanent tillst\u00e5nd av militant chauvinism”. Situationen just nu g\u00f6r dock Lieven mindre optimistisk. Han varnar f\u00f6r att ytterligare en f\u00f6r\u00f6dande terroristattack skulle kunna framkalla ett permanent bel\u00e4gringstillst\u00e5nd.<\/p>\n
Bacevich, chef vid centret f\u00f6r internationella relationer vid Bostons universitet, \u00e4r lika oroad \u00f6ver landets framtid. Och precis som Lieven menar han att den kristna h\u00f6gern och de neokonservativa b\u00e4r ett tungt ansvar f\u00f6r den “smygande militarismen”. Men Bacevich menar att det vore ett misstag att l\u00e4gga all skuld f\u00f6r utvecklingen p\u00e5 en grupp, eller p\u00e5 president Bush sj\u00e4lv, eftersom det \u00e4ven handlar om ett kulturellt fenomen. Och \u00e4ven de demokratiska regeringarna under Jimmy Carter och Bill Clinton har enligt Bacevich haft en viktig p\u00e5verkan p\u00e5 utvecklingen. Bacevich menar att den viktigaste enskilda h\u00e4ndelsen intr\u00e4ffade i b\u00f6rjan av 90-talet efter att Sovjetunionen fallit samman. Denna h\u00e4ndelse borde enligt Bacevich ha inneburit att regeringen p\u00e5 allvar ompr\u00f6vade landets globala milit\u00e4ra h\u00e5llning.<\/p>\n
Men det f\u00f6rsta Gulfkriget, och det milit\u00e4rindustriella komplexets intressen, satte punkt f\u00f6r detta. Och efter Operation \u00d6kenstorm tycktes det pl\u00f6tsligt som att landets milit\u00e4r med hj\u00e4lp av dess tekniska framsteg skulle kunna g\u00f6ra vad som helst. Och dessutom tycktes det p\u00e5 tevesk\u00e4rmarna som att det skulle kunna utan s\u00e4rskild blodspillan. Bacevich skriver att efter kalla kriget sa man fr\u00e5n amerikanskt h\u00e5ll ja till milit\u00e4r makt, samtidigt som all skepticism till vapenmakt – som funnits med som ett inslag sedan landet grundades – nu f\u00f6rsvann. Och f\u00f6rk\u00e4rleken till milit\u00e4r makt var n\u00e5got som alla politiker tog till sig – oavsett om de var liberala eller konservativa. Resultatet \u00e4r enligt Bacevich att “amerikaner har kommit att definiera landets styrka och v\u00e4lm\u00e5ende i form av milit\u00e4r beredskap, milit\u00e4ra aktioner och fostrandet av milit\u00e4ra ideal”, p\u00e5 ett s\u00e4tt som saknar motstycke i den amerikanska historien.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Washington, 050704 (IPS) – Aggressiv nationalism och en allt starkare tro p\u00e5 milit\u00e4ra l\u00f6sningar. Det \u00e4r temat i tv\u00e5 viktiga b\u00f6cker som det senaste \u00e5ret publicerats om den amerikanska utrikespolitiken. Den kritik som levereras \u00e4r m\u00e5h\u00e4nda inte ny f\u00f6r v\u00e4nsteranalytiker,… Continue Reading