Karachi, 050421 (IPS) – Ayesha Solangi hade ett arbete som r\u00e5dgivare men k\u00e4nde sig underl\u00e4gsen sina manliga kollegor eftersom hon inte kunde l\u00e4sa och skriva. En dag skrev hon in sig vid ett vuxenutbildningsprogram i sin hemstad Sanghar – och det har f\u00f6r\u00e4ndrat hennes liv. <\/p>\n
<\/p>\n
– N\u00e4r jag hade l\u00e4rt mig skriva mitt namn b\u00f6rjade jag skriva under officiella handlingar med mitt namn ist\u00e4llet f\u00f6r att s\u00e4tta dit mitt tumavtryck. Skrivkunnigheten har gett mig ett sj\u00e4lvf\u00f6rtroende som jag tidigare saknade och vissa manliga kollegor tycker inte om det, s\u00e4ger hon. Solangi har g\u00e5tt p\u00e5 ett av de tio center f\u00f6r kvinnliga analfabeter som den pakistanska organisationen Safwco och en katolsk hj\u00e4lporganisation driver sedan \u00e5tta m\u00e5nader. Hittills har de haft 400 elever. Initiativet \u00e4r v\u00e4lkommet eftersom bara omkring 28 procent av de pakistanska kvinnorna kan l\u00e4sa och skriva, enligt FN 32-\u00e5riga Ummat bor i \u00f6kenomr\u00e5det Aachro Thar i provinsen Sindh. Hon gl\u00e4ds \u00f6ver att \u00e4ntligen f\u00e5 l\u00e4ra sig l\u00e4sa och skriva.<\/p>\n
– Det f\u00f6rsta jag ska g\u00f6ra \u00e4r att skriva ett brev till mina sl\u00e4ktingar i Indien, s\u00e4ger hon. Ummats man \u00e4r ocks\u00e5 analfabet. Han gick med p\u00e5 att hon b\u00f6rjade i skolan om det inte innebar att hon f\u00f6rsummade sitt arbete med de fyra barnen, hush\u00e5llet och husdjuren. Nu \u00e4r han glad f\u00f6r det. – Du skulle ha sett henne den f\u00f6rsta dagen. Hon skakade av entusiasm och v\u00e4grade b\u00e4ra sina b\u00f6cker sj\u00e4lv ifall n\u00e5gon hon k\u00e4nde skulle se henne och driva med henne. V\u00e5r son fick f\u00f6lja henne till skolan.<\/p>\n
– Och nu – nu kan hon b\u00e5de skriva sitt namn och hj\u00e4lpa v\u00e5r son med l\u00e4xorna. Jag \u00e4r verkligen stolt \u00f6ver henne, s\u00e4ger maken. Ummat s\u00e4ger sj\u00e4lv att utbildningen har f\u00f6r\u00e4ndrat henne.<\/p>\n
– Jag brukade vara extremt blyg. Jag skulle ha haft sv\u00e5rt att prata med dig. Det sj\u00e4lvf\u00f6rtroende jag har f\u00e5tt p\u00e5 dessa f\u00e5 m\u00e5nader \u00e4r enormt, s\u00e4ger hon. Sughra Khatoon har inte m\u00f6tt samma engagemang fr\u00e5n sin man som Ummat. – N\u00e4r jag kom hem f\u00f6rsta g\u00e5ngen, helt entusiastisk, och visade honom att jag kunde skriva mitt namn s\u00e5 orkade han inte bry sig. Han blev irriterad \u00f6ver att jag st\u00f6rt honom n\u00e4r han vilade sig, s\u00e4ger Khatoon besviken. Men trots makens ointresse \u00e4r hon motiverad att studera vidare. Utbildningen har f\u00e5tt henne att vilja b\u00f6rja l\u00e4sa koranen. Varje kv\u00e4ll g\u00e5r hon nu till koranl\u00e4sningarna i byns l\u00e4rares hem.<\/p>\n
Suresh Kumar, ansvarig f\u00f6r utbildningsprogrammet p\u00e5 Safwco, s\u00e4ger att n\u00e4r organisationerna f\u00f6rst b\u00f6rjade med kvinnoklasserna s\u00e5 m\u00f6tte de motst\u00e5nd fr\u00e5n m\u00e5nga m\u00e4n. Men genom taktik lyckades de \u00f6vertyga m\u00e4nnen om att det \u00e4ven var f\u00f6r deras b\u00e4sta att kvinnorna studerade. – Vi f\u00f6rklarade f\u00f6r m\u00e4nnen och de \u00e4ldste i byarna att om kvinnor l\u00e4r sig l\u00e4sa och skriva s\u00e5 blir de b\u00e4ttre m\u00f6drar och fruar. Ett annat problem med att f\u00e5 ig\u00e5ng utbildningscenter p\u00e5 landsbygden har varit brist p\u00e5 kvinnliga l\u00e4rare, ber\u00e4ttar Kumar. Ofta kr\u00e4ver m\u00e4nnen att l\u00e4raren ska vara kvinna och helst komma fr\u00e5n regionen. Det g\u00e5r inte alltid att ordna.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Karachi, 050421 (IPS) – Ayesha Solangi hade ett arbete som r\u00e5dgivare men k\u00e4nde sig underl\u00e4gsen sina manliga kollegor eftersom hon inte kunde l\u00e4sa och skriva. En dag skrev hon in sig vid ett vuxenutbildningsprogram i sin hemstad Sanghar – och… Continue Reading