Washington, 110909 (IPS) – P\u00e5 tisdagen tog David Petraeus \u00f6ver som ledare f\u00f6r CIA. Han blev d\u00e4rmed chef \u00f6ver en organisation som p\u00e5 senare \u00e5r har g\u00e5tt fr\u00e5n att samla in och analysera underr\u00e4ttelseinformation till att \u00e4ven bedriva milit\u00e4ra kampanjer i form av attacker med f\u00f6rarl\u00f6sa dr\u00f6narplan i Pakistan, men ocks\u00e5 i Jemen och Somalia.<\/p>\n
<\/p>\n
F\u00f6r\u00e4ndringarna inom CIA kom efter att den d\u00e5varande CIA-chefen Michael Hayden arbetat h\u00e5rt f\u00f6r att ut\u00f6ka attackerna med f\u00f6rarl\u00f6sa flygplan \u2013 vid en tidpunkt d\u00e5 dr\u00f6narattackerna s\u00e5g ut som ett misslyckat experiment.<\/p>\n
Nu verkar det som att Haydens engagemang fr\u00e4mst berodde p\u00e5 att man inom CIA redan hade skapat en stor organisation f\u00f6r att hantera en s\u00e5dan expansion.<\/p>\n
Enligt en artikel i Washington Post 1 september d\u00f6dades s\u00e5 m\u00e5nga som ett tusen personer i samband med CIA:s attacker med dr\u00f6nare i Pakistan under f\u00f6rra \u00e5ret. En f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r CIA s\u00e4ger i samma artikel att organisationen har f\u00f6rvandlats till “en sjutusan till d\u00f6dsmaskin”, innan personen snabbt \u00e4ndrar sitt uttalande till “ett sjutusan till operativt instrument”.<\/p>\n
F\u00f6r\u00e4ndringen i CIA:s uppdrag \u00e4r \u00e4ven tydlig genom den snabba tillv\u00e4xten av dess antiterrorenhet, CTC, som v\u00e4xt fr\u00e5n att ha runt 300 anst\u00e4llda i september 2001 till att i dag kunna r\u00e4kna in n\u00e4rmare 2 000 personer i sin personalstyrka. Det motsvarar tio procent av alla anst\u00e4llda inom CIA, enligt Washington Post.<\/p>\n
Mer \u00e4n en tredjedel av personalen inom CIA:s analysavdelning \u00e4r enligt samma artikel i huvudsak sysselsatta med att ge st\u00f6d till CIA:s insatser. Och av dessa analyserar tv\u00e5 tredjedelar data \u00e5t enheten CTC:s avdelning som tar beslut om var dr\u00f6narattackerna ska genomf\u00f6ras.<\/p>\n
Till en b\u00f6rjan anv\u00e4ndes dr\u00f6narattackerna f\u00f6rsiktigt. Mellan 2004 och 2007 genomf\u00f6rde CIA tolv s\u00e5dana attacker i Pakistan, varav alla var riktade mot h\u00f6gt uppsatta personer inom al-Qaida och dess samarbetsorganisationer.<\/p>\n
Att George W. Bushs administration var s\u00e5 f\u00f6rsiktig berodde fr\u00e4mst p\u00e5 att den d\u00e5varande pakistanske presidenten general Pervez Musharraf betraktades som en s\u00e5 p\u00e5litlig allierad att man inte ville riskera att destabilisera hans styre.<\/p>\n
Med anledning av detta belades CIA med starka restriktioner f\u00f6r vilka m\u00e5l som fick attackeras med f\u00f6rarl\u00f6sa plan. Dessa attacker fick enbart utf\u00f6ras mot “h\u00f6gt v\u00e4rderade” m\u00e5ltavlor inom al-Qaida och deras allierade i Pakistan, och CIA var tvingade att se till att attackerna inte skulle leda till civila d\u00f6dsoffer.<\/p>\n
I samband med de tolv f\u00f6rsta attackerna d\u00f6dades dock enbart tre identifierbara al-Qaida-medlemmar eller h\u00f6gt uppsatta talibaner. Samtidigt har granskningar visat att sammanlagt 121 civila d\u00f6dades under dessa attacker. Vid en attack mot en koranskola i oktober 2006, d\u00e5 80 lokala studenter d\u00f6dades, var majoriteten civila offer.<\/p>\n
Trots dessa katastrofala resultat s\u00e5 hade man inom CIA snabbt b\u00f6rjat bygga upp ett omfattande internt program f\u00f6r kriget med dr\u00f6narplan.<\/p>\n
Enligt Washington Post b\u00f6rjade CIA under 2005 att rekrytera personal internt som sattes att analysera vilka m\u00e5l som skulle attackeras, och denna personal lockades med framtida befordringar. CIA utlovade samtidigt sin egen personal att kriget med dr\u00f6nare skulle v\u00e4xa snabbt och forts\u00e4tta l\u00e5ngt in i framtiden.<\/p>\n
\u00c5r 2007 ins\u00e5g dock CIA att man f\u00f6r att kunna leva upp till dessa l\u00f6ften var tvungna att f\u00f6rm\u00e5 Vita huset att l\u00e4tta upp restriktionerna f\u00f6r attacker med dr\u00f6nare. Enligt New York Times-reportern David Sangers bok “The Inheritance” var det i det l\u00e4get som Hayden f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6vertala president George W. Bush att ta bort de regler som omg\u00e4rdade attackerna med dr\u00f6narplan. De flesta restriktionerna blev dock kvar.<\/p>\n
I maj 2008 \u00e5terv\u00e4nde dock USA:s d\u00e5varande nationella underr\u00e4ttelsechef Mike McConnell fr\u00e5n ett bes\u00f6k i Pakistan och var fast \u00f6vertygad om att den pakistanska milit\u00e4ren i hemlighet gav st\u00f6d till talibanska upprorsm\u00e4n i Afghanistan.<\/p>\n
Enligt Sanger skickades i juni samma \u00e5r denna information vidare fr\u00e5n McConnell till Vita huset. Detta tvingade Bush, som tidigare hade hyllat president Musharraf som en allierad i kampen mot talibanerna, att agera och visa att han var h\u00e5rd mot b\u00e5de den pakistanska milit\u00e4ren, liksom mot de afghanska rebeller som funnit en fristad i nordv\u00e4stra Pakistan.<\/p>\n
Bush ville att attacker med dr\u00f6nare skulle genomf\u00f6ras, fr\u00e4mst mot afghanska talibaner. Enligt Sanger tog presidenten omg\u00e5ende bort de tidigare reglerna om att attackerna skulle f\u00f6reg\u00e5s av grundligt underr\u00e4ttelsearbete samt noggranna kontroller om att inga civila d\u00f6dsoffer skulle kr\u00e4vas.<\/p>\n
Efter att ha befriats fr\u00e5n de tidigare reglerna kring dr\u00f6narprogrammet b\u00f6rjade CIA omg\u00e5ende att ut\u00f6ka sina attacker, och under andra halvan av 2008 genomf\u00f6rdes mellan fyra och fem attacker i m\u00e5naden.<\/p>\n
I sin bok “Obama Wars” beskriver Bob Woodward hur man internt inom Barack Obamas administration till en b\u00f6rjan var mycket tveksam till om det skulle g\u00e5 att besegra al-Qaida.<\/p>\n
Men Obamas nye chef f\u00f6r CIA, Leon Panetta, var en varm anh\u00e4ngare av kriget med dr\u00f6nare. Han fortsatte att i det offentliga beskriva dr\u00f6narattackerna som en strategi f\u00f6r att sl\u00e5 ut al-Qaida, trots att han var medveten om att CIA:s attacker i det l\u00e4get fr\u00e4mst riktades mot afghanska talibaner och dess allierade, inte al-Qaida.<\/p>\n
Vid sin f\u00f6rsta presskonferens i februari 2009 sade Panetta, i en uppenbar referens till dr\u00f6narattackerna, att insatserna f\u00f6r att sl\u00e5 ut al-Qaida “varit framg\u00e5ngsrika”.<\/p>\n
Under Panettas ledning fortsatte attackerna med dr\u00f6nare p\u00e5 samma niv\u00e5 som under andra halvan av 2008. Men under 2010 mer \u00e4n f\u00f6rdubblades antalet genomf\u00f6rda attacker, fr\u00e5n 53 2009, till 118 \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5.<\/p>\n
CIA hade d\u00e4rmed slutligen uppn\u00e5tt den stora kampanj med dr\u00f6narattacker som man fr\u00e5n b\u00f6rjan hade f\u00f6rutsp\u00e5tt.<\/p>\n
F\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan tycktes det som om den nye CIA-chefen Petraeus hade en mer skeptisk inst\u00e4llning till dr\u00f6narattackerna i Pakistan. I ett hemligt dokument, som Washington Post fick tillg\u00e5ng till, varnade Petraeus f\u00f6r att dr\u00f6narattackerna underbl\u00e5ste de anti-amerikanska st\u00e4mningarna i Pakistan.<\/p>\n
Nu kan det dock vara s\u00e5 att Petraeus personliga \u00e5sikter inte l\u00e4ngre \u00e4r relevanta. F\u00f6r CIA:s som institution kan dr\u00f6narkriget ha blivit s\u00e5 viktigt att ingen chef har r\u00e5d att l\u00e5ta sina egna analyser komma emellan.<\/p>\n
*Gareth Porter \u00e4r historiker och unders\u00f6kande journalist med inriktning p\u00e5 amerikansk s\u00e4kerhetspolitik. Han \u00e4r bland annat f\u00f6rfattare till boken “Perils of Dominance: Imbalance of Power and the Road to War in Vietnam”, vars senaste utg\u00e5va kom ut 2006.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Washington, 110909 (IPS) – P\u00e5 tisdagen tog David Petraeus \u00f6ver som ledare f\u00f6r CIA. Han blev d\u00e4rmed chef \u00f6ver en organisation som p\u00e5 senare \u00e5r har g\u00e5tt fr\u00e5n att samla in och analysera underr\u00e4ttelseinformation till att \u00e4ven bedriva milit\u00e4ra kampanjer… Continue Reading