Kigali, 040806 (IPS) – Ett decennium har g\u00e5tt sedan folkmordet i Rwanda. Sp\u00e5ren efter blodbadet \u00e4r fortfarande tydliga eftersom en stor del av offrens kvarlevor finns kvar f\u00f6r allm\u00e4n besk\u00e5dan olika minnesplatser. Landets inv\u00e5nare \u00e4r delade i fr\u00e5gan om kropparna ist\u00e4llet borde begravas. <\/p>\n
<\/p>\n
En del menar att kvarlevorna b\u00f6r ligga kvar, som ett minnesm\u00e4rke \u00f6ver tragedin 1994. Landets regering liksom m\u00e5nga av offrens familjer menar att om man begraver benresterna skulle det inneb\u00e4ra att en del av bevisen f\u00f6r folkmordet f\u00f6rsvinner. – Att ta bort benen skulle betyda att minnet av tutsiernas folkmord bara f\u00f6rsvinner, s\u00e4ger Butoto Muhozo, kulturchef vi departementet f\u00f6r ungdomsfr\u00e5gor, sport och kultur.<\/p>\n
I Muhozos ansvarsomr\u00e5den ing\u00e5r sk\u00f6tseln av minnesplatserna.<\/p>\n
Sociologen Jeanne Murekatete, som sj\u00e4lv \u00f6verlevde folkmordet, menar att det \u00e4r viktigt att minnesplatserna f\u00f6rblir intakta.<\/p>\n
– Nazisternas folkmord p\u00e5 judarna od\u00f6dliggjordes genom stora m\u00e4ngder litteratur, filmer och andra konstn\u00e4rliga verk. F\u00f6r oss \u00e5terst\u00e5r det inte mycket mer \u00e4n offrens kvarlevor, s\u00e4ger Murekatete.<\/p>\n
Den \u00e5sikten delas av Charles Rusagara, som \u00e5terv\u00e4nde till sitt hemland Rwanda fr\u00e5n Kongo 1995.<\/p>\n
– F\u00f6r dom som inte upplevde folkmordet \u00e4r minnesplatserna det enda som ger oss en m\u00f6jlighet att f\u00e5 en mer konkret k\u00e4nsla av hur det var, s\u00e4ger han.<\/p>\n
Samtidigt menar andra att en begravning av kvarlevorna skulle vara ett steg p\u00e5 v\u00e4gen f\u00f6r landet att kunna g\u00e5 vidare efter folkmordet.<\/p>\n
– Dessa platser kommer alltid att vara en p\u00e5minnelse f\u00f6r oss, v\u00e5ra barn och barnbarn: ”det h\u00e4r gjorde ni, hemska hutus, mot tutsierna”, s\u00e4ger Pierre Ugilishema, som \u00e5talades f\u00f6r sin medverkan i folkmordet men sl\u00e4pptes mot borgen i april f\u00f6rra \u00e5ret.<\/p>\n
Han menar att kvarlevorna b\u00f6r begravas f\u00f6r att man ska kunna arbeta mot en nationell f\u00f6rsoning. N\u00e4rmare 800 000 tutsier och moderata hutuer m\u00f6rdades av militanta hutuer 1994.<\/p>\n
Kvarlevorna efter offren f\u00f6r folkmordet ligger p\u00e5 n\u00e4rmare 300 olika platser i landet. Vissa av massakrerna intr\u00e4ffade i kyrkor, d\u00e4r man fortfarande kan se kvarlevorna efter offren. I andra fall ligger delar av, eller hela skelett, utlagda i rader p\u00e5 de platser d\u00e4r morden genomf\u00f6rdes.<\/p>\n
Landets myndigheter har anklagats f\u00f6r att anv\u00e4nda kvarlevorna i syfte att f\u00e5 sympati fr\u00e5n utlandet – och d\u00e4rigenom kunna avleda kritik mot regeringens repressiva h\u00e5llning gentemot den fria pressen och vissa ickestatliga organisationer.<\/p>\n
Anne Mujawayezu, vars man suttit f\u00e4ngslad sedan 1998 f\u00f6r medverkan i folkmordet, menar att uppvisningen av kvarlevorna inneb\u00e4r en st\u00e4ndig sk\u00e4ndning av offrens kroppar.<\/p>\n
Samtidigt \u00e4r det f\u00e5 som f\u00f6rnekar att kvarlevorna efter folkmordet p\u00e5 ett tydligt s\u00e4tt vittnar om tragedin 1994.<\/p>\n
I den protestantiska kyrkan i Nyamata, utanf\u00f6r Kigali, \u00e4r kvarlevorna efter offren uppradade mellan kyrkob\u00e4nkarna – fortfarande kl\u00e4dda i de kl\u00e4der de bar i samband med massakern. Ett stort h\u00e5l i en av byggnadens v\u00e4ggar vittnar om hur m\u00f6rdarna tog sig in i kyrkan. Mer om Rwanda:
Kigali, 040806 (IPS) – Ett decennium har g\u00e5tt sedan folkmordet i Rwanda. Sp\u00e5ren efter blodbadet \u00e4r fortfarande tydliga eftersom en stor del av offrens kvarlevor finns kvar f\u00f6r allm\u00e4n besk\u00e5dan olika minnesplatser. Landets inv\u00e5nare \u00e4r delade i fr\u00e5gan om kropparna… Continue Reading