”Försök inte vara någon superkvinna” – intervju med Michelle Bachelet

New York, 180608 (IPS*) – I mars avslutade Michelle Bachelet sin andra ämbetsperiod som president i Chile. Under sin första tid vid makten drev hon en politik som syftade till att stärka kvinnors rättigheter, bland annat genom att utse lika många manliga som kvinnliga ministrar. I denna intervju berättar hon om sin tid vid makten och om de nya uppdrag som nu väntar.

Under sin första ämbetsperiod, mellan 2006 och 2010, drev Michelle Bachelet en ambitiös politisk agenda, som vid sidan av arbetet för att stärka situationen för kvinnor även handlade om ökade satsningar på sjukvården.

Under sin andra period som president mötte dock 66-åringen hårdare motstånd. Hon lyckades dock driva igenom införandet av gratis universitetsutbildningar, skapade ett departement för kvinnofrågor samt avkriminaliserade aborter.

Hennes skattereformer hjälpte till att finansiera de sociala satsningarna samtidigt som vissa experter menar att de höjda skatterna för rika och företag har hämmat landets ekonomi.

År 1973 blev hennes pappa, som var brigadgeneral, gripen och torterad efter den statskupp som med stöd av CIA genomfördes mot president Salvador Allende.

Hennes pappa avled i fängelset 1974 och strax därpå greps både Michelle Bachelet och hennes mamma av Pinochetregimen och utsattes för tortyr.

Senare lyckades de båda få exil i först Australien och sedan i Östtyskland, där Michelle Bachelet tog sin läkarexamen, gifte sig och fick sitt första barn.

Tillsammans med familjen återvände hon till Chile 1979, där hon senare blev politiskt engagerad och även skilde sig. När hon ställde upp i presidentvalet första gången gjorde hon det som ensamstående mamma till tre barn.

Mellan de båda perioderna som president utsågs Michelle Bachelet som den förste chefen för FN:s kvinnoorgan UN Women. När hon lämnade sitt uppdrag som president var hon den sista sittande kvinnliga presidenten i Latinamerika.

Sedan du lämnade ämbetet som president i mitten av mars har du varit en vanlig medborgare. Hur känns det?

– Jag har gillat att gå tillbaka till mitt vardagliga liv! Jag har dock inte varit hemma och vilat. Jag är baserad i Santiago, där jag har flyttat tillbaka till mitt gamla hem, och jag har även haft fullt upp med att starta min nya stiftelse. Den kommer att fungera som ett utrymme för dialog och politisk reflektion, utan några partistrider, och ska anta utmaningen att skapa ett gemensamt projekt med det civila samhället.

Berätta lite om din nya roll som styrelseordförande för WHO:s partnerskap för mödrars, nyföddas och barns hälsa. Vilka är de största hälsobehoven för flickor och kvinnor globalt?

– Jag är mycket entusiastisk över min nya roll i detta partnerskap och har arbetat med de här frågorna sedan mitten av 1990-talet på nationell nivå och kommer förhoppningsvis att kunna fortsätta att bidra även internationellt.

– Den ojämlikhet kring hälsa som finns över hela världen, och som främst drabbar kvinnor och flickor, är inte bara orättvisa utan hotar också de framsteg som vi gjort under de senaste decennierna. De utgör ett hot mot ekonomisk tillväxt och social utveckling.

– Jag anser att varje land måste utveckla integrerade hälsovårdsprogram för kvinnor och flickor, som stärker FN:s globala satsningar i de hållbara utvecklingsmålen, när det gäller utvecklingen hos små barn, hälsa och välmående hos ungdomar, förbättrad kvalitet, rättvisa och värdighet kring hälsovårdsservice. Sexuella och reproduktiva rättigheter ska ses som en väg för att stärka kvinnor och flickor globalt.

– Den globala strategin slår fast ambitiösa men uppnåbara mål. Jag ser fram emot att diskutera med länder och berörda parter om vilka åtgärder som måste göras för att säkerställa att människor kan uppnå bästa möjliga hälsa.

Var det en fördel för dig under dina två perioder som president att du tidigare hade varit försvarsminister i Chile? Att du som kvinna hade militärens förtroende?

– Ja, givetvis. Min familj har alltid haft kopplingar till den militära världen. Min pappa var general i försvaret och jag studerade försvarsfrågor. När jag som första kvinna i Chile och i Latinamerika blev utsedd till försvarsminister ansågs min akademiska och militära bakgrund vara en tillgång och detta ledde till en mycket god relation med denna institution både som minister och president.

Vad är viktigast för flickor och kvinnor att tänka på när det gäller att få ett bra liv, i synnerhet i dessa kaotiska tider?

– Mitt svar är alltid detsamma – försök inte att vara en superkvinna eller en superflicka, för det kommer bara att leda till frustration. Be i stället om hjälp av någon du kan räkna med. Var bestämd, men lär dig också dialogens konst, hur man kommunicerar. Och sen är det viktigt att ha humor!

*En längre version av denna intervju har tidigare publicerats av PassBlue, som är en oberoende kvinnoledd journalistisk publikation.

 

Dulcie Leimbach