Paris, 041124 (IPS) – Efter de senaste striderna i Elfenbenskusten tycks ett visst lugn \u00e5ter ha infunnit sig. Men p\u00e5 den diplomatiska fronten p\u00e5g\u00e5r striden f\u00f6r fullt. Kampen st\u00e5r denna g\u00e5ng inte mellan regeringen och rebellerna, utan mellan president Laurent Gbagbo och Frankrike, som fram till nyligen st\u00f6ttat och beskyddat Gbagbo. <\/p>\n
<\/p>\n
Frankrikes president Jacques Chirac kallar nu Gbagbos regering f\u00f6r en \u201ctvivelaktig regim”. Chirac har samtidigt meddelat att Frankrike kommer att beh\u00e5lla sina trupper i Elfenbenskusten eftersom man “uppfyller ett internationellt mandat” som st\u00f6ds av hela Afrika.<\/p>\n
Frankrike har haft ungef\u00e4r ett tusen soldater stationerade i Elfenbenskusten genom ett milit\u00e4rt avtal som sedan 1960 till\u00e5ter fransm\u00e4nnen att intervenera om Elfenbenskusten uts\u00e4tts f\u00f6r “utl\u00e4ndsk aggression”. Elfenbenskusten blev sj\u00e4lvst\u00e4ndigt fr\u00e5n Frankrike 1960.<\/p>\n
Efter att ett inb\u00f6rdeskrig br\u00f6t ut i Elfenbenskusten mellan regeringstrupper och nordliga rebeller i slutet av 2002 har den franska styrkan ut\u00f6kats till att omfatta ungef\u00e4r 5 000 soldater. Frankrike har tvingat Gbagbo att slopa den regel som innebar att medborgarskap i landet grundades p\u00e5 etnisk tillh\u00f6righet. P\u00e5 grund av den regeln f\u00f6rhindrades ungef\u00e4r fyra miljoner m\u00e4nniskor i landets norra delar att delta politiskt eller att \u00e4ga mark. Orsaken som angavs n\u00e4r klausulen inf\u00f6rdes var att denna del av befolkningen fr\u00e4mst skulle best\u00e5 av invandrare fr\u00e5n grannl\u00e4nder som Burkina Faso och Mali. Men genom freds\u00f6verenskommelsen som skrevs under i januari f\u00f6rra \u00e5ret tvingades regeringen \u00e4ndra medborgarskapslagen, vilket var det fr\u00e4msta kravet som st\u00e4lldes av de rebeller som f\u00f6rs\u00f6kte st\u00f6rta Gbagbo. \u00d6verenskommelsen innebar ocks\u00e5 att Gbagbo skulle genomf\u00f6ra politiska reformer samt utse flera av sina politiska opponenter till ministrar. Men samtidigt som det franska diplomatiska arbetet gick \u00e5t ett h\u00e5ll gick landets milit\u00e4ra agerande \u00e5t ett annat. Under inb\u00f6rdeskriget hj\u00e4lpte Frankrike Gbagbo att bek\u00e4mpa rebellernas offensiv. Enligt Claudine Vidal, expert p\u00e5 v\u00e4stafrikansk politik vid Franska nationella forskningscentret, godtog Gbagbo aldrig egentligen freds\u00f6verenskommelsen.<\/p>\n
\u2013 Han sa \u00f6ppet att han tvingades acceptera den eftersom han just d\u00e5 inte hade den milit\u00e4ra kapaciteten att krossa rebellerna, s\u00e4ger Vidal.<\/p>\n
Tidigare denna m\u00e5nad visade det sig dock att presidenten ans\u00e5g sig ha uppn\u00e5tt denna kapacitet. Presidenten lanserade d\u00e5 en offensiv mot de nordliga rebellerna l\u00e4ngs den demilitariserade zon som uppr\u00e4ttats mellan gr\u00e4nsen till Liberia i v\u00e4st och Ghana i syd. Under offensiven attackerade regeringsstyrkorna \u00e4ven en fransk postering. Nio fransm\u00e4n d\u00f6dades och 23 skadades. Som h\u00e4mnd totalf\u00f6rst\u00f6rde franska trupper landets flygvapen.<\/p>\n
Gbagbo p\u00e5stod senare att attacken mot fransm\u00e4nnen aldrig \u00e4gt rum, och att om s\u00e5 skett var det ett misstag. En diplomatisk strid f\u00f6ljde. Chirac sa att man inte ville se att en fascistisk regim tar \u00f6ver makten i landet. Gbagbo svarade med att anklaga Frankrike f\u00f6r att under 40 \u00e5rs tid ha st\u00f6ttat en enpartistat i landet med h\u00e4nvisning till det franska st\u00f6det f\u00f6r Felix Houphouet-Boignys regim mellan 1960 och 1993. Gbagbo anklagade \u00e4ven fransm\u00e4nnen f\u00f6r att genom att de f\u00f6rst\u00f6rt landets flygvapen visat sitt st\u00f6d f\u00f6r rebellerna. Presidenten anklagar \u00e4ven de franska styrkorna f\u00f6r summariska avr\u00e4ttningar av regeringslojala personer, och andra former av m\u00e4nniskor\u00e4ttsbrott. En anklagelse som tillbakavisas av fransm\u00e4nnen. Det diplomatiska kriget har \u00e4ven ekonomiska orsaker. Elfenbenskustens ekonomi befinner sig i en kris, bland annat beroende p\u00e5 de fallande priserna p\u00e5 kakao. Frankrike s\u00e4ger att om det blir n\u00f6dv\u00e4ndigt kommer man att f\u00f6rsvara landets intressen i Elfenbenskusten med milit\u00e4ra medel. St\u00f6rre delen av Elfenbenskustens ekonomi, i synnerhet allm\u00e4nna tj\u00e4nster som vatten- och eldistribution, samt telefon- och transportn\u00e4t, kontrolleras av franska f\u00f6retag. \u201cAllt detta har skapat intrycket av att ivorianerna lider av en nykolonial ekonomi”, skriver Afrikaexperten Stephen Smith i dagstidningen Le Monde. Gbagbos anh\u00e4ngare, de \u201cunga patrioterna” som de kallar sig, har demonstrerat i den ekonomiskt viktiga hamnstaden Abidjan och kr\u00e4vt ett slut p\u00e5 den \u201ckoloniala ockupationen “. De har \u00e4ven attackerat franska skolor.<\/p>\n
Fr\u00e5n franskt h\u00e5ll f\u00f6rs\u00f6ker man \u00e4nnu en g\u00e5ng \u00f6vertala regeringsf\u00f6retr\u00e4dare och rebeller att f\u00f6rhandla, men det tycks nu som ingen av sidorna \u00e4r beredda p\u00e5 att lyssna.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Paris, 041124 (IPS) – Efter de senaste striderna i Elfenbenskusten tycks ett visst lugn \u00e5ter ha infunnit sig. Men p\u00e5 den diplomatiska fronten p\u00e5g\u00e5r striden f\u00f6r fullt. Kampen st\u00e5r denna g\u00e5ng inte mellan regeringen och rebellerna, utan mellan president Laurent… Continue Reading