Bratislava, 221012 (IPS) – En stor del av de offentliga stödinsatserna i samband med pandemin gick i utvecklingsländerna till storföretag, visar en ny rapport från organisationen Financial Transparency Coalition. Nu kommer krav på att framtida stöd i högre grad ska gå till de mest utsatta grupperna – inte minst kvinnor som arbetar inom den informella sektorn.
Företrädare för flera organisationer uppger att stödinsatserna i samband med covidkrisen i för låg grad nått ut till de grupper som drabbats värst – däribland personer som arbetar inom den informella sektorn.
Kritiker menar att åtgärderna snarare har drivit på ojämlikheten – samtidigt som FN varnar för att upp emot 95 miljoner fler människor kan ha fallit ned i extrem fattigdom jämfört med innan krisen.
Enligt den nya rapporten, som bygger på uppgifter från 21 utvecklingsländer, mottog storföretagen 38 procent av stödinsatserna, medan 20 procent gick till små och medelstora företag. 38 procent gick till olika sociala program.
Detta medan endast fyra procent gick till den stora grupp som arbetar inom den informella ekonomin, som kännetecknas av bristen på sociala skyddsnät. Och enligt rapporten fick många inom den sektorn inte tillgång till några stödinsatser alls.
– Eliten har skyddats av pandemins värsta effekter, säger FTC:s chef Matti Kohonen, till IPS.
Han betonar att en mycket stor del av stödet hamnade hos storföretag, bland annat i form av lån och skattelättnader – samtidigt som stödet till särskilt utsatta grupper var långt ifrån tillräckligt.
Flera studier har visat att pandemin slog allra hårdast mot arbetare inom den informella sektorn, och i synnerhet kvinnor. Detta samtidigt som de ekonomiska stödpaketen i många fall har varit könsblinda – vilket i sin tur kan ha bidragit till fördjupade orättvisor mellan män och kvinnor.
Enligt FN:s arbetslivsorgan, ILO, arbetar över två miljarder människor i världen inom den informella ekonomin, varav över 740 miljoner är kvinnor. I en stor del av världens fattigaste länder är dock en majoritet av de som försörjer sig inom den informella ekonomin kvinnor. De har dessutom ofta de jobb som är sämst betalda och kännetecknas av särskilt dåliga förhållanden.
Klelia Guerrero är ekonom vid Latinamerikanska nätverket för ekonomisk och social rättvisa och har bidragit med data till rapporten. Hon säger till IPS att det är tydligt att de som beslutade om krisinsatserna inte såg utsatta kvinnor som en prioriterad grupp.
Ishmael Zulu vid organisationen Tax Justice Network Africa betonar att många studier har visat att en majoritet av arbetarna inom den informella ekonomin i Afrika är kvinnor.
– Denna rapport visar i vilken låg utsträckning stödåtgärderna har varit inriktade på kvinnor. I alla framtida program måste frågan om jämställdhet få större utrymme, säger Ishmael Zulu till IPS.
FTC och dess medlemsorganisationer menar att den nya rapporten belyser vikten av förändringar i hur framtida stödprogram utformas. Detta för att säkerställa att åtgärderna också når fram till de hårdast drabbade i utvecklingsländer.
Som exempel nämner Ishmael Zulu ett stödprogram i Zambia som bland annat var riktat till personer som arbetar inom den informella ekonomin. Men utbetalningarna sköttes av banker – som krävde att förmånstagarna skulle kunna uppvisa egna kontoutdrag för att få tillgång till pengarna.
– Det är givetvis mycket svårt för många arbetare inom den informella sektorn, som helt enkelt inte har några sådana dokument. Det innebar att dessa pengar, som var tänkta att gå till de mest utsatta, i stället hamnade hos de stora företag som kan visa upp rätt dokument, säger han.
FTC uppmanar alla världens länder och internationella finansiella institutioner, däribland IMF och Världsbanken, att satsa på en ekonomisk återuppbyggnad med fokus på stärkta sociala satsningar – i stället för på åtstramningar. Enligt FTC bör bland annat företag som gör stora vinster beskattas hårdare samtidigt som progressiva skatter på inkomster och kapital införs.
