Buenos Aires, 041201 (IPS) – “Vi har gasmasker, slangbellor och stenar att f\u00f6rsvara oss med”, s\u00e4ger en anst\u00e4lld vid den arbetarstyrda d\u00e4ckfabriken Fasinpat i Argentina. Fabriken hotas av nedl\u00e4ggning eftersom de lokala myndigheterna vill beslagta maskinerna som ers\u00e4ttning f\u00f6r den tidigare \u00e4garens skulder. <\/p>\n
<\/p>\n
Fallet visar den totala brist p\u00e5 st\u00f6d som myndigheterna i vissa provinser i landet ger de arbetare som tagit \u00f6ver driften av m\u00e5nga av de f\u00f6retag som g\u00e5tt i konkurs under kris\u00e5ren. Fenomenen med arbetarstyrda fabriker inleddes redan under andra h\u00e4lften av 90-talet men tog verklig fart efter den stora ekonomiska kraschen 2001. – Vi representerar i dag 170 f\u00f6retag som ger arbete till \u00f6ver 10 000 m\u00e4nniskor, s\u00e4ger Eduardo Mur\u00faa, ordf\u00f6rande f\u00f6r Nationella r\u00f6relsen f\u00f6r \u00e5tervunna f\u00f6retag. I slutet av 2001 kollapsade finansmarknaden i Argentina – den tredje st\u00f6rsta ekonomin i Latinamerika. En stor kapitalflykt ut ur landet ledde till att det knappt fanns n\u00e5gon utl\u00e4ndska valuta kvar. Fabrikerna slutade producera p\u00e5 grund av brist p\u00e5 importerade delar och krympningen av den inhemska marknaden. De f\u00f6ljande tv\u00e5 \u00e5ren kastades \u00f6ver h\u00e4lften av landets befolkning in i fattigdom och arbetsl\u00f6sheten steg till \u00f6ver 20 procent. Ett stort antal f\u00f6retag gick i konkurs 2002 men enligt det privata kreditv\u00e4rderingsf\u00f6retaget Veraz gick flest f\u00f6retag under n\u00e4stf\u00f6ljande \u00e5r – 2003. Under de f\u00f6rsta 11 m\u00e5naderna av 2003 gick 2 680 f\u00f6retag i konkurs bara i staden Buenos Aires vilket \u00e4r mer \u00e4n dubbelt s\u00e5 m\u00e5nga som 2002, enligt ett annat kreditv\u00e4rderingsf\u00f6retag – Fidelitas. Trots denna avskr\u00e4ckande utveckling, och trots att de arbetardrivna fabrikerna har blivit viktiga arbetsgivare, har staten bara st\u00f6tt de r\u00e4ddade f\u00f6retagen i enskilda fall, s\u00e4ger Mur\u00faa. Efter 2003 har den ekonomiska aktiviteten i Argentina \u00f6kat betydligt men m\u00e5nga av de f\u00f6retag som tagits \u00f6ver av anst\u00e4llda har fortsatt stora problem. I vissa distrikt har arbetare som driver \u00f6vergivna fabriker lyckats f\u00e5 myndigheterna att anta nya regler som g\u00f6r att de nu legalt kan driva f\u00f6retagen som kooperativ. I vissa kommuner har ocks\u00e5 myndigheterna ing\u00e5tt partnerskap med de arbetardriva fabrikerna. Det g\u00e4ller exempelvis Zanello-fabriken, som i dag \u00e4r Argentinas fr\u00e4msta traktorexport\u00f6r. I andra omr\u00e5den befinner sig de \u00f6vertagna fabrikerna fortfarande i ett slags legalt limbo, vilket om\u00f6jligg\u00f6r l\u00e5ngsiktighet. Och i vissa fall motarbetar myndigheterna de l\u00f6ntagardrivna f\u00f6retagen. Det g\u00e4ller exempelvis Fasinpat-fabriken i provinsen Neuqu\u00e9n. Fasinpat st\u00e5r f\u00f6r F\u00e1brica Sin Patrones – Fabrik utan chefer. Den hette Zan\u00f3n fram tills 2001 och var en period ledande inom d\u00e4cktillverkning. Men p\u00e5 grund av d\u00e5ligt ledarskap ackumulerade f\u00f6retaget en skuld till myndigheter, statliga banker och till V\u00e4rldsbanken p\u00e5 \u00f6ver 100 miljoner dollar och 2001 best\u00e4mde sig cheferna f\u00f6r att st\u00e4nga fabriken. Men 260 av de anst\u00e4llda v\u00e4grade att l\u00e5ta f\u00f6retaget kollapsa och fortsatte producera. Till en b\u00f6rjan bara till 20 procent av fabrikens kapacitet men snart kunde de \u00f6ka volymen, \u00e5teruppta exporten och \u00e5teranst\u00e4llda 220 av de tidigare anst\u00e4llda. Men den konservativa provinsregeringen under ledning av guvern\u00f6ren Jorge Sobisch lanserade en offensiv mot fabriken och kr\u00e4vde att de nya “\u00e4garna” betalade tillbaka \u00f6ver tre miljoner dollar av de skulder som de tidigare cheferna dragit p\u00e5 sig. Enligt det senaste juridiska beslutet ska delar av skulderna t\u00e4ckas genom f\u00f6rs\u00e4ljning av maskinerna i fabriken. De maskiner som anv\u00e4nds till tillverkningen.<\/p>\n
Fem g\u00e5nger har myndigheterna f\u00f6rs\u00f6kt vr\u00e4ka arbetarna fr\u00e5n Fasinpat men de 480 anst\u00e4llda och deras familjer har med st\u00f6d av tusentals lokalinv\u00e5nare lyckats stoppa planerna.<\/p>\n
Alejandro L\u00f3pez, ordf\u00f6rande f\u00f6r facket vid Fasinpat, s\u00e4ger att arbetarna under tre \u00e5r har beg\u00e4rt att provinsen ska expropriera fabriken s\u00e5 att den kan drivas av staten. Till skillnad fr\u00e5n de flesta arbetarstyrda fabriker och f\u00f6retag i Argentina vill inte arbetarna vid Fasinpat bilda ett kooperativ utan de vill att fabriken ska \u00e4gas av staten men drivas av de anst\u00e4llda. Mur\u00faa ber\u00e4ttar att han f\u00f6r en m\u00e5nad sedan under ett m\u00f6te med landets president N\u00e9stor Kirchner f\u00f6reslog att regeringen l\u00e4gger fram ett lagf\u00f6rslag enligt vilket staten skulle f\u00e5 r\u00e4tt att expropriera och nationalisera f\u00f6retag som g\u00e5tt under och ge tidigare anst\u00e4llda m\u00f6jligheterna att driva f\u00f6retagen vidare. Mur\u00faa f\u00f6reslog ocks\u00e5 presidenten att staten borde betala ut ett eng\u00e5ngsbelopp p\u00e5 motsvarande 5 000 dollar per arbetsplats p\u00e5 de \u00f6vertagna f\u00f6retagen. Det skulle ge arbetarna som tagit \u00f6ver sina arbetsplatser en m\u00f6jlighet till utveckling. – Om vi hade det kapitalet kunde vi anst\u00e4lla fler och b\u00f6rja exportera, s\u00e4ger Mur\u00faa, som p\u00e5pekar att alla fabriker som tagits \u00f6ver av anst\u00e4llda har gjort framsteg.<\/p>\n
– 60 procent av f\u00f6retagen har nyanst\u00e4llt och i flera fall tj\u00e4nar de anst\u00e4llda mer \u00e4n de gjorde f\u00f6rut, s\u00e4ger han. Enligt Mur\u00faa lovade Kirchner att utreda fr\u00e5gan om ett eng\u00e5ngbelopp till de anst\u00e4llda. Men presidenten menade att f\u00f6rslaget om nationalisering av f\u00f6retagen \u00e4r en mycket mer komplicerad id\u00e9. I slutet av 2003 sa Kirchner att regeringen skulle \u00f6ronm\u00e4rka tv\u00e5 miljoner dollar som skulle anv\u00e4ndas till mjuka l\u00e5n till de \u00f6vertagna f\u00f6retagen. Bland de f\u00f6retag som efter krisen drivs av anst\u00e4llda finns mindre och medelstora metallfabriker, textilf\u00f6retag, mattillverkare, pappers-, d\u00e4ck- och maskinfabriker, socker och riskvarnar och ett v\u00e4xande antal servicef\u00f6retag som transportfirmor, restauranger, skolor, sjukhus och hotell. M\u00f6nstret upprepar sig: \u00e4garna till ett f\u00f6retag p\u00e5 fallrepet slutar betala ut l\u00f6ner, s\u00e4tter sig i konkurs eller l\u00e4mnar hastigt landet utan att betala sina skulder.<\/p>\n
D\u00e5 tar de avst\u00e4llda, som ofta inte har n\u00e5gon chans att f\u00e5 ut sina innest\u00e5ende l\u00f6ner, \u00f6ver f\u00f6retaget och beg\u00e4r tillst\u00e5nd f\u00f6r att f\u00e5 f\u00f6ra verksamheten vidare som ett kooperativ. I vissa fall har privata investerare eller staten g\u00e5tt in som del\u00e4gare i de arbetarstyrda f\u00f6retagen.
Buenos Aires, 041201 (IPS) – “Vi har gasmasker, slangbellor och stenar att f\u00f6rsvara oss med”, s\u00e4ger en anst\u00e4lld vid den arbetarstyrda d\u00e4ckfabriken Fasinpat i Argentina. Fabriken hotas av nedl\u00e4ggning eftersom de lokala myndigheterna vill beslagta maskinerna som ers\u00e4ttning f\u00f6r den… Continue Reading