Manila, 030122 (IPS) – Erlinda g\u00e5r upp klockan fem varje morgon och v\u00e4ntar p\u00e5 sin familjs dagliga vattenranson. Efter en halvtimme kommer det inte en enda droppe vatten mer ur hennes kran. Hon sparar det dyrbara kranvattnet i en tank men det t\u00e4cker inte hennes hush\u00e5lls behov. <\/p>\n
<\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r tvingas hon varje vecka k\u00f6pa vatten fr\u00e5n en privat vattenf\u00f6rs\u00e4ljare. Familjens m\u00e5nadskostnad f\u00f6r vatten hamnar p\u00e5 \u00f6ver 400 kronor. – Det g\u00f6r mig f\u00f6rtvivlad. Varf\u00f6r kan inte vi f\u00e5 detta basbehov uppfyllt till ett vettigt pris?, s\u00e4ger Erlinda vars familj bor i ett \u00f6vremedelklassomr\u00e5de i en f\u00f6rort till Manilla. Vattendistributionen \u00e4r mycket oj\u00e4mlik i j\u00e4ttestaden Manila. Erilndas syster bor i ett fint andelshus inne i city. Hon har tillg\u00e5ng till rent vatten dygnet runt f\u00f6r bara 40 kronor i m\u00e5naden medan Simeon som bor i slumomr\u00e5det San Andres betalar 80 kronor i m\u00e5naden f\u00f6r sitt vatten.<\/p>\n
1997 privatiserade den filippinska regeringen det statligt \u00e4gda vatten- och avloppsbolaget p\u00e5 inr\u00e5dan av V\u00e4rldsbanken. Syftet var att servicen skulle f\u00f6rb\u00e4ttras och att fler skulle f\u00e5 tillg\u00e5ng till rent vatten. J\u00e4ttestaden Manila, som har tio miljoner inv\u00e5nare, delades upp i tv\u00e5 zoner och tv\u00e5 olika f\u00f6retag fick ta \u00f6ver kontrakten. Fem \u00e5r efter privatiseringen h\u00e4vdar konsumentorganisationer att vattensituationen i staden bara har blivit s\u00e4mre. Vattenpriset har g\u00e5tt upp ist\u00e4llet f\u00f6r ner och servicen har f\u00f6rs\u00e4mrats.<\/p>\n
Mindre \u00e4n ett \u00e5r efter att de tv\u00e5 f\u00f6retagen hade tagit \u00f6ver vattenbolagen s\u00e5 v\u00e4nde de sig till myndigheterna och bad om att f\u00e5 h\u00f6ja priserna i strid mot deras kontrakt. Den g\u00e5ngen fick de inte r\u00e4tt till det men i b\u00f6rjan av \u00e5r 2001 v\u00e4nde de sig \u00e5ter till regeringen och kr\u00e4vde f\u00f6rnyade kontrakt med utrymme f\u00f6r prish\u00f6jningar. Deras argument var att de f\u00f6rlorat pengar p\u00e5 grund av den ekonomiska kris som drabbat regionen och p\u00e5 grund av vattenst\u00f6lder. Den g\u00e5ngen fick de r\u00e4tt, och h\u00f6jde priserna. Maria Victoria Raquiza beskriver h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet i rapporten “Vatten: H\u00f6gre avgifter f\u00f6r s\u00e4mre service” som ing\u00e5r i en st\u00f6rre rapport sammanst\u00e4lld av en internationell organisation som bevakar hur regeringar bek\u00e4mpar fattigdom. Rapporten ska diskuteras p\u00e5 World Social Forum i Brasilien senare i veckan. \u00c5r 2002 – fyra \u00e5r efter privatiseringen – betalade inv\u00e5narna i den ena zonen 2,50 kronor per kubikmeter vatten, en \u00f6kning med 76 procent j\u00e4mf\u00f6rt med f\u00f6re privatiseringen. I den andra zonen var priset p\u00e5 vattnet n\u00e5got l\u00e4gre, cirka 1,10 kronor per kubikmeter men d\u00e4r tvingades inv\u00e5narna ocks\u00e5 betala extrakostnader som exempelvis moms och milj\u00f6avgifter. I \u00e5r h\u00f6js priserna ytterligare i b\u00e5da zonerna – med 61 respektive 150 procent. Det h\u00e4r exemplet visar att uppfattningen att privatiseringar automatiskt ger mer inkomster till regeringar och samtidigt skapar billigare och mer effektiva f\u00f6retag \u00e4r felaktig, menar Raquiza.<\/p>\n
En unders\u00f6kning av den ickestatliga organisationen Frihet fr\u00e5n skuld visar att en femtedel av inv\u00e5narna i Manila fortfarande inte \u00e4r anslutna till vattensystemet. I december 2002 ville ett av f\u00f6retagen s\u00e4ga upp sitt kontrakt med regeringen – f\u00f6retaget hade inte l\u00e4ngre r\u00e5d med sina avgifter. Regeringen gick d\u00e5 med p\u00e5 att ge f\u00f6retaget ett tillf\u00e4lligt betalningsanst\u00e5nd under fem \u00e5r. “Detta \u00e4r ett slag i ansiktet! F\u00f6retaget misslyckas och ber om bel\u00f6ning f\u00f6r det.”, skriver organisationen Bantay Tubig (Vattenbevakning) som \u00e4r en koalition av medborgargrupper. Organisationerna h\u00e4vdar att f\u00f6retagets ekonomiska problem beror p\u00e5 ineffektivitet och f\u00f6r h\u00f6ga utgifter (exempelvis chefernas l\u00f6ner). Fall som detta v\u00e4cker tvivel om hur effektivt det \u00e4r med privatisering av statliga verk i ett land som Filippinerna d\u00e4r regler och beslut efterlevs d\u00e5ligt -s\u00e4rskilt av de som har tillg\u00e5ng till maktens korridorer.<\/p>\n
Jude Esguerra, p\u00e5 det ickestatliga Institutet f\u00f6r demokrati, skriver att det h\u00e4r fallet mycket v\u00e4l kan handla om hur smarta f\u00f6retag ger orealistiska och oh\u00e5llbara f\u00f6rslag f\u00f6r att f\u00e5 r\u00e4tten till f\u00f6re detta statlig verksamhet och hoppas p\u00e5 eller r\u00e4knar med att reglerna ska kunna f\u00f6r\u00e4ndras till deras f\u00f6rdel l\u00e4ngre fram p\u00e5 grund av svagheter i landet lagstiftning och regelverk.<\/p>\n
\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Manila, 030122 (IPS) – Erlinda g\u00e5r upp klockan fem varje morgon och v\u00e4ntar p\u00e5 sin familjs dagliga vattenranson. Efter en halvtimme kommer det inte en enda droppe vatten mer ur hennes kran. Hon sparar det dyrbara kranvattnet i en tank… Continue Reading